Stockholmsregionen och Mälardalen

Motion 1988/89:A483 av Filip Fridolfsson m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1988/89:A483

av Filip Fridolfsson m.fl. (m)
Stockholmsregionen och Mälardalen

Inledning

Stockholmsregionen med Mälardalen är Sveriges motor. Den förnyelse och
växtkraft som finns i Stockholmsregionen har stor betydelse för hela Sverige.
Det som är bra för Stockholmsregionen är på både kort och lång sikt bra för
Sverige.

Stockholmsregionen konkurrerar i första hand inte med andra svenska
städer utan med europeiska städer som Köpenhamn, Hamburg och Bryssel.
Det är städer i det nya, integrerade Europa.

Den utredning som regeringen tillsatt om livsmiljön och det politiska
deltagandet i storstäderna bör därför omgående få tilläggsdirektiv, att utreda
vad den europeiska integrationen ställer för krav på Stockholmsregionen
som en av flera europeiska huvudstadsregioner. Denna motion kartlägger en
del av de problemställningar som en storstadsutredning måste analysera.

En rad förändringar i nuvarande system skulle mot bakgrund av krisen i
den offentliga sektorn, väsentligt öka mälardalsbornas frihet.

Den europeiska utmaningen

Till slutet av 1992 skall EG:s medlemsländer ha skapat en enda gemensam
hemmamarknad utan hindrande gränser för varor, tjänster, människor och
kapital. Europa skall åter igen byggas starkt och förstärka sin position - inte
minst gentemot USA och Japan.

De framsteg EG-länderna gjort mot en gemensam inre marknad förändrar
avsevärt villkoren för länderna utanför EG. Nya utmaningar reses för
EFTA-länderna.

De länder, och de regioner, som vill vara med och forma framtiden måste
aktivt delta i förändringsprocessen. De nya möjligheterna måste utnyttjas.
Om vi enbart reagerar på utvecklingen genom anpassning i efterhand,
försätter vi oss i en situation där vi själva i allt mindre utsträckning kan
påverka vårt välstånd och hävda vårt oberoende.

En effekt är att svenska produkter och svensk industri möter en helt ny
konkurrens. Sveriges fortsatta välstånd kommer i morgon att vara än mer
beroende av det som händer i vår omvärld.

I liknande motioner till de två senaste årens riksmöten har vi velat fästa
uppmärksamheten på Stockholmsregionens betydelse för Sverige, och det
förhållandet att regeringen vid ett flertal tillfällen bromsat och hindrat

tillväxten och utvecklingskraften i regionen. Mot bakgrund av den pågående Mot. 1988/89
europeiska integrationen måste vikten av goda villkor och möjligheter för A483

människor och företag i regionen ytterligare understrykas.

Vårt svenska näringsliv måste verka i en konkurrenskraftig miljö om den
nya europeiska utmaningen skall kunna antas. För uppkomsten av nya,
framtidsinriktade företag i Sverige - morgondagens svenska företag som
skall svara för förnyelsen av näringslivet och sysselsättningen inom våra
gränser - kan resurserna bli knappare och konkurrensvillkoren sämre om vi
inte fördjupar vårt deltagande i det europeiska samarbetet.

Försämrade villkor för företag att verka i Stockholmsregionen leder
naturligtvis också till avsevärt försämrade möjligheter att konkurrera med
företag inom den gemensamma marknaden, som är Sveriges viktigaste
exportmarknad.

Den europeiska utmaningen innebär att våra viktigaste konkurrentländer i
Västeuropa avreglerar och liberaliserar för att öka konkurrenskraften och
effektiviteten. För att anta den utmaningen måste tillväxt och utvecklingskraft
i Sverige stödjas och uppmuntras där den uppstår. Varje steg i motsatt
riktning äventyrar våra framtida möjligheter att upprätthålla och utveckla
vårt välstånd. Riksdagen bör därför omgående uttala att inga åtgärder skall
vidtas i syfte att bromsa tillväxten i Stockholmsregionen.

