Statens invandrarverk

Motion 1991/92:Sf612 av Berith Eriksson m.fl. (v)

Den högt ställda ambitionen som den förra regeringen
hade, att samhället skulle ta hand om människan från
vaggan till graven, har i flyktingmottagandet fått sitt mest
motsägelsefulla uttryck. Flyktingar som kommer till Sverige
kan inte språket och har dåliga kunskaper om Sverige. Men
deras största tillgång är initiativkraft och vana att klara sig
under svåra omständigheter. I stället för att ta tillvara deras
initiativkraft tar vi in dem i en sluss- och
förläggningsverksamhet som passiviserar.

Under mottot jämlikhet läggs grunden till en utslagning.
Flyktingförläggningarna innebär en svår segregering.
Flyktingarna bor i en miljö där det i stort sett bara finns
flyktingar. Flyktingskapets speciella traumatiska verklighet
av oro och dåligt samvete för sina nära som finns kvar och
rädsla för att inte få stanna förstärks till det outhärdliga i
denna instängda sysslolösa värld. Det är därför med
tillfredsställelse vi tagit del av kulturministerns besked om
att det ska öppnas möjligheter för de asylsökande att ordna
sitt boende under utredningstiden på annat sätt.

Om den nya utlänningslagen kan sägas att den brister i
rättssäkerhetsfrågor. Vänsterpartiet har tagit upp
rättssäkerhetsfrågorna i en särskild motion.

Det är oacceptabelt att de asylsökande genom annan
lagstiftning så helt är hänvisade till att lägga sina liv i
myndighetens händer.

Invandrarverket har sedan med utgångspunkt från olika
lagar ytterligare spätt på med olika föreskrifter och
förordningar. För länge sedan har man förlorat målet att
mottagandet skall vara humant och värdigt. Vi föreslår att
ansvarig avdelning på arbetsmarknadsdepartementet får i
uppdrag att göra en översyn av invandrarverkets alla regler
och förordningar med utgångspunkten att det övergripande
målet i svensk flyktingpolitik uppfylls. I nästa led, på slussar
och förläggningar, är standarden mycket ojämn och olika
vad gäller hur man tolkar mål, förordningar och föreskrifter
för verksamheten. På en del förläggningar välkomnar man
exempelvis frivilligorganisationer och andras medverkan i
arbetet. På andra ställen till och med förbjuder man de
asylsökande att delta i sådan verksamhet utanför
förläggningen.

Det nuvarande systemet för flyktingmottagning infördes
den 1 januari 1985. Under de första åren fram till maj 1988
tog kommunerna emot en stor del av de asylsökande även
under utredningstiden. Det var ett stort misstag att endast
räkna med kommunernas fortsatta medverkan i
flyktingmottagningen för människor som fått
uppehållstillstånd. De kommuner som tar emot de nya
invandrarna har också byggt upp en fungerande
organisation och skulle därför även kunna ta emot
asylsökande under utredningstiden. För att en kommuns
innevånare ska engagera sig och känna solidaritet och
engagemang i en verksamhet, så krävs det att den är
kommunpolitiskt förankrad. Det har varit och är förödande
för flyktingmottagningen att beslut om inrättande av
förläggningar har skett genom avtal mellan invandrarverket
och enskilda organisationer eller fastighetsägare. Fördelen
med att kommunerna tar över ansvaret för
flyktingförläggningar är:

att besluten kommer närmare kommunens innevånare,

att insynen i verksamheten blir bättre,

att medverkan av ortens frivilligorganisationer kan
stärkas,

att tillfälliga arbetsmöjligheter eller meningsfulla
sysselsättningar kan organiseras,

att en vi-känsla kring flyktingmottagning som ett
kommunalt åtagande kan skapas.

Vi tror även att det innebär ytterligare
rationaliseringsvinster, dels administrativt, dels att
verksamhetskostnaderna blir lägre. Kommunerna erhåller
i dag ersättning för kostnader för flyktingmottagandet och
ersättningen för förläggningsverksamheten kan hanteras av
samma administration. Även förläggningsverksamheten
blir billigare i kommunal regi än vad invandrarverkets
uppköp av förläggningsplatser blivit.

