Statligt ansvar för ett fiberoptiskt nät m.m.

Motion 1994/95:N253 av Lennart Beijer m.fl. (v)

Bakgrund

Produktivkrafternas förändring kräver anpassning av
produktionsförhållanden och samhälle. Detta är inte längre
bara en sanning för marxister, också regeringen har anslutit
sig till denna tanke för att ta ett exempel. Detta gäller inte
minst den nya teknologin för den så kallade infrastrukturen --
vägar, järnvägar, energisystem, kommunikationssystem.
Vägar och järnvägar har styrt var samhällen har växt fram.
Energisystemet har haft djupgående betydelse för
produktionsstruktur och vardagsliv.

På 1850-talet började den svenska staten göra
investeringar i telegrafledningar. Mot slutet av 1800-talet
fick telefonen sitt genombrott. Båda systemen integrerades i
internationella nät. Dessa teleteknologiska förändringar gav
starka impulser till förändringar av formerna för
organiseringen av både produktionen och den mänskliga
samvaron.

Nu pågår en sammansmältning av teleteknik och
datateknik, dels genom att telesystemet blir alltmer
datoriserat, dels genom att en växande andel av teletrafiken
består av kommunikation mellan datorer och mellan
människor via datorer genom exempelvis elektronisk post.
Också denna nya informationsteknologi får och kommer att
få djupgående samhälleliga följder. ''Det är den största
förändringen på arbetsmarknaden sedan den industriella
revolutionen'', säger Gunnar Aronsson, professor i
arbetspsykologi vid Arbetsmiljöinstitutet. (Akademiker
4/94)

Informationssamhället

Investeringar i infrastruktur har alltid varit ett legitimt sätt
för staten att skapa meningsfulla arbetstillfällen och främja
tillväxt och produktivitet.

Infrastrukturen håller ihop samhället och förbinder dess
olika delar med varandra. Transportsystemet, energisystemet
och kommunikationssystemet brukar räknas till
infrastrukturen. Detta är verksamheter som staten eller
kommunerna av tradition ansvarat för.

Nordamerikansk teknologi är klart världsledande inom
datakommunikation och är bas för uppkomsten av det
internationella Internet, som förbinder hundratals
regionala datanät i världen innehållande 3,9 miljoner datorer
med mellan 15 och 30 miljoner användare. Internets
tillväxttakt är just nu en fördubbling varje år. Internet har
uppstått ''anarkistiskt'' i en tradition av spontan organisering
med hjälp av ett antal hängivna tekniker runt världen, utan
central byråkrati och utan styrning eller ens medverkan av
televerken på annat sätt än att tillhandahålla tomma
ledningar.

Det svenska universitetsdatanätet Sunet, en stor
framgång med ca 30 000 anslutna användare i
högskolevärlden, har byggts upp med IT-(internet-)teknologi
och blivit ett mönster av väl fungerande och användbart nät.
Liknande utveckling har skett i övriga nordiska länder, vilkas
universitetsnät sammankopplas vid KTH i Stockholm till
Nordunet. Med detta som mönster har KTH:s
nätspecialister tagit initiativ till ett europeiskt Internet,
Ebone, som sammanbinder ett 30-tal nationella nät,
såväl högskole- som kommersiella nät i Europa.

Infostrador är bättre för miljön än Öresundsbron

Investeringarna i infrastruktur är omfattande i Sverige.
Enbart i vägar och järnvägar satsade staten år 1994 ca 26
miljarder kronor. I stort sett har dessa investeringar gjorts
utan någon hänsyn till miljökonsekvenser. Det är först de
senaste 10--15 åren man insett att om miljökraven ska klaras
måste infrastrukturen anpassas efter vad naturen och
människan tål -- inte tvärtom.

Hittills har planering, projektering och byggande av olika
slags infrastruktur skett utan samordning eller
helhetsbedömningar. Fortfarande beslutar man om
byggnation utifrån irrelevanta faktorer. Öresundsbron och
samhällsekonomiskt olönsamma motorvägsutbyggnader
utifrån sysselsättningsargument och efter påtryckningar från
bilismens lobbygrupper i Bohuslän är två exempel. Pågående
exempel på motsatsen är samtidig och gemensam planering
och byggande av järnväg, telekablar och väg i Södermanland
i samband med Mälarbanornas byggande.

Riksdagens revisorer m.fl. har pekat på dessa brister i
samordningen och att det saknas en strategi där man försöker
klarlägga vilken slags infrastruktur som landet verkligen
behöver och vilka behoven är i framtiden.

