Stärkt konkurrens

Motion 1989/90:A719 av Siw Persson m.fl. (fp, m, c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:A719

av Siw Persson m.fl. (fp, m, c)
Stärkt konkurrens

För att vidmakthålla och utveckla konkurrensen på en marknad är det viktigt
att nya företag lätt kan etableras. Härigenom kan mångfalden upprätthållas
och en förnyelse ske av produktion och distribution. De hinder som kan finnas
för etablering av företag bör på olika sätt minskas. En av de viktigaste
åtgärderna är därvid att i möjligaste mån ta bort de regleringar av en marknad
som kan förekomma. Så heter det i direktiven till utredningen om Förstärkt
konkurrenspolitik (Dir. 1989:12).

Utredningens huvuduppgift är att kartlägga hur konkurrensförhållanden
har förändrats inom olika sektorer av ekonomin de senaste tio åren samt
analysera vilken betydelse konkurrensförhållandena har för att de centrala
ekonomisk-politiska målen skall kunna uppnås. Mot bl.a. denna bakgrund
skall utredningen föreslå åtgärder som verksamt kan bidra till en ökad konkurrens
samt överväga ändringar i konkurrenslagstiftningen. Det slutliga arbetet
beräknas vara klart senast vid utgången av 1990.

Ett område som inte tagits med i direktiven till utredarna är frågan om
konkurrensbegränsningar som tillkommer genom åtgärder på arbetsmarknaden.
Vid flera tillfällen har Näringslivsombudsmannen haft att ta del av
sådana ärenden men denna typ av konkurrensbegränsande åtgärder ligger
i princip inte inom NO:s ansvarsområde varför möjligheterna att agera är
små.

Försök att på olika sätt ingripa mot den fria konkurrensen har främst förekommit
från olika LO-förbund och gäller då i första hand åtgärder mot enmans-
och kompanjonsföretag.

I målareförbundets avtal finns paragrafen som förbjuder enmansföretag
att ta större arbeten än som överstiger 12 000 kr. Med hot om stridsåtgärder
pressas sedan dessa avtal igenom. I ett avtal finns krav på ersättning från
enmansföretagen till facket för att dettas kostnader skall fördyras. På samma
sätt finns avgifter avsedda att försämra kompanjonsföretagens möjligheter
att konkurrera med priser.

En annan väg som inte varit ovanlig för att försöka utestänga enmansföretag
från entreprenaduppdrag har varit att hos arbetsgivaren kräva att samtliga
företag som arbetsgivaren anlitar för entreprenadinsatser skall ha kollektivavtal
alternativt hängavtal. Därefter har den fackliga organisationen
förvägrat enmansföretagen att skriva kollektivavtal/hängavtal. För att und

Mot. 1989/90
A719

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till konkurrenskommittén avseende
konkurrensbegränsningar orsakade av arbetsmarknadslagstiftningen.

Stockholm den 23 januari 1990

Siw Persson (fp)

Rune Backlund (c) Erik Holmkvist (m)

Charlotte Cederschiöld (m) Ulla Orring (fp)

vika krångel med MBL-förhandlingar vid varje entreprenadtillfälle har arbetsgivaren
ofta böjt sig för det fackliga kravet.

Frågan om hur samhället kan medverka till förstärkt konkurrenspolitik är
av utomordentlig betydelse för konsumenterna här i landet. Att konsumenterna
verkligen tjänar på den fria konkurrensen framgår bl.a. av den utredning
om prisutvecklingen från januari 1983 t.o.m. december 1988 med fördelning
på reglerade och icke reglerade områden som utförts av SPK. Hade
prisutvecklingen inom de reglerade områdena haft samma utveckling som
de icke reglerade hade konsumenterna sparat 25 miljarder kronor.

Konkurrenskommittén har i uppdrag att behandla både konkurrensbegränsningar
inom den offentliga och den privata sektorn. Om kommitténs
arbete skall bli fullständigt måste den viktiga delen konkurrensbegränsningar
som möjliggörs av den arbetsrättsliga lagstiftningen också utredas.
Därför bör kommittén ges detta tilläggsdirektiv.

5