I direktiven till den av regeringen tillsatta utredningen om livsmiljön och
det politiska deltagandet i storstäderna står bl.a. följande: ... storstäderna
måste också utvecklas i överensstämmelse med målet om god regional
balans. En balanserad befolkningstillväxt i storstadsområdena är en viktig
förutsättning både för att storstäderna skall kunna behålla och utveckla en
gynnsam livsmiljö och för att landet som helhet skall kunna utvecklas.

Bakom dessa direktiv finns åter igen en strävan att på politisk väg styra
över tillväxt från storstäderna till andra delar av landet. Detta är en metod
som prövats tidigare och om alltid misslyckats. Regeringen måste i stället ta
vara på Stockholmsregionens drivkraft och den motor regionen kan vara för
övriga landet.

Regeringen bör därför omgående ge utredningen tilläggsdirektiv att
utreda vad den europeiska integrationen ställer för krav på Stockholmsregionen
som en av flera europeiska huvudstadsregioner.

Det är i en sådan konkurrenssituation det framtida Stockholm har att
verka. De utredningsdirektiv som i dag finns har inte som målsättning att
förbättra möjligheterna för storstadsregionernas invånare. Regeringen söker
synbarligen endast kartlägga förutsättningarna för ett förbättrat socialdemokratiskt
valresultat i storstäderna 1991. Utredningsmakten i detta fall
utnyttjas i det egna partiets intresse.

Överhettning eller konkurrenskraft

Näringslivets växande kunskapsorientering har bidragit till att öka tillväxten i
Stockholmsregionen. Detta förhållande råder även internationellt sett för
storstadsregioner. Stora städer har alltid fungerat som drivhus för nya idéer
och framsteg. Kreativitet och nyskapande föds i samverkan mellan människor.
Det är därför naturligt att det i Stockholmsregionen med Sveriges

största befolkningskoncentration uppstår nya idéer och impulser i en aldrig Mot. 1988/89
sinande ström. A483

Utbildningsnivån är hög i Stockholm, även om ett för litet antal utbildningsplatser
skapat viss brist på högutbildad arbetskraft. Regionen har
landets bästa såväl nationella som internationella kommunikationsnät.

Befolkningen i Stockholmsregionen har ökat med 7 000 per år de senaste
åren. Av denna ökning består en mycket liten del av nettoinflyttning från
övriga Sverige. För 1988 var regionens flyttningsutbyte negativt - minus
2 500 personer.

Det är i och för sig inget självändamål att regionen växer befolkningsmässigt.
Tvärtom är det så att om vi rätt utnyttjar den nya teknologin, och
stimulerar tillväxten i övriga delar av landet, så kan en del verksamhet som i
dag finns i Stockholmsregionen lika gärna bedrivas i andra delar av landet.

Men det är viktigt att den verksamhet som behöver vara i Stockholmsområdet
inte hindras eller tvingas någon annanstans.

En vanligt förekommande fördom är att storstädernas ekonomiska
dominans ökar. I själva verket visar statistiken att Stockholmsregionens
andel av landets inkomster (och produktion) legat vid en stabil fjärdedel
under större delen av nittonhundratalet.

Det socialdemokratiska talet om överhettning i Stockholmsregionen är
politiskt betingat snarare än sakligt. Sveriges problem är inte att tillväxten är
för hög, utan att den är för låg. Sedan mitten av 1960-talet har Sverige haft en
svagare ekonomisk tillväxt än andra industriländer. Hade vår produktionsökning
i stället legat på genomsnittet, skulle vi nu förfoga över ytterligare 160
miljarder kronor, motsvarande 45 000 kronor per hushåll.

De tecken på överhettning som finns i Stockholmsregionen beror på
imperfektioner i ekonomin tillskapade genom politiska beslut. Den genomreglerade
bostadsmarknaden exempelvis lider inte främst av en brist på
nybyggnation utan av brist på rörlighet inom beståndet. En nödvändig
nybyggnation löser enbart delar av de stora problemen på bostadsmarknaden.

De ökade trafikproblemen i Stockholms innerstad beror på politisk
oförmåga att anpassa sig till utvecklingen och människors och företags behov
av transporter. Uteblivna investeringar i nödvändiga kringfartsleder och
tvärkommunikationer har skapat en oacceptabel belastning på vår miljö.

