Statsbidraget till familjedaghemsverksamhet

Motion 1989/90:So613 av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:So613

av Roland Larsson och Lola Björkquist (c, fp)
Statsbidraget till familjedaghemsverksamhet

I Linköpings kommun har sedan 1985 yrkesgruppen dagbarnvårdare, i likhet
med andra yrkesgrupper, medgivits rätt till kommunal barnomsorg för sina
egna barn.

Sedan flera år tillbaka pågår en successiv utbyggnad av den öppna förskolan
i kommunen. Det innebär att såväl daghemspersonal, dagbarnvårdare
som enskilda föräldrar har tillgång till de gemensamma resurser som finns
inom barnomsorgen.

Den s.k. Linköpingsmodellen innebär bl.a. att ett antal, i regel 34 hemvister
och ett antal familjedaghem är grupperade kring en s.k. leklada. 1
denna leklada finns de gemensamma lokalresurserna för aktiviteter och samvaro
för hela områdets behov. Varje område omfattar ca 250 hushåll.

I lekladan finns också föreståndaren för all barnomsorg inom hela bostadsområdet.
Även hemarbetande föräldrar har tillgång till lekladans samlade
resurser.

Vid inskrivning i barnomsorgen tillämpas närhetsprincipen på så sätt att
plats erbjudes inom det egna bostadsområdet. Det finns heller inga restriktioner
för daghemspersonalen att arbeta på det daghem där deras egna barn
är inskrivna.

Kommunen har i detta system funnit det praktiskt och ekonomiskt vettigt
att låta de dagbarnvårdare som så önskar få sina egna barn inskrivna i sitt
egna familjedaghem, dvs. hos sig själva. På det viset har det oftare givits
möjlighet att erbjuda heltidstjänster, vilket också underlättar rekryteringen
av nya dagbarnvårdare. Med tanke på det stora rekryteringsbohovet inför
utbyggnaden till full behovstäckning senast 1991 är det naturligtvis betydelsefullt.
Självfallet tillämpas samma köregler och avgifter för dagbarnvårdarnas
barn, som för alla andra.

Genom en förordning (1987:860) om statsbidrag, vilken trädde i kraft 1
januari 1988, utgår inte längre statsbidrag för barn som är inskrivna som dagbarn
i egna föräldrars familjedaghem. En i och för sig märklig bestämmelse,
eftersom det för statsbidrag till annan barnomsorgsverksamhet inte ifrågasätts
om personalens egna barn får vara inskrivna på det daghem där föräldrarna
arbetar.

I en fastställd kammarrättsdom från 1988-01-17, om en utvidgad tillämpning
av den sedan 1985 införda barnomsorgsformen för dagbarnvårdarnas
egna barn, ifrågasättes också den lagakraftvunna och genomförda formen.

Enligt kammarrätten saknas författningsbestämmelser som ger kommunen
rätt att skriva in dagbarnvårdarnas barn, som dagbarn hos dem själva.

Under hösten 1988 har dock kammarrätten i Stockholm i en dom beträffande
Uppsala kommuns beslut att förfara på samma sätt som Linköping
fastställt att denna barnomsorgsform står i överensstämmelse med gällande
lagstiftning. Denna dom har senare vunnit laga kraft.

Flera kommuner, även socialdemokratiskt styrda, har därefter beslutat införa
denna barnomsorgsform som felaktigt kommit att benämnas Uppsalamodellen.

Som en konsekvens av att det i dom fastslagits att egna barn inskrivna som
dagbarn i egna föräldrars familjedaghem är att betrakta som vilken annan
barnomsorg som helst är det närmast självklart att förordningen 1987:860
skall ändras så att statsbidrag också utgår till denna barnomsorg.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande
ändring av förordningen 1987:860.

Stockholm den 23 januari 1990

Roland Larsson (c) Lola Björkquist (fp)

Mot. 1989/90
So613

14