Statistik och analys av yttranden ur genusperspektiv

Motion 2003/04:K430 av Marie Nordén m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen anförs om statistik och analys av yttranden i genusperspektiv.

Motivering

Sveriges riksdag är enligt ledamöternas könsfördelning världens mest jämställda parlament. Säkert är också riksdagen och andra politiska församlingar några av landets mest jämställda arbetsplatser.

Men för att uppnå reell jämställdhet krävs naturligtvis mycket mer än att se till att varannan bänk i riksdagen tillhör en kvinna. Det kan handla om att bryta gamla och för många inarbetade strukturer. Många kvinnliga ledamöter upplever att det finns en del kvar att göra för att vi verkligen ska få ett jämställt parlament där alla, oavsett kön, kan arbeta på likvärdiga villkor.

En del av ojämlikheten kommer till uttryck i det talade ordet. Det finns flera undersökningar som visar att män och kvinnor talar på olika sätt, olika länge och med olika ordval. Det kan leda till missförstånd och det kan också ge den ena parten känslan av att ha blivit diskriminerad, fast det kanske inte var meningen. Annat kan vara exempel på medvetet maktutövande.

Den största delen av det som upplevs som diskriminering är sannolikt inte resultat av medvetna sanktionerade strategier eller ens enskilda personers illvilja och maktfullkomlighet. De allra flesta ledamöter i riksdagen har en ärlig strävan att utjämna könsrelaterade orättvisor. Detta gör det än viktigare att vi blir medvetna om våra tillkortakommanden och olika egenheter, att vi svart på vitt får veta hur det är, vad som är av ondo i jämställdhetskampen och hur vi kan motverka det.

Genom att föra statistik till exempel över antalet av respektive kön som yttrar sig och vad som sägs får vi en bas att utgå från när vi sedan diskuterar saken vidare. Med hjälp av genusforskare kan resultatet sedan analyseras och följas upp med diskussion och förslag till förändring för att verka för ett jämställt samhälle där riksdagen som arbetsplats går före och visar att man kan vara ett mönster i jämställdhetshänseende.

Stockholm den 25 september 2003
Marie Nordén (s)
Matilda Ernkrans (s)	Louise Malmström (s)
Mikael Damberg (s)	Fredrik Olovsson (s)
Johan Löfstrand (s)