Stjärtand och skedand

Motion 1999/2000:MJ908 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp)

1 Inledning

Jakten i Sverige regleras i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen
(1987:905). Vi har i flera motioner och interpellationer kritiserat olika
typer av jakt i landet. Vi menar att all jakt måste utgå från kunskap om
respektive arts populationstillstånd. Idag är den biologiska mångfalden
trängd som aldrig förr. Artdatabanken redovisar nu att även vanliga arters
populationer minskar.

Jakttider regleras i jaktförordningens bilaga 1. De andfåglar (Anantidae)
som får skjutas i landet är: gräsand, kricka, bläsand, stjärtand, skedand,
brunand, alfågel, sjöorre, knipa, storskrake, sothöna, vigg, ejder, svärta,
småskrake, sädgås, bläsgås, grågås och kanadagås. Vi anser att all andjakt
borde ses över och att en grundlig inventering av arternas populationer borde
ske. Därefter bör man beräkna vad som är en acceptabel beskattning och
sedan tillåta ett jakttryck på populationen dimensionerat efter detta. I denna
motion tas två arter upp.

2 Stjärtand

Stjärtanden är klassad som hotad och återfinns i Artdatabankens lista i
kategori 4 Hänsynskrävande. Det finns mellan 1 000 och 2 000 häckande
par i landet. I de övriga nordiska länderna är det bara Finland som har en
större population, men i alla länderna sägs populationen vara minskande.

Stjärtand häckar i så gott som hela landet, men är alltså sällsynt. Den finns
i slättsjöar och kustområden i södra och mellersta Sverige, men även i norra
Sverige i skogslandets sjöar och utmed kusten. Den återkommer tidigt på
våren och inleder också häckningen tidigare än andra änder.

I boken Rödlistade ryggradsdjur i Sverige, utgiven av Artdatabanken, står
att läsa;

Allmänt sett är våra simänder utsatta för ett hårt jakttryck på, eller på väg
till,
sina övervintringsområden (framför allt i Frankrike och nordsjöländernas
kustområden). Även om ett rimligt jakttryck generellt ej behöver påverka
andpopulationer negativt, bör jaktens betydelse studeras för stjärtanden med
tanke på dess proportionellt obetydliga antal i relation till gräsanden i
Sverige. Överskrider man tröskelvärdet för det jakttryck som arten förmår
klara genom kompensatoriska mekanismer så minskar populationen.

2.1 Jakttiden

Jakttiden är olika i olika delar av landet. På Gotland och i Blekinge och i
Skåne län tillåts jakt mellan 21 augusti och 31 december. I Dalarnas,
Gävleborgs, Jämtlands och Västerbottens län tillåts jakt 25 augusti-30
november. Samma jakttid gäller för Norrbottens län utom i gräns-
älvsområdet, där stjärtand får jagas den 20 augusti kl. 11.00-30
november. I övriga landet tillåts jakt 21 augusti-30 november.

I avskjutningsstatistiken, som tyvärr inte visat sig vara särskilt pålitlig,
anges att ca 1 500 fåglar skjuts årligen.

3 Skedand

För skedanden gäller samma jakttider som för stjärtanden. Den återfinns
ännu inte i Artdatabankens hotlista, men är en art som minskar. Den vill
ha näringsrika sjöar, mader och översvämmande gräsmarker. Finns såväl
i sjöar som utmed kusten, dock framför allt i södra och mellersta Sverige.

Eftersom marker som översvämmas blir allt färre minskar biotoperna som
passar skedand. En del eutrofa sjöar är också så näringsrika att många förut
vanliga djur försvinner och näringsvävarna förändras. Om det påverkar
skedanden negativt går inte att få bekräftat, men att arten blir alltmer
sällsynt
är aktiva fältornitologer överens om.

4 Förändringar och förslag

Vi anser att all jakt måste utgå från biologiska och etiska principer. Vi
anser att jakten på stjärtand och skedand strider mot dessa principer. Vi
föreslår därför att skedand och stjärtand fredas i landet. Detta har
diskuterats under flera år. Nu höjs alltfler rösten, som samstämt begär en
fredning av arterna. Det skäl till jakten som anförs är att de är svåra att
skilja från gräsand.

4.1 Så här ser de ut

Stjärtanden och skedand kan vara svåra att skilja från gräsanden för ett
otränat öga. Hanar i praktdräkt är dock lätta att känna igen. Problemet är
att under jakttiden på hösten har många hanar sin andra dräkt, den så
kallade eklipsdräkten och är då färgad som en hona.

Stjärtandshanen har ett mörkt huvud ovan en vit lång hals och lång stjärt.
Honan och hanen i eklipsdräkt är lika en gräsandshona och framför allt i
uppfloget kan det vara svårt att skilja dem åt. Detsamma gäller ungfåglarna.
Stjärtanden ser emellertid smäckrare ut och har påfallande lång hals och
stjärt. Den saknar också gräsandens blå vingspegel.

Skedanden ser framtung ut i vattnet. Näbben är bred och lång hos båda
könen. Hanen i praktdräkt har visserligen grönt huvud som gräsand, men
bröstet är vitt och sidorna bruna. Den ser påfallande färggrann och ljus ut.
Honan och hanen i eklips påminner om gräsand, men framtungheten finns
kvar på grund av den stora näbben.

Det skäl som anförs för jakten på dessa arter är just att de är svåra att skilja
från gräsanden, som är vanlig och klarar ett jakttryck. Detta måste dock ses
som ett mycket dåligt skäl att ha jakt på stjärtand, som är klassad som en
hotad art, och skedand, där populationen är så liten. Kan man inte att skilja
arterna åt vid jakten så får man väl jaga arter man klarar att identifiera. För
många jägare finns inga problem att skilja arterna åt.

4.2 Dags att freda stjärtand och skedand

Det är dags att freda stjärtand och skedand. Den första finns med i
Artdatabankens hotlista och den andra blir allt sällsyntare. Båda utsätts
för ett högt jakttryck vid flyttningen.

Skälet att det är svårt för jägare att skilja dessa arter åt vid jakten håller
inte. Med dagens jägarexamen måste den kunskapen vara ett krav på en
jägare, som vill skjuta änder. Är man inte säker på arten, då anden flyger
upp, måste försiktighetsprincipen gälla och skottet inte gå.

Flera organisationer har framfört samma krav som vi.

5 Hemställan

5 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fredning av skedand och stjärtand.

Stockholm den 29 september 1999

Gudrun Lindvall (mp)

Gunnar Goude (mp)

Kia Andreasson (mp)