Stänkskydd på personbilar

Motion 1989/90:T406 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T406

av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (båda s)
Stänkskydd på personbilar

Trafiksäkerhetsverket (TSV) meddelade år 1981 nya föreskrifter om stänkskydd
på bl.a. motorfordon. Reglerna innebär bl.a. att tidigare krav på att
personbilar skall ha s.k. stänklappar bakom bakhjulen inte längre gäller för
fordon med visst överhäng bak, d.v.s. personbilar i vanligt utförande.

Motiveringarna för beslutet var bl.a. anpassning till gällande EG-direktiv
resp. att långt neddragna stänkskydd kunde medföra en ökning av det siktreducerande
stänket runt bilen, särskilt vid höga hastigheter.

Trafikutskottet har vid ett par tillfällen tagit fasta på detta synsätt och hänvisat
till typbesiktningsutredningens slutsats att stänkskydden har en så låg
trafiksäkerhetsfrämjande effekt i förhållande till kostnaderna för montering
att föreskrifterna inte tjänar något syfte. Något mera ingående underlag för
en sådan slutsats finns dock inte.

1 stället går det att peka på en råd omständigheter som entydigt talar för
att stänkskydd på personbilar omgående borde återinföras, i första hand av
trafiksäkerhetsskäl. Förhållandena på de svenska vägarna under vintertid
liksom under vår- och höstbruket i jordbruksbygderna är väl kända. Väglaget
är då ofta sådant att svåra siktproblem uppstår, då bilar utan stänklappar
gör omkörningar. Stenskott är ytterligare en högst påtaglig riskfaktor som
minskar trafiksäkerheten.

Argumentet att en eliminering av stänkskydden skulle ha sänkt kostnaderna
för bilar i konsumentledet är också, sett i ett perspektiv av flera års
erfarenheter, ohållbart. I själva verket har bilförsäljarna tagit just slopandet
av bestämmelserna om stänkskydd till intäkt för att ta ut ytterligare åtminstone
500 kronor med hänvisning till att man ju måste visa hänsyn till sina
medtrafikanter. Ett flertal rapporter och åtskilliga klagomål från en bred allmänhet
visar också klart och entydigt att en växande opinion kräver återinförande
av bestämmelserna om stänkskydd.

Inte heller hänvisningen till behovet av anpassning till enhetliga regler
inom EG är relevant. Trafikreglerna är ingalunda enhetliga ute i Europa. I
vissa länder råder förbud att köra med dubbade däck. Andra länder har förbjudit
saltning av vägarna, och i en del länder får man inte köra med varselljus.

Ser man till helheten talar sålunda starka trafiksäkerhetsskäl och en stark
folklig opinion för ett återinförande av bestämmelser om stänkskydd på personbilar.
Det är helt orimligt att bilimportörernas motstånd till sådana reg

ler, under hänvisning till dåligt underbyggda kalkyler om merkostnader, Mot. 1989/90

skall få utgöra hinder för att vi skall kunna uppnå bästa möjliga trafiksäker- T406

het på våra vägar.

Som svar på motion 1988/89:T426 hänvisar Trafikutskottet (bet.

1989/90:TU9) bl.a. till att en arbetsgrupp inom FN:s ekonomiska kommission
för Europa (ECE) föijer utvecklingen i frågan om stänklappar, t.ex.
beträffande material för sådana som kan stoppa stänk åt sidorna.

Enligt de uppgifter vi inhämtat arbetar emellertid denna arbetsgrupp
WP29 f n uteslutande med frågan om stänkskydd för tunga motorfordon, typ
lastbilar, långtradare, bussar, etc. Inget material beträffande stänklappar för
personbilar finns att tillgå.

Trafikutskottet och riksdagen bör fatta ett beslut byggt på svenska förhållanden
och de starka trafiksäkerhetsskäl som entydigt talar för ett återinförande
av stänkskydden på personbilar.

Hemställan

Med hänvisning till vad som anförts hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att tidigare gällande regler för
stänkskydd på personbilar skall återinföras.

Stockholm den 19 januari 1990

Bengt Silfverstrand (s) Birthe Sörestedt (s)

11