Det är inte längre fler vägar som behövs. Näringslivets
egna experter har räknat ut att investeringar i fler och bättre
vägar har en försumbar effekt på de flesta företags
effektivitet och resultat. Speciellt gäller detta
framtidsbranscherna, där informationsteknologins
infrastruktur är långt mer betydelsefull.

Tyvärr har fram till nu EU:s satsningar präglats av
vilsenhet. Föråldrad standard, överdriven byråkrati och
snäva nationella intressen har gjort att EU hamnat på
efterkälken gentemot t.ex. Sverige. Men EU har efter flera
försök att få i gång egen datakommunikation tagit musen i
vacker hand och accepterat att det är Internet som gäller.
Bangemannkommissionen talar nu om ''Europas väg till
infosamhället''.

Vad skall nätet användas till?

Man kan befara att de kommande infostradorna mest
kommer att trafikeras av videofilmer med innehåll som inte
främjar mål om höjd utbildningsnivå. Det finns många
tecken på en utveckling åt det hållet. Exempelvis går företag
i film-, teve- och underhållningsbranschen samman med
dataindustrin och telebolagen för att kunna behärska hela
marknadskedjan, tekniken, dess användning och
distribution. Under det senaste året har, speciellt i USA,
alltfler företag av postorderkaraktär tillkommit där man kan
köpa alltifrån bildelar till böcker.

I USA har grupper som Computer Professionals for Social
Responsibility (CPRS) och Electronic Frontier bedrivit en
kamp för att hålla de kommersiella krafterna stången och
medvetenheten inom dessa grupper är stor om de för- och
nackdelar som Internet innebär. Sverige skulle behöva
liknande frivilliggrupper som vakar över den demokratiska
utvecklingen på nätet.

För att en svensk satsning på informationsinfrastruktur
främst skall tjäna folkets behov och inte enbart underlätta för
de multinationella företagen att få avsättning för sina
produkter bör staten inte nöja sig med rollen som
tillhandahållare av riskkapital. Staten bör ta ansvar för
infrastrukturen i egentlig mening och sörja för att ett
fiberoptiskt nät blir tillgängligt för alla i hela landet. På
motsvarande sätt som staten äger spår och ledningar via
Banverket och Svenska kraftnät bör den äga och
tillgängliggöra de digitala motorvägarna.

Man kan tala om den elektroniska rymdens allemansrätt.
En sådan allemansrätt skulle kunna omfatta varje
medborgares rätt till dels tillgänglighet till rymdens
grundläggande infrastruktur, dels tillgänglighet till rymdens
grundläggande funktioner vad gäller informationsutbyte och
debatt.

Det kan sedan finnas olika leverantörer av tjänster på nätet,
såväl kommersiella som allmännyttiga.
Telekommunikationstekniken kan användas som ett verktyg
för att jämna ut regionala obalanser. Datorstött arbete kan
lokaliseras var som helst i landet. Studier på högskolenivå
kan bedrivas omväxlande vid själva skolan och på avstånd.
Videokonferenser och andra former för datorstött samarbete
kan till viss del ersätta personliga möten och minska behovet
av fysiska transporter.

Allas lika tillgång till information, liksom frånvaro av
maktmonopol över produktion och förmedling av
information, är grundläggande element i ett demokratiskt
styrelseskick. Informationsteknologin erbjuder fantastiska
möjligheter att effektivisera undervisning och sprida
kunskap åt alla. Ett kommunikationsnät i samhällelig ägo
kan motverka (t.o.m. kanske förhindra) att informationen
blir en handelsvara. Alla skolor, bibliotek och museer bör
knytas ihop i nätet. Offentliga handlingar hos myndigheter
bör finnas tillgängliga på nätet. Riksdagsledamöter och
andra förtroendevalda bör vara möjliga att nå via elektronisk
post. Både offentliga och privata verksamheter skulle kunna
effektiviseras avsevärt med ökad demokratisk kontroll om de
stimuleras att använda det gemensamma nätet i stället för att,
som ofta i dag, sluta in sig i ''sektorsnät''.

Informationsteknologin för hela Sverige

Sammanställningarna över genomsnittsbetyget i
grundskolor över hela landet finns numera för jämförelse. Ett
tydligt mönster visar sig. Under betygsnittet 3 ligger så gott
som enbart skolor i storstädernas förortsområden och skolor
i direkt glesbygd.

Vänsterpartiet ser det som en styrka med den svenska
modellen att man inte lämnar delar av befolkningen bakom
sig i samhällets utveckling. Förutom att infostradorna
behöver byggas ut vill vi därför peka på en del andra faktorer
som måste förändras för att hela Sverige, både vad gäller
regioner och samhällsklasser, skall kunna delta i den snabba
förändringen av informationssamhället.