Obefintliga kringfartsleder gör också att länets norra och södra delar i vissa
avseenden riskerar att bli två skilda arbetsmarknader.

Svenska företag tappar i dag marknadsandelar på våra viktigaste exportmarknader,
trots rådande högkonjunktur. Talet om överhettning borde
rimligen lika mycket handla om en överhettning av ambitionerna att införa
nya politiska regleringar. En ny politik för Stockholmsregionen måste ge mer
utrymme och frihet för enskilda människor och mindre utrymme för politiska
regleringar.

En sådan politik är nödvändig för att konkurrenskraften skall vinnas åter
på den privata marknaden. Avregleringar, liberaliseringar och ett sänkt
skattetryck, med sänkta skatter på arbete, sparande och företagande, skulle
sätta fart på den låga tillväxttakten.

En nyligen presenterad forskningsrapport, utförd på uppdrag av EG- 4

kommissionen, har visat att skapandet av den gemensamma marknaden - Mot. 1988/89
den europeiska utmaningen - på några år ger en extra tillväxt på 4-7 procent A483
till EG-ländernas bruttonationalprodukter.

För att Sverige skall kunna möta utmaningen från det nya Europa är det en
förutsättning att Stockholmsregionen och Mälardalen blir en motor för
utvecklingen i Sverige. Den tillväxt som varje dag skapas av företag och
enskilda i Stockholmsregionen bidrar verksamt till att upprätthålla Sveriges
konkurrenskraft - en konkurrenskraft vi inte kan klara oss förutan.

Vision Mälardalen

Genom samverkan mellan Stockholms län, Uppsala län, Södermanlands län
och Västmanlands län, skapas förutsättningarna för att utveckla en region
som väl kan konkurrera med andra storstadsregioner inom den Europeiska
Gemenskapen.

Mälardalsregionen är en helhet. En ny politik för Stockholmsregionen och
Mälardalen skulle leda till att Storstockholm i själva verket blir en inre kärna
i en framtida Mälarstad. Med snabba kommunikationer minskar avstånden
till städer som Eskilstuna, Strängnäs, Nyköping, Katrineholm, Enköping,

Västerås och mellanliggande orter.

Mälardalen kan bli en region med utvecklingskraft, gemensam arbets- och
bostadsmarknad och kommunikationer i samverkan. Resor för att nå
arbetsplatser och kulturutbud inom rimlig tid kan bli möjliga oavsett var man
bor i denna region.

Runt Stockholm skulle man inte behöva bygga så många nya förorter med
krav på service och transporter. Orter med viss arbetslöshet, men med
kompletta funktioner och service, kan behålla sina invånare.

Behovet av att se Mälardalen som en sammanhängande region och därmed
nödvändigheten att bryta dess länsgränser blir allt mer uppenbart. Länsindelningen
och den geografiska indelning som ligger till grund för såväl
länsstyrelsernas som landstingens verksamhetsområden har sitt ursprung i
den medeltida landskapsindelningen och lades fast 1634. Sedan dess har
länsindelningen i Mälardalsområdet varit oförändrad.

Det avgörande i en framtida Mälardalsregion får inte vara om man bor på
den ena eller andra sidan en viss kommungräns. Det bör till exempel vara
möjligt att låta barnen få gå i ett daghem nära arbetsplatsen, eller på
arbetsplatsen. Den som blir sjuk och äldre måste ges möjlighet att få bo nära
anhöriga och barn, och inte vara beroende av att få en plats i den kommun
man för tillfället bor i. Skattemedlen måste följa individen och dennes behov
och inte producenten eller kommunen.

En nyligen genomförd undersökning förutsätter att 120 000 av mer än
220 000 nya arbetstillfällen i landet fram till 1995 hamnar i StockholmUppsalaregionen.
Detta motsvarar runt 75 000 nya hushåll netto. Med den
befolkningsökning som redan tillkommit under 1980-talet, och ett ökat antal
politiska regleringar, ökar trycket starkt på bostadsmarknad och annan
infrastruktur.

