Stänkskydd på personbilar

Motion 1991/92:T412 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)

Trafiksäkerhetsverket (TSV) meddelade år 1981 nya
föreskrifter om stänkskydd på bl.a. motorfordon. Reglerna
innebär bl.a. att tidigare krav på att personbilar skall ha s.k.
stänklappar bakom bakhjulen inte längre gäller för fordon
med visst överhäng bak, d.v.s. personbilar i vanligt
utförande.

Motiveringarna för beslutet var bl.a. anpassning till
gällande EG-direktiv resp. att långt neddragna stänkskydd
kunde medföra en ökning av det siktreducerande stänket
runt bilen, särskilt vid höga hastigheter.

Trafikutskottet har upprepade gånger, och senast i
betänkande 1991/92:TU2, hänvisar till en
typbesiktningsutredning utförd för TSV:s räkning år 1980,
vilken trots stark kritik från flera håll ännu inte blivit
föremål för någon ny prövning.

En rad omständigheter talar entydigt för att stänkskydd
på personbilar omgående borde återinföras, i första hand av
trafiksäkerhetsskäl. Förhållandena på de svenska vägarna
under vintertid liksom under vår- och höstbruket i
jordbruksbygderna är väl kända. Väglaget är då ofta sådant
att svåra siktproblem uppstår, då bilar utan stänklappar gör
omkörningar. Stenskott är ytterligare en högst påtaglig
riskfaktor som minskar trafiksäkerheten.

Argumentet att en eliminering av stänkskydden skulle
ha sänkt kostnaderna för bilar i konsumentledet är också,
sett i ett perspektiv av flera års erfarenheter, ohållbart. I
själva verket har bilförsäljarna tagit just slopandet av
bestämmelserna om stänkskydd till intäkt för att ta ut
ytterligare drygt 500 kronor med hänvisning till att man ju
måste visa hänsyn till sina medtrafikanter. I detta
sammanhang vill vi bl.a. hänvisa till Saabs reklamkampanj
om betydelsen av stänklappar. Ett flertal rapporter och
åtskilliga klagomål från en bred allmänhet visar också klart
och entydigt att en växande opinion kräver återinförande av
bestämmelserna om stänkskydd.

Inte heller hänvisningen till behovet av anpassning till
enhetliga regler inom EG är relevant. Trafikreglerna är
ingalunda enhetliga ute i Europa. I vissa länder råder
förbud att köra med dubbade däck. Andra länder har
förbjudit saltning av vägarna, och i en del länder får man
inte köra med varselljus.

Ser man till helheten talar sålunda starka
trafiksäkerhetsskäl och en stark folklig opinion för ett
återinförande av bestämmelser om stänkskydd på
personbilar. Det är helt orimligt att bilimportörernas
motstånd till sådana regler, under hänvisning till dåligt
underbyggda kalkyler om merkostnader, skall få utgöra
hinder för att vi skall kunna uppnå bästa möjliga
trafiksäkerhet på våra vägar.

Trafikutskottets upprepade hänvisningar till
underhandsuppgifter från TSV, innebärande att en
arbetsgrupp inom FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE) skulle ha förespråkat ett generellt slopande
av stänkskydd, är inte relevant.

Enligt uppgift arbetar nämligen gruppen WP29
uteslutande med frågan om stänkskydd för tunga
motorfordon, typ lastbilar, långtradare, bussar, etc. Inget
material beträffande stänklappar för personbilar finns att
tillgå.

Trafikutskottet och riksdagen bör nu utvärdera ett tio år
gammalt riksdagsbeslut och ta hänsyn till nya fakta och
omständigheter. Samtidigt är det väsentligt att ett sådant
beslut bygger på svenska förhållanden och beaktar de starka
trafiksäkerhetsskäl som entydigt talar för ett återinförande
av stänkskydden på personbilar.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om att tidigare
gällande regler för stänkskydd på personbilar skall
återinföras.

Stockholm den 22 januari 1992

Bengt Silfverstrand (s)

Birthe Sörestedt (s)