Språkens framtid i den svenska skolan

Motion 1989/90:Ub228 av Håkan Holmberg (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub228

av Håkan Holmberg (fp)

Språkens framtid i den svenska skolan

Oavsett hur Sveriges framtida relationer till EG kommer att ordnas, så står
det klart att behovet av goda språkkunskaper kommer att öka för praktiskt
taget alla yrkesgrupper. Goda språkkunskaper är av avgörande betydelse för
Sveriges framtid som industriland med stor utrikeshandel, för vår konkurrenskraft
inom vetenskap och teknikutveckling och för svenskarnas möjligheter
att ta del av en ny tids växande kultur- och informationsutbud från alla
delar av världen.

Detta behov kan inte vara en nyhet för någon. Behovet av goda språkkunskaper
omvittnas ständigt, av politiker, forskare, industriledare, skolfolk och
andra. Därför är det så mycket märkligare att språkens ställning i den
svenska skolan under en tjugoårsperiod i stället ständigt försvagats. Situationen
när det gäller engelska torde dock vara förhållandevis god.

Engelskan har, av uppenbara skäl, prioriterats högre än andra moderna
språk vad gäller ambitioner och timplaner. Det stora utbudet av nyheter, kultur
och underhållning på engelska bidrar också till att kunskaperna i detta
språk överlag tycks vara goda.

Men det räcker inte med engelska. Den europeiska integrationen innebär
att behovet av kunskaper i ytterligare något främmande språk, i första hand
kanske tyska eller franska, bara blir större. Språkbarriären kan vara lika viktig
- eller ödesdiger - som andra barriärer när det gäller att isolera Sverige
från det som sker i Europa. Utan en förändring är risken stor att Sveriges
och många svenskars internationella kontakter i praktiken begränsas till dem
som kan genomföras på engelska.

Men i den svenska skolan har B- och C-språken under en följd av år minskat
i betydelse. B-språken förlorade sedan 1960-talet en fjärdedel av sina
undervisningstimmar i grundskolans högstadium. Dessutom har uppdelningen
i allmän och särskild kurs slopats, vilket försvårat en individuell anpassning
av undervisningen.

I gymnasieskolan har språken förlorat resurser genom bl.a. timplaneändringar
och införande av varianter på de olika gymnasielinjerna. På flera linjer
har eleverna ställts inför orimliga val mellan språk och andra ämnen t.ex.
språk mot data eller miljökunskap på naturvetenskaplig linje. På fyraårig
teknisk linje faller alla språk - alltså även engelska - i dag bort efter två
år! Man skulle kunna tycka att elever på teknisk linje, med tanke på de yrken

de utbildas för, borde ha väl så stort behov av språk som elever på andra
linjer.

De otillräckliga språkkunskaperna har påtalats under många år och i
många sammanhang. Vid högskolornas språkinstitutioner menar många att
de studenter som kommer från gymnasieskolan har så dåliga förkunskaper
att gymnasiekursen först måste repeteras från början innan den egentliga utbildningen
börjar. I andra ämnen är det i praktiken omöjligt att ha kurslitteratur
på tyska eller franska och det har funnits tendenser att utesluta också
litteratur på engelska.

Språk måste självfallet alltid vägas mot andra ämnen och inget ämne kan
någonsin räkna med att bli tillgodose ett helt och hållet på det sätt som kanske
vore önskvärt. Men språk förutsätter kontinuerlig övning, vilket innebär
att det inte får bli för glest mellan undervisningstillfällena om undervisningen
skall nå goda resultat. Språk är också ofta svårare att tillägna sig för
den som startar senare i livet, vilket starkt talar för att skolåren måste utnyttjas
på bästa sätt.

Nu förbereds en reform av den svenska gymnasieskolan. Det är viktigt att
B- och C-språken då garanteras en ställning som svarar mot deras verkliga
betydelse för kulturutbyte, ekonomi, forskning och internationella kontakter.
Den svenska skolan måste avsätta tillräckliga resurser till tyska och
franska, liksom till spanska, italienska, ryska och kanske ytterligare något
språk, och inte bara till engelska, och de elever som väljer B- och C-språk
måste få behålla språken genom hela sin skoltid.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att förstärka B- och C-språkens ställning i den
svenska skolan.

Stockholm den 22 januari 1990

Håkan Holmberg (fp)

Mot. 1989/90
Ub228

22