Tillgången på arbetskraft är just nu otillräcklig på många områden i
Stockholmsområdet, t.ex. inom vårdsektorn. Medan det i Stockholm

1* Riksdagen 1988189. 3 sami. NrA482 485

ledigförklaras fler vårdbefattningar än det finns sökande är situationen den Mot. 1988/89
omvända i t.ex. Södermanlands län. A483

Eskilstuna, som drabbats hårt av företagsnedläggningar, har cirka 1 500
arbetslösa, som efterfrågas i Stockholm. Västerås kan på grund av den tröga
rörligheten på arbetsmarknaden inte få den arbetskraft som kanske gärna
skulle vilja byta anställning, eftersom maka/make i förekommande fall inte
kan hitta lämplig sysselsättning på orten.

En enda gemensam arbetsmarknad skulle råda bot på alla dessa problem.

Väl utbyggda kommunikationer i Mälardalen som ger ordentliga restidsförbättringar
är en förutsättning för en vidgad region i samverkan.

En dominerande del av den högre utbildningen i landet äger rum i
Mälarregionen. Det kan inte råda något tvivel om att Mälarregionen med sin
väl etablerade forskning, sitt stora befolkningsunderlag och sina korta
distanser erbjuder de mest gynnsamma möjligheterna att i Sverige etablera
en god forskningsmiljö. Här kan stordriftsfördelarna i kontaktnätet realiseras
bäst. De stöds kraftfullt av den goda tillgången på internationella
personkommunikationer.

Förkorta restiderna i Mälardalen

Det trafikpolitiska beslut riksdagen fattade våren 1988 har skapat formella
förutsättningar för en bättre framtida kommunikationsplanering i Mälardalen.
Väsentligt är att dessa möjligheter nu utnyttjas.

Svealandsbanan och Mälarbanan, norr respektive söder om Mälaren, är
angelägna projekt för att förbättra kommunikationer samt av betydelse för
miljö, trafiksäkerhet och energihushållning.

Även behovet av en utbyggnad av den s.k. Arlandabanan måste understrykas
i detta sammanhang.

Restiderna skulle kunna förkortas med 45 minuter mellan Stockholm och
Ekilstuna, en dryg timme mellan Stockholm och Västerås och 25 minuter
mellan Stockholm och Nyköping.

De fyra länen runt Mälaren får genom statliga anslag 15 procent av
väganslagen i hela landet. Det är orimligt litet med tanke på att en fjärdedel
av landets befolkning bor i regionen. Anslagen till underhåll av gamla vägar
och byggande av nya vägar måste följa behoven i denna expanderande
region.

Fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital

EG-länderna har som ambition att inom ett område med 320 miljoner
människor skapa fri rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital.

Åtgärderna kommer att stimulera människor och företag att se nya
möjligheter. En ökad dynamik kommer att leda till ökad tillväxt.

I denna nya konkurrenssituation skall inte bara svenska företag försöka
konkurrera på sina viktigaste marknader, utan företag i Sverige måste också
kunna erbjuda konkurrenskraftiga villkor för arbetskraften. Det kommer att
bli svårare att attrahera utländska investeringar till Sverige. Stockholmsregionen
kommer att få möta ökad konkurrens om evenemang och konferenser
från andra europeiska storstadsregioner.

I Stockholmsregionen finns inga hindrande gränser för varor, tjänster, Mot. 1988/89
människor och kapital i bemärkelsen att regler och lagar är olika i olika A483

geografiska områden. Ej heller finns några fysiska hinder eller komplicerade
tullar för att kunna komma in i staden från landet. Men likväl finns det i
praktiken många hinder för fri rörlighet för varor, tjänster, människor och
kapital.

De regionala obalanserna mellan länets södra och norra delar skapar
tröghet för både varor, tjänster, människor och kapital. I grunden beror det
på att kommunalskatten i länets södra kommuner varit för hög. Situationen
förvärras av att miljonprogrammets bostäder till en övervägande del förlagts
till söderregionen. Det har minskat kommunernas attraktionskraft. Genom
skattesänkningar och politiska beslut som öppnar möjligheter skulle emellertid
många problem kunna undanröjas enkelt.

Den södra delen av regionen domineras av ett flertal betydande exportindustrier,
medan den norra delen av regionen domineras av yngre kunskapsoch
tjänsteföretag. Det faktum att eftersatta infrastrukturinvesteringar i
vissa avseenden skapat två skilda arbetsmarknader i regionen kan dock få
allvarliga konsekvenser i en tid av sämre ekonomisk tillväxt.

