Statens utgifter

Motion 1992/93:Fi202 av Birger Hagård (m)

Sverige befinner sig i en besvärlig ekonomisk situation
med krympande ekonomi och skenande statliga
budgetunderskott. Bara räntorna på den årliga ökningen av
statsskulden kräver besparingar motsvarande 15--20
miljarder kronor per år.

Annorlunda uttryckt: Två års lånefinansierad
konsumtion genom statliga transfereringar till hushåll och
kommuner slår för överskådlig tid framåt ut offentligt
finansierad verksamhet motsvarande hela det svenska
försvaret.

Om utvecklingen skulle fortsätta ytterligare två år,
utöver de två redan omnämnda, utan ingripande från
regering och riksdag skulle verksamhet motsvarande hela
det svenska grundskoleväsendet tvingas skäras bort i ett
framtida Sverige.

Slopa arbetsmarknadsråden

Självklart ska de offentliga utgifterna minskas,
förståelsen för detta är i Sverige stor. Men för att det
svenska folket ska tycka att det är rimligt att minska på
angelägna utgifter som ersättningar till arbetslösa eller
bistånd till den tredje världen krävs att vissa utgiftsslag, som
inte ens under normala ekonomiska omständigheter utan
svårighet kan försvaras, bör slopas eller kraftigt skäras ned.

Varför ska Sverige bekosta ett antal dyrbara
arbetsmarknadsråd med tillhörande beskickningar på vissa
platser runt om i världen när Sverige mycket väl klarat sig
utan denna typ av tjänster under den period i Sveriges
historia då såväl den ekonomiska utvecklingen som
situationen på arbetsmarknaden upplevdes som mest sund.
Råden bör slopas med omedelbar verkan.

Bort med ungdomsråd

Varför ska Sveriges skattebetalare bekosta en rad bidrag
till ungdomsorganisationer som inte ägnar sig åt annat än
övergripande studier av ungdomsfrågor och förhållanden
som av allmänheten anses som självklara. Det behövs inte
ett ungdomsråd som huvudsakligen fördelar pengar till
projekt som sannolikt ändå aldrig kommer att beröra de
ungdomar som verkligen behöver hjälp. Den viktigaste
ungdomsverksamheten bör istället bedrivas i det civila
samhället, d.v.s. i familjen, kamratkretsen och i de olika
civila sammanslutningar som ungdomarna önskar engagera
sig i. Det är de enskilda individerna, inte staten, som har
ansvaret för sin egen fritid och utveckling. Den del av
ungdomars verklighet som inte är allmänt känd kan med
fördel fortsätta studeras av politiskt oberoende universitet
och högskolor.

Inte heller behövs Landsrådet för Sveriges
ungdomsorganisationer, LSU, eller stödet till
internationellt ungdomssamarbete. Moderata
Ungdomsförbundet, som är en av Sveriges största
sammanslutningar av ungdomar, har lämnat samarbetet
med LSU. Anledningen är mycket enkel. Det finns helt
enkelt ingen anledning för en mycket liten grupp svenska
ungdomar att resa runt i världen och träffa representanter
för mer eller mindre representativa sammanslutningar utan
att det finns ett klart och mycket tydligt mål för
verksamheten. Information om hur förhållandena är i olika
länder har i ökad utsträckning kommit att bli känd dels
genom den ökade geografiska rörlighet som utvecklingen
på transportteknologins område kommit att innebära och
dels genom den mycket snabba utvecklingen på
informationsteknologins område.

Stöd inte korrumperade regimer

Varför ska Sveriges skattebetalare de följande två
budgetåren tvingas betala för marknadsföring av redan
subventionerad ekologisk produktion inom
jordbruksnäringen? Är detta ett nytt experiment där allt
fler led inom en näring ska bidragsberättigas? När statens
ekonomi är svag torde det vara självklart att denna typ av
experiment bör avvecklas. När nöden dessutom är stor i den
tredje världen torde det framstå som direkt stötande att
skattefinansiera marknadsföring av viss mat till oss själva.

