Statsbidraget till barnomsorg

Motion 1989/90:So606 av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So606

av Rosa Östh och Ulla Tillander (båda c)
Statsbidraget till barnomsorg

Senast år 1991, dvs. nästa år, skall barnomsorgen enligt riksdagens beslut,
vara fullt utbyggd. Beslutet innebär att alla barn från 18 månaders ålder och
till dess de börjar skolan skall ha rätt till barnomsorg. För barn till förvärvsarbetande
eller studerande föräldrar innebär rätten heltidsomsorg i familjedaghem,
daghem eller liknande.

Inför valet 1988 gjorde socialdemokraterna stora utfästelser beträffande
barnomsorgen. Med en fortsatt socialdemokratisk regering skulle ingen behöva
sakna dagisplats 1991.

Nu tycks emellertid osäkerheten breda ut sig alltmer. Statsminister Ingvar
Carlsson har för sin del reducerat vallöftet till en målsättning.

Förvisso kan det finnas anledning att oroa sig för att det av riksdagen uppsatta
målet inte uppnås. Det beräknas att behovet vid utgången av 1991 kommer
att vara 430 000-450 000 platser. För närvarande finns ca 360 000 förskolebarn
inskrivna i daghem eller familjedaghem. Det fattas således 70 000 till
90 000 platser.

Det är alldeles uppenbart att många kommuner har stora svårigheter att
klara av sina beting. Till detta bidrar flera faktorer såsom försämrad ekonomi
och svårighet att rekrytera personal, inte minst i storstadsområdena.
En annan klart bromsande faktor för utbyggnaden är att flera alternativ inte
tillåts eller i vart fall inte ges statligt stöd.

I Uppsala har man sedan ett par år tillämpat ett system där dagbarnvårdare,
dvs. personer som vårdar andras barn i hemmet, också kan få ersättning
för vården av egna små barn.

Kommunens beslut överklagades, men lämnades utan bifall. Kammarrätten
i Stockholm anförde i dom 1988-11-01 bl.a.: Föräldern fullgör sina skyldigheter
enligt föräldrabalken genom att betala fastställd avgift för omsorgen
Under dessa förhållanden kan den omständigheten att kommunen
väljer att i vissa fall placera dagbarnvårdarens barn i dennes familjedaghem
inte anses strida mot föräldrabalkens regler.

Uppsalamodellen har härefter rönt stort intresse. Såväl borgerligt som
socialdemokratiskt styrda kommuner har ansett den vara ett bra alternativ
till den övriga barnomsorgen.

Vad som för de flesta ter sig närmast obegripligt är att statsbidrag inte utgår
i sammanhanget. Framställningar som gjorts till socialstyrelsen har avvi

Mot. 1989/90
S06O6

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.

Stockholm den 18 januari 1990

Rosa Östh (c) Ulla Tillander (c)

sats med beskedet att gällande regler inte kan tolkas som att de är tillämpliga
i detta fall.

Eftersom det har fastslagits att egna barn inskrivna som dagbarn i egna
föräldrars familjedaghem skall betraktas som all annan barnomsorg, borde
det vara självklart att förordningen ändras så att statsbidrag utgår också till
denna barnomsorg.

Det ligger i allas intresse, småbarnsfamiljernas, kommunernas, riksdagens
och inte minst den socialdemokratiska regeringens, att barnomsorgsmålet
kan förverkligas. Därför måste nya, bra barnomsorgsformer släppas fram
och ges stöd.

3