Stärkt infrastruktur i Östergötland

Motion 1991/92:T205 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s)

Östgötaregionens befolkning, läge i landet, ortstruktur,
skärgård, kommunikationer, näringsliv, service, tillgång till
avancerad utbildning och sjukvård, natur och kultur utgör
tillsammans grunden för länets fortsatta utveckling. I länet
finns mycket av storstädernas fördelar, men mindre av dess
nackdelar, såväl miljömässiga som sociala. En rik skärgård
därtill ger omväxling och rekreation. Genom sin storlek, sin
väl sammanhållna och täta struktur utgör Östergötland
landets fjärde storstadsregion.

Länet har goda möjligheter att utvecklas till ett
nationellt kraftcentrum, ett alternativ till landets största
stadsregioner med förutsättningar att behålla sin goda
livsmiljö. Men för att klara en fortsatt positiv utveckling för
länet, som ett storstadsalternativ, krävs framtidssatsningar i
miljardklassen i infrastrukturen.

Östergötland är strategiskt beläget i skärningspunkten
mellan de tre största stadsregionerna i landet. Europaväg 4
som förbinder Finland, Sverige och Danmark med
kontinenten och EG-marknaden går diagonalt genom länet
i stort sett parallellt med den tätt trafikerade södra
stambanan. I Norrköping ansluter Europaväg 66,
sydostkustens viktigaste transportled. Norrköping har
genom sin djuphamn och väg- och järnvägsförbindelser
blivit ett nationellt transportcentrum av stor betydelse för
regionens utveckling. Från två flygplatser -- i Norrköping
och Linköping -- finns dagliga förbindelser med bl.a.
Stockholm och Köpenhamn.

En grundläggande förutsättning för utvecklingen i
Östergötland är en fortsatt utbyggnad av
kommunikationerna. Strategiska investeringar behöver
göras i t.ex. järnväg, motorväg, länsflygplats och hamn.

Ett förbättrat och utbyggt järnvägssystem inom regionen
har stor betydelse för att tillvarata länets förutsättningar till
god utveckling. Snabbtåg mot Stockholm, Göteborg och
Malmö är en sådan viktig satsning, liksom regionaltåg på
stambanan för att förbättra möjligheterna till pendling
genom länet från Tranås till Nyköping och upprustade
länsjärnvägar för att sörja för närtrafik och matartrafik till
fjärrtågen.

Ett annat mycket intressant järnvägsprojekt, som i hög
grad berör Östergötland, är Götalandsbanan. Idén är att
skapa en ''utvecklingskorridor'' mellan stora städer i
Mellansverige. En helt ny järnväg kan bli verklighet genom
att den felande länken Borås--Jönköping byggs
(kostnadsberäknad till ca 1,3 miljarder kronor 1991).

Stockholm--Södertälje--Nyköping--Norrköping--
Linköping--Jönköping-- Borås--Göteborg förbinds med
varandra och fyra miljoner människor får bättre
kommunikationer.

Götalandsbanan uppfyller kraven på nationell
betydelse, förstärkt utbud av arbetskraft samt ökad tillväxt.
Dessutom ger den en helt ny marknad för
järnvägstransporter.

En ny regionflygplats är av stor betydelse för länets
utveckling på lång sikt. Flyget är nödvändigt för långa resor
och kommer att öka i betydelse med ständigt växande
Europakontakter. Redan nu har länet landets tredje största
utrikesflyg mätt i antal passagerare. Genom att samla flyget
till en regionflygplats skapas goda möjligheter till utökat
antal turer och direkta förbindelser till europeiska
destinationer. I detta sammanhang undersöks en ny
sträckning av stambanan för att anknyta denna till
flygplatsen. Flyg och tåg kompletterar varandra och en
sådan samlokalisering skulle bli unik i Sverige.

En utbyggd färjetrafik från Norrköping till främst
Finland och de baltiska staterna skulle kunna ge många
positiva effekter, inte minst ett utökat handelsutbyte på
sikt.

E 4 är trafikens pulsåder genom Östergötland och en av
Sveriges viktigaste vägar. Nu är behovet stort av att E 4 får
motorvägsstandard genom hela länet, alltså även från
Mjölby och söderut, efter det att den norra delen mot
Södermanland står klar i mitten av 90-talet.

Riksväg 50 från Ödeshög via Vadstena och Motala mot
Örebro är en del i den s.k. Bergslagsdiagonalen. Den bör
nu snabbt rustas upp, inte minst för tunga och långväga
transporter mot Bergslagen och Norrland. Samma krav
gäller E 66 sträckan Finspång--Örebro.

Förbifarter vid större tätorter som Norrköping,
Linköping, Motala, Vadstena och Söderköping förbättrar
miljön och ökar framkomligheten. Förbifarten vid
Norrköping är planerad och ska vara klar i mitten av 90-
talet. I Linköping behövs en ny och förbättrad anslutning av
riksväg 35 till E 4. I Motala och Vadstena går riksväg 50 rakt
igenom städerna varför behovet av förbifarter är stort. E 66
dragning genom Söderköping innebär en svår belastning på
miljö och framkomlighet varför arbetet med denna förbifart
bör få hög prioritet.

Bärigheten på vägnätet i stort behöver höjas för att klara
tyngre fordon. Andelen belagda landsbygdsvägar behöver
utökas till minst 80 %
av väglängden.

Miljövänliga trafiklösningar är särskilt angelägna att
utveckla i länets största städer, Linköping och Norrköping.
I Norrköping är planeringen av utbyggd spårvägstrafik så
långt framme att spaden kan sättas i jorden omgående om
finansieringsfrågan kan lösas på ett tryggt sätt.

Goda kommunikationer är av avgörande betydelse för
att utveckla Östergötland till ett fullgott storstadsalternativ
med bra miljö, närhet till arbeten och god service.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av
infrastrukturstärkande åtgärder i Östergötland.

Stockholm i januari 1992

Maj-Inger Klingvall (s)

Berit Löfstedt (s)

Inge Carlsson (s)

Viola Furubjelke (s)

Ingvar Björk (s)

Sonja Karlsson (s)

Lars Stjernkvist (s)