Statsbidraget till bildande av fiskevårdsområden

Motion 1991/92:Jo413 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s)

Vid utgången av 1990 upphörde de gamla
fiskevårdsföreningarnas lagliga rätt att sälja fiskekort med
stöd av 24

§ Fiskerättslagen. (I dess äldre lydelse)

Under 1980-talet har betydande statliga resurser satsats
via den regionala fiskeadministrationen, på planering och
information till fiskerättsägarna, för att klara
omorganisationen till fiskevårdsområden och därmed säkra
fortsatt upplåtelse av fiskerätt till allmänheten.
Utgångspunkten för detta arbete har varit att hittills
gällande principer för statsbidragsgivningen skulle ligga
fast. Stöd härför gav bl.a. riksdagsbeslutet våren 1990, om
bibehållet statsbidrag till fiskevårdsområden, sökta före 1 september
1990. En enig riksdag beslöt våren 1991 om
höjning av anslaget för fiskevård. Det senare beslutet
motiverades med ökade kostnader för bildandet av
fiskevårdsområden.

I regeringens proposition 1991/92:100 föreslås att
bidraget till fiskevård (anslaget D9) halveras för nästa
budgetår. De innebär enligt propositionen bl.a. att
kostnaderna för rättningar vid bildandet av
fiskevårdsområden får bäras av vattenägarna i större
utsträckning än tidigare. Fiskeristyrelsen har i beslut 1992-
01-13 aviserat en sänkning av den normala
bidragsprocenten från 50 till 30 procent
om riksdagen fattar beslut i enlighet med
regeringens proposition och inte annan procentsats
föreskrivs i regleringsbrevet.

Jämtlands län har av tradition det största sportfisket i
landet. Årligen säljs c:a 150.000 fiskekort till länsbor och
turister. Cirka 200 fiskevårdsorganisationer svarade 1990
för fiskevård och fiskeupplåtelser till allmänheten. Tre av
fyra vuxna jämtlänningar är enligt SCB ''intresserade av
fiske''. Fisket representerar ett viktigt underlag för turismen
som är länets viktigaste näringsgren. Antalet
turistfiskebesök är av storleksordningen 100 000
per år. Fisketurismen beräknas generera 150 milj. kr.
årligen i turistinkomster. För turistanläggningarna är fisket
ofta, vid sidan av skidåkningen, den viktigaste aktiviteten.
Fisket har också en avgörande betydelse för småskalig
turistverksamhet (stuguthyrning, guidning, båtuthyrning
etc) i länets glesbygdsområden.

Vi bedömer det som angeläget att förvaltningen av
fiskerätten samordnas inom ramen för juridiskt stabila
organisationer. Med hänsyn till fiskets betydelse och
utvecklingsmöjligheter har fiskevårdsområdena en viktig
roll som entreprenörer för större fiskevårds- och
utvecklingsprojekt.

Ett 60-tal ansökningar om bildande av
fiskevårdsområden i länet, som ingivits före 1 september
1990, väntar fortfarande på förrättning. Om regeringens
förslag genomförs, kommer statsbidragen för att bilda dessa
områden att reduceras med 900.000 kronor (enligt
Fiskeriverkets beslut). För Jämtlands del görs bedömningen
att ett sänkt statsbidrag skulle få till följd att många av de
aktualiserade fiskevårdsområdena ej skulle komma till
stånd, p.g.a. att fiskerättsägarna saknar möjligheter att
finansiera bildandet. Till bilden hör att samtliga
fiskevårdsorganisationer i länet drivs utan vinstintresse.
Influtna medel nyttjas för fiskevård och projekt som är
viktiga för den egna bygdens överlevnad.

En förändring av statsbidraget skulle ge negativa
effekter för turism och länsbor, samt upplevas som orättvist.
Det är viktigt att riksdagens tidigare utfästelser fullföljs.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statsbidraget till bildande av
fiskevårdsområden.

Stockholm den 23 januari 1992

Nils-Olof Gustafsson (s)

Margareta Winberg (s)

Berit Andnor (s)