Statsrådens innehav av värdepapper

Motion 1992/93:K206 av Bengt Hurtig m.fl. (v)

Enligt regeringsformen 6 kap 9 § får inte ett statsråd
utöva allmän eller enskild tjänst och inte heller ha uppdrag
eller utöva verksamhet som rubbar förtroendet för honom.
Denna regel har också betydelse för att förebygga
uppkomsten av jävssituationer i enskilda regeringsärenden.

Regeringen har i januari 1991 beslutat att
statsrådsberedningen, departementen och ett 30-tal andra
myndigheter skall föra förteckning över
fondpappersinnehav enligt insiderlagen. I oktober 1991
beslutade regeringen att justitiedepartementets förteckning
över fondpappersinnehav skall avse, förutom de personer
som departementet bestämmer, även fondpapper som
innehas av statsråd. Statsråden har kommit överens om att
anmäla också makars/sambors och omyndiga barns innehav
på samma sätt.

I oktober 1991 bemyndigade regeringen statsrådet
Laurén att tillkalla en etikkommitté inom regeringskansliet.
Denna kommitté skall dels ge statsråden riktlinjer att följa
vid förvaltningen av sina tillgångar, dels ur etisk synvinkel
ge råd om förmögenhetsdispositioner. Kommittén ska också
granska de anmälningar statsråden gör av sina
fondpappersinnehav. Självfallet faller det inom kommittén
att försöka bedöma när jävssituationer uppkommer för
statsråden.

Regeringen har i november 1992 skärpt kontrollen av
jävssituationer inför regeringssammanträden. Dagen före
regeringssammanträdena får rättschefen i
Statsrådsberedningen ärendeförteckningarna från samtliga
departement. Rättscheferna går igenom förteckningarna
och jämför dem med aktuella uppgifter om statsrådens
aktieinnehav. Om något statsråd har aktier i ett bolag som
berörs av ett ärende i förteckningen anmäls detta till
protokollföraren. Denna anmäler saken vid
regeringssammanträdet, där man tar ställning till
jävsfrågan.

Det är uppenbart att trots dessa relativt omfattande
arrangemang inget hinder föreligger för statsråden och
deras familjer att göra rätt omfattande affärer med
värdepapper så länge det inte kan anses hindra statsrådets
utövande av sitt uppdrag eller vara oförenligt med
insiderlagen. Förmögenhetsinnehavet kan givetvis
förhindra deltagande i regeringsbeslut på grund av jäv.

Trots förekomsten av etikkommitté och särskilda
kontrollrutiner i regeringskansliet kvarstår frågan om inte
just de stora aktieinnehaven medför problem. Statsråden
har givetvis möjlighet att följa aktievärdena och göra stora
affärer med aktier samtidigt med regeringsutövandet så
länge insiderlagen och jävsreglerna följs. Risken finns
emellertid att förtroendet för statsråd med stor
aktieförmögenhet rubbas.

En stor del av kontrollmekanismerna som nu används
och besvären man nu har skulle kunna elimineras om
samtliga statsråd med större förmögenhetsinnehav i aktier
eller andra värdepapper överlämnade den till någon form
av ''blind trust''. En sådan fond skulle ha att förvalta
förmögenheten på ett sådant sätt att värdet av
förmögenheten behålls men att statsrådet inte har
kännedom om hur förmögenheten är sammansatt. Därmed
skulle problemet med insiderlag, jävssituationer och
allmänt förtroende i stor utsträckning kunna elimineras.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande
av en fond av typ ''blind trust'' för statsrådens innehav av
värdepapper.

Stockholm den 20 januari 1993

Bengt Hurtig (v)

Elisabeth Persson (v)

Björn Samuelson (v)

Gudrun Schyman (v)