Datanätet måste kompletteras med ''Medborgarnas
datakontor'', där vem som helst på nolltid kan få fram
material från myndigheter som skulle ta dagar eller veckor
att få fram på papper. På det lilla förortsbiblioteket skulle
man t.ex. kunna få fram basfakta om och vilka som är
ansvariga för gator, stadsplanering, nybyggen m.m.
Samtidigt måste lagar och förordningar anpassas så att inte
byråkrater på olika nivåer lägger krokben för en sådan
utveckling. Tillgängligheten måste öka. Myndigheterna
måste förstå att lillebror och lillasyster ser dem!

Samtidigt är en av de mest sympatiska delarna av den
socialdemokratiska regeringens infopolitik, det faktum att
man är medveten om att det finns grupper av medborgare
som kan marginaliseras i informationssamhället. Så får inte
ske!

Den nya gröna vågen

Under de senaste åren har en positiv utveckling varit dels
att fler tjänsteföretag förlagt sin verksamhet utanför
storstäderna, ja i direkt glesbygd, dels att anställda på
tjänsteföretag flyttar hem en del av sin verksamhet. Det har
också betytt ökad mångfald och större spridning av
kompetens över landet.

Tjänsteföretagens utflyttning är bidragsstödd från staten
och har betytt fler kvinnliga anställda inom privat
tjänstesektor i glesbygd. Denna utflyttning måste fortsätta,
men kräver då att senaste teknik skall kunna användas i hela
Sverige.

Tendensen att allt fler arbetar hemma med datorer och
faxar kommer i framtiden att bli allt starkare. Man kanske
bara förlägger en vecka i månaden på basstationen -- den
traditionella arbetsplatsen. Det reser helt nya problem vad
gäller olika typer av lagstiftning. Vi vill här peka på några
sådana problem:Skattelagstiftningen har inte tagit hänsyn
till att hemmaarbete är ett betydligt mer resurssnålt sätt att
arbeta på. Resorna blir färre. Färre kontorshus behöver
byggas. Vi kanske aldrig kommer att fylla alla tomma
kontorshus igen efter 80-talsyran, åtminstone inte med det
de var ämnade för. Samtidigt får den som har en dator från
arbetsgivaren hemma ta upp det som en förmån men del av
bostaden är mycket svårt att få avdrag för.
Försäkringslagstiftningen är oklar. Gäller hemförsäkring
eller arbetsgivarens försäkring? Skada som sker vid arbete i
hemmet, är det en arbetsskada? En rad nya sorters
arbetsskador har uppstått i samband med den nya
informationsteknologin.Arbetsmiljölagstiftningen -- gäller
den? Kommer man i framtiden att kunna få
bostadsanpassningsbidrag för åtgärder som skyddar mot
elöverkänslighet och andra miljöproblem sammanhängande
med användandet av informationsteknologi? (Se motion
1994/95:Bo203 av Stig Sandström m.fl. om detta).I dag
satsas alltför ensidigt på rent teknisk forskning kring
informationsteknologin, sociala, miljöpolitiska och
demokratiska aspekter försummas. Exempelvis börjar nu de
första rapporterna om psykiska problem vid hemarbete
komma.

Parlamentarisk utredning behövs

Vänsterpartiet anser att riksdagen bör tillsätta en
parlamentarisk utredning som snabbt tar fram förslag på
följande områden:Hur staten skall kunna överta, ansvara
för och bygga ut ett fiberoptiskt nät i hela landet.Hur en
offentlig informationsteknologisk infrastruktur skall kunna
byggas upp som främjar användning av nätverksteknologin
i folkbildningens tjänst, utvecklar demokratin, bl.a. genom
bättre kommunikation mellan folket och de folkvalda,
medger utveckling av näringsliv och förbättrad
samhällsservice i glesbygd och utvecklar den gemensamma
sektorn.Hur förhållandet mellan olika infrastrukturer och
kommunikationsslag påverkar miljön.Hur hemarbete skall
främjas genom förändringar i lagstiftningen enligt vad som
sägs i motionen.Hur mångsidig forskning med inriktning
på användning av den nya tekniken skall främjas.Hur
forskning om de sociala problem som kan uppstå på grund
av hemarbete skall initieras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär att den skriver direktiv
till och tillsätter en parlamentarisk utredning med uppgifter
på det informationstekniska området enligt vad som anförts
i motionen.

Stockholm den 23 januari 1995

Lennart Beijer (v)

Jan Jennehag (v)

Owe Hellberg (v)

Maggi Mikaelsson (v)

Karl-Erik Persson (v)

Hanna Zetterberg (v)

Johan Lönnroth (v)