Varför ska Sveriges skattebetalare tvingas betala bort
emot en miljard kronor till utländska politiska partier och
korrumperade regimer som ANC i Sydafrika, MPLA i
Angola eller FRELIMO i Moçambique? Ett ANC, som
inte dragit sig för att tortera och mörda sina egna anhängare
i koncentrationsläger i Angola, och som enligt sydafrikansk
lag som politiskt parti inte får ta emot utländskt stöd. Detta
undvikes genom att partiet istället använder beteckningen
''befrielserörelse''.

Varken MPLA eller FRELIMO har i dag kontroll över
sina territorier. De har misslyckats med, eller inte velat få
till stånd, uppgörelser med sina motståndare, och
inbördeskrigen pågår fortfarande. I Angola tvingade
visserligen MPLA -- trots omfattande manipulationer i
landets första fria val -- medge, att en andra valomgång i
presidentvalet måste anordnas mellan partiets kandidat och
ledaren för motståndsrörelsen UNITA. Inga ansatser har
gjorts från regimens sida för att utlysa denna andra
valomgång. Sveriges stöd har alltid ensidigt utgått till
MPLA. Svenska skattebetalare har knappast något intresse
av att betala pengar till gamla marxistiska kvarlevor.

Varför ska Sveriges skattebetalare tvingas att år efter år
ge stöd åt Tanzania, som på grund av socialistiska
anfäktelser totalt misslyckats med att bygga upp sitt eget
land? Miljarder svenska kronor har runnit ut till ingen
nytta. Varför ska Sveriges skattebetalare ge kreditstöd till
Vietnam, som fortfarande är en av den återstående
kommunistvärldens hårdaste diktaturer?

Avveckla vuxnas fritidsstöd

Varför ska Sveriges skattebetalare finansiera vuxna
människors fritidsaktiviteter? Bidragen till studieförbunden
betalas ur utbildningsdepartementets anslag för
folkbildning. Enligt studiestatistiken är en stor del av denna
verksamhet av sådan art att den inte är nödvändig för
produktionen och vällevnaden i Sverige. Genom att
avskaffa bidragen till knypplingskurser och liknande kan en
stor del av anslaget sparas in.

Varför ska Sveriges skattebetalare finansiera ökade
anslag till statens kulturråd när själva grunden för
välfärden, Sveriges industri, minskar produktion och
försäljning? Exempelvis skall metodutvecklingsarbetet för
att vidga deltagandet i kulturlivet utökas, vilket för övrigt
även gäller försöksverksamheten med regionala
kulturpedagoger och länskonsulenter. 6 miljoner kronor
används nästa budgetår till kultur i arbetslivet. Sveriges
problem beror delvis på att vi riktat bort uppmärksamheten
från själva produktionen. Sannolikt vore det därför en
ödmjuk gest mot dem som på grund av ett alltför högt
skattetryck förlorat sina arbeten att omedelbart slopa dessa
skattesubventionerade program.

Ökar krismedvetenheten

Ovanstående exempel syftar endast till att visa vilken typ
av utgifter som omedelbart bör minskas eller slopas då de
tveklöst innebär signaler som minskar det svenska folkets
krismedvetande, och därigenom uppfattning om
nödvändigheten av vissa strukturella förändringar som med
nödvändighet kommer att innebära väsentliga förändringar
i framtiden. Regeringen bör därför inventera samtliga
utgifter i statsbudgeten för att söka undvika en kris i det
svenska folkets krismedvetande.

Så länge subventionerade verksamheter av ovan nämnda
slag fortgår, kan man inte kräva att medborgarna skall
acceptera de uppoffringar som de framtida, stora,
nödvändiga och oundvikliga besparingarna i statens utgifter
kräver.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om nödvändigheten av att inventera
samtliga statliga utgifter i syfte att söka undvika en kris i det
svenska folkets krismedvetande.

Stockholm den 26 januari 1993

Birger Hagård (m)