Statsbidrag till teckenspråksundervisning för vissa hörande barn

Motion 1986/87:Ub297 Gunnel Jonäng (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1986/87:Ub297

Gunnel Jonäng (c)

Statsbidrag till teckenspråksundervisning för vissa
hörande barn

Samhället har ett ansvar att på alla sätt stödja de handikappade och ständigt
se vad som kan förbättras för att kompensera deras handikapp.

En angelägen uppgift är att utvidga teckenspråksundervisningen till personer
som tillhör döva personers familj och omgivning.

Barn till döva föräldrar och syskon till döva barn bör ges kontinuerlig
teckenspråksundervisning. Det behövs ett gemensamt språk för att en familj
med ett dövt barn skall kunna kommunicera och för att barnets självtilllit
skall stärkas.

Från de dövas organisationer har krav framställts att teckenspråk skall
anses som hemspråk och att därför statsbidrag skall utgå till sådan undervisning.

Jag instämmer i kravet på statsbidrag för undervisning i teckenspråk. Jag
delar dock den uppfattning som utbildningsutskottet ger uttryck för i betänkandet
UbU 1986/87:2, där utskottet säger följande:

Med det anförda menar utskottet att överväganden om statligt bidrag
till undervisning i teckenspråk av hörande barn till döva föräldrar bör göras
utan jämförelse med reglerna för hemspråksundervisningen.

Att hänföra teckenspråk till hemspråk torde enbart försvåra och fördröja
möjligheterna till statsbidrag.

Det är uppenbart att barn till döva föräldrar och syskon till döva barn
behöver undervisning i teckenspråket. Statsbidrag är därvid en förutsättning.
Bristen på statsbidrag leder til! indragning av undervisningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om undervisning i teckenspråk
enligt motionen och att denna undervisning skall vara statsbidragsberättigad.

Stockholm den 26 januari 1987

Gunnel Jonäng (c)