Vänsterpartiet anser att en utredning skyndsamt bör
göras vad gäller möjligheten att kommunerna mot
ekonomisk ersättning även sköter
förläggningsverksamheten under de asylsökandes
utredningstid. En av diskussionspunkterna i samhället
angående flyktingpolitiken handlar om på vilka grunder vi
beviljar asylan och hur asylprövningen handläggs. Stark
kritik mot handläggningen av tillståndsfrågor har under
lång tid framförts av organisationer som arbetar med
flyktingar, av flyktingadvokater, av läkare och annan
sjukvårdspersonal m. fl. Klagomål angående
invandrarverkets och polismyndigheters handläggning av
olika typer av utlänningsärenden har sedan länge också
varit vanligt förekommande både hos
justitieombudsmannen, och
diskrimineringsombudsmannen. Både JO och DO har vid
flera tillfällen framfört kritik mot invandrarverkets sätt att
sköta sina uppgifter.

Dessa brister i asylprövningen har sedan kunnat
användas av flyktingfientliga organisationer och partier för
att ifrågasätta asylrätten. Vänsterpartiet föreslår att när det
nu inrättas en utlänningsnämnd som överklagningsinstans,
bör det även inrättas asylnämnder i de fyra regionerna som
första prövningsinstans. Klara fall och rutinärenden kan
även i fortsättningen skötas av invandrarverket eller annan
utsedd myndighet, men ärenden där det finns oklarheter
eller som gäller att utarbeta praxis skulle hanteras av denna
nämnd. Fördelarna med att inrätta asylnämnder i
regionerna är att tillståndsprövningen mer kommer att likna
domstolarnas prövning, att förutsättningarna för muntlig
handläggning ökar, att större öppenhet i verksamheten
skapas, att antalet överklagningar minskar.

Detta skulle sammantaget även medföra att
allmänhetens förtroende stärks om att riktiga och rättvisa
beslut fattas i tillståndsärenden. Ansvaret för
asylprövningar, medborgarskapsärenden och prövningar av
besöksvisering bör överflyttas till utrikesdepartementet, så
att det blir en starkare koppling och säkrare bedömning i
frågor om den politiska situationen i olika länder och i
bedömningar om brott mot mänskliga rättigheter,
barnkonventionen och andra internationella konventioner.

Invandrartidningen sköts av en stiftelse. Denna får i
årets budgetförslag 15 589 000 kronor. Vi vill att regeringen
ges i uppdrag att undersöka på vilket sätt man kan förändra
reglerna så att mångfald och konkurrens skapas, att den
nuvarande monopolsituationen bryts, så att även andra än
stiftelsen kan komma ifråga för statsbidrag till
invandrartidningar. Vi tror att flera bra tidningar då kan
produceras för samma kostnad.

Avveckla Invandrarverket

En fortsatt decentralisering av Invandrarverkets
ansvarsområden är nödvändig och en rationaliserings- och
avvecklingsplan bör upprättas. Hela ansvaret för olika
invandrarpolitiska sakfrågor bör överföras till de olika
sakdepartementen. Efter en grundlig genomgång av verkets
arbetsområden är vi beredda att ta ställning till om delar av
Invandrarverket skall vara kvar, om alla
verksamhetsområden kan läggas under andra befintliga
ansvarsområden eller om det behövs något mindre
nyinrättat verk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av ansvaret för
flyktingförläggningarna till kommunerna,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättande av fyra regionala asylnämnder för prövning av
tillståndsärenden i första instans,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om överförande av utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen till utrikesdepartementets
ansvarsområde,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändrade regler om statsbidrag för
invandrartidningar,

5. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att lämna förslag om en partiell eller
total avveckling av invandrarverket.

Stockholm den 24 januari 1992

Berith Eriksson (v)

Eva Zetterberg (v)

Gudrun Schyman (v)

Elisabeth Persson (v)

Annika Åhnberg (v)

Johan Lönnroth (v)

Bertil Måbrink (v)

Björn Samuelson (v)