Språkundervisningen i gymnasieskolan

Motion 1989/90:Ub221 av Jan-Erik Wikström m.fl.

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Ub221

av Jan-Erik Wikström m.fl.

(fp, m, c, vpk, mp)

Språkundervisningen i gymnasieskolan

I skolöverstyrelsens redovisning den 1 mars 1989 av två regeringsuppdrag
om gymnasieskolan föreslås bl.a. att det skall finnas två treåriga studieförberedande
studievägar, nämligen humanistisk-samhällsvetenskaplig-ekonomisk
linje (HSE-linjen) och naturvetenskaplig-teknisk linje (NT-linjen).
HSE-linjen föreslås delad i årskurserna 2 och 3 i en humanistisk, en samhällsvetenskaplig
och en ekonomisk gren. NT-linjen föreslås delad i årskurs
3 i en naturvetenskaplig och en teknisk gren.

SÖ förordar att de nya timplanerna byggs upp med basämnen, som alla
elever på de studieförberedande linjerna läser med samma lektionsvolym
och kursplan, karaktärsämnen för resp. gren samt individuella tillvalsämnen.

För linjeblocket HSE skall det i årskurs 2 enligt SÖ:s förslag finnas ett
antal basämnen och karaktärsämnen. Det individuella tillvalet skall omfatta
sex veckotimmar i årskurs 2 (t.ex. det tredje moderna språket om 3 vtr, estetiskt
ämne om 3 vtr). Utrymmet för individuellt val om sex veckotimmar kan
också utnyttjas för enstaka ämne (latin om 6 vtr). Även i årskurs 3 skall det
finnas ett antal basämnen och karaktärsämnen. Det individuella tillvalet i
årskurs 3 omfattar också sex veckotimmar. Varken latin (6 vtr) eller det
tredje moderna språket (3 vtr) har någon annan plats på timplanen än inom
denna ram om sex veckotimmar.

Enligt SÖ:s förslag kan man alltså inom ramen för det fria tillvalet endast
välja antingen latin eller det tredje moderna språket.

Hittills har man i Sverige aldrig konstruerat en studieväg på det humanistiska
och språkliga området på så sätt som nu skett i SÖ:s förslag, nämligen
att fördjupade språkstudier i form av val av latin utesluter val av det tredje
moderna språket. Man har vid tidigare timplansrevisioner sökt ställa latin
mot icke-språkliga ämnen (t.ex. vissa av timmarna i psykologi och samhällskunskap).
Ett motiv för detta är att skolans undervisning i latin, förutom
elementära kunskaper i själva språket, ger den språkstuderande ett internationellt
ordförråd, som väsentligt underlättar inlärningen av moderna språk
på både gymnasialt och eftergymnasialt stadium. Den ger dessutom träning
i grammatik som man kan dra stor nytta av också i de andra språken.

Det kan i sammanhanget erinras om att man i vissa andra europeiska länder
med ett kvardröjande mycket konservativt skolsystem kan träffa människor
(studenter, lärare m.fl.) som antingen har hyfsade kunskaper i mo

derna språk, t.ex. engelska, men som inte kan ett ord latin eller - vilket inte
alls är ovanligt - människor som har dåliga kunskaper i moderna språk, men
som har studerat latin i skolan på bekostnad av moderna språk. Den av SÖ
skisserade lösningen tycks oss påminna om detta system och vi kan inte frigöra
oss från intrycket att en sådan lösning markerar ett steg bakåt i utvecklingen.

Det går enligt vår mening förhållandevis lätt att rätta till den situation som
uppkommit. Timplanerna för årskurserna 2 och 3 av humanistisk gren bör
utformas så, att antingen latin eller det tredje moderna språket kommer att
ingå bland grenens karaktärsämnen. Därigenom undviks att dessa två ämnen
ställs mot varandra inom ramen för det individuella tillvalet. Den av oss
föreslagna ordningen är nödvändig om man vill göra det möjligt att utveckla
en vidare språkförståelse hos alla dem, som har intresse för t.ex. svenska och
främmande språk och för en närmare anknytning till den europeiska kulturgemenskapen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om språkprogrammet på humanistisk studieväg i gymnasieskolan.

Stockholm den 19 januari 1990

Jan-Erik Wikström (fp)

Bo Hammar (vpk)

Ingrid Sundberg (m)

Kaj Nilsson (mp)
Karin Söder (c)

Mot. 1989/90
Ub221

1* Riksdagen 1989/90. 3 sami. Nr Ub220-230

3