Statliga fastighetsbolag, studentbostäder m.m.

Motion 2001/02:Fi258 av Martin Nilsson m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om nya ägardirektiv till de statliga fastighetsbolagen i syfte att öka byggandet av studentbostäder och mindre hyresrätter.

Motivering

Den svenska högskolan har under slutet av 1990-talet byggts ut kraftigt. Detta har medfört att många som annars inte hade fått utbildning nu ges möjlighet att studera. Tyvärr har beståndet studentlägenheter inte byggts ut i samma takt. Detta medför en hel del problem för de många ungdomar som står utan lägenhet.

I takt med att det tillkommer fler platser på landets högskolor och universitet har eleverna fått allt svårare att hitta någonstans att bo. I de större städerna, där problemen är som störst, har man inte planerat utbyggnad av studentbostäder i samma takt som ökningen av antalet utbildningsplatser.

De som får bostad snabbt är i första hand de som har goda kontakter eller föräldrar som kan betala insatsen, hyran och/eller gå i borgen. Andra studenter kan i vissa fall inte ens tacka ja till sin utbildningsplats då de inte har någonstans att bo. Somliga studenter inleder sin studietid med att flytta runt mellan kompisar. Inte sällan går all fritid åt till att jaga efter en lägenhet. Detta leder till svårigheter att sköta sina studier.

Det kan konstateras att man inte klarar de problem som finns för ungdomar på bostadsmarknaden. Marknaden är inte intresserad av ungdomar med lägre inkomster, eftersom det inte ger tillräckligt stora vinster att satsa på bostäder åt dessa. Samhället måste därför i större utsträckning ta ett ansvar och se till att dessa ungdomar får någonstans att bo. Visst innebär det kostnader, men det kan samtidigt ses som en investering för att andra satsningar ska få genomslag, som till exempel utbildningssatsningen. Hur går det med den om studenterna inte har någonstans att bo? Hur får vi upp barnafödandet om unga människor inte hittar en egen bostad? Vem vill bo kvar hos sina föräldrar med sitt lilla barn för att man inte har råd med en egen bostad?

Samhället kan ta sitt ansvar på flera sätt. Kommunerna har huvudansvaret för bostadsförsörjningen, men även staten har sitt ansvar. Hittills har detta främst tagits genom det statliga investeringsstödet. En annan metod som hittills inte diskuterats nämnvärt är att använda sig av den fastighetsförvaltning som svenska staten ansvarar för genom sina bolag Civitas, Vasakronan, Vasallen och Akademiska Hus. I dag ansvarar dessa bolag för förvaltningen av statens kommersiella lokaler. I ägardirektiven finns förutom en beskrivning av detta övergripande syfte också avkastningskrav och andra ekonomiska krav.

Det bör vara möjligt att ändra i ägardirektiven så att staten genom sin fastighetsförvaltning också bidrar till försörjningen av små hyreslägenheter och studentbostäder särskilt i storstadsområdena. Detta kan medföra att avkastningskraven måste justeras ned, åtminstone i dessa delar. Det kan vara ett bidrag från statens sida i en social bostadspolitik.

Stockholm den 4 oktober 2001
Martin Nilsson (s)
Lars U Granberg (s)	Lena Sandlin-Hedman (s)
Hillevi Larsson (s)	Marie Granlund (s)
Annika Nilsson (s)