Rejäla skattesänkningar, utbyggda kommunikationer och en förbättring
av vägnätet i hela Mälardalsområdet, avregleringar av bland annat bostadsmarknaden
och offentliga monopol, skulle skapa förbättrad rörlighet för
varor, tjänster, människor och kapital i Stockholmsregionen och Mälardalen.
Regeringen måste omgående vidta dessa åtgärder.

Utbyggda kringfartsleder och miljöavgifter

En utbyggnad av kringfartslederna till en ring runt Stockholm skulle
verksamt bidra till att minska de regionala obalanserna. Miljön skulle
förbättras. Köerna skulle kortas, framkomligheten förbättras och transporttiderna
avsevärt minskas. En ringled kräver stora investeringar. Den
trafikpolitiska proposition riksdagen antog våren 1988 öppnar emellertid
betydelsefulla möjligheter till avgiftsfinansiering.

Enligt en utredning från Stockholms gatukontor ökade trafikintensiteten i
fjol i Stockholms innerstad för femte året i följd. Ökningarna har dessa år
legat på 4 - 5 procent per pår. Under ett normalt vardagsdygn 1987 passerade
ca 590 000 fordon in eller ut ur innerstaden. Inte minst miljöpolitiska skäl
kräver att Stockholms trafiksituation mot denna bakgrund snarast förbättras.

Moderata samlingspartiet arbetar inte för att försvåra för bilismen som
sådan, eftersom bilen innebär en ovärderlig frihet för många människor. Vi
arbetar för att minska bilismens miljöeffekter och behovet av att använda bil i
innerstaden. Förbudsvägen är i denna fråga, som i andra, en återvändsgränd.

Vi föreslår i stället att Stockholm ges möjlighet att införa ett system med
miljöavgifter i relation till hur mycket fordonet släpper ut. Dieseldrivna
fordon och lastbilar skall betala den högsta avgiften. Absolut rena elbilar
skall inte betala någon avgift alls, och fordon med katalytisk avgasrening en
mycket låg avgift. Vidare bör prisskillnaden öka mellan blyfri bensin och
blyad bensin och diesel.

Bättre framkomlighet skapar även möjligheter för en förbättrad kollek- Mot. 1988/89

tivtrafik. Ett ökat skatteuttag för att skapa förutsättningar för detta är A483

emellertid såväl verkningslöst som ogenomförbart. För att bygga ut kommunikationerna
i Stockholmsregionen krävs konkurrens inom kollektivtrafiken.
Enskilda trafikanordnare bör ges rätt att komplettera och konkurrera
med Storstockholms lokaltrafik.

Systemförändringar skulle öka mälardalsbornas valfrihet

Tidigare i denna motion har vi angett en del av de åtgärder som behöver
genomföras för att bygga samman Mälardalen till en enda sammanhållen
region. Än en gång vill vi understryka att avsevärt förbättrade kommunikationer
är en avgörande åtgärd för att lyckas med dessa ambitioner.

Andra motioner från moderata samlingspartiet behandlar den offentliga

sektorns kris. Vad gäller konkreta förslag i dessa delar så hänvisas till dem. Vi
vill emellertid understryka att den offentliga sektorns kris är särskilt allvarlig
i en storstadsregion, där behovet av service och valfrihet är stort.

Den offentliga sektorn måste nu koncentrera sig på sina viktigaste
uppgifter och utföra dem väl. Därmed kan beslutanderätten över de viktiga
vardagsfrågorna återföras till de enskilda människorna. Sådana systemförändringar
skulle öka mälardalsbornas valfrihet väsentligt.

Ökad frihet och rörlighet måste åtadkommas på bostadsmarknaden för att
valfriheten vad gäller bostäder och arbete skall öka. Behovet av nya bostäder
och rörlighet på bostadsmarknaden är stort i Stockholmsregionen och
effekterna av bostadsbristen är många. Näringslivet och det offentliga kan
inte alltid rekrytera den personal de vill ha därför att bostäder inte går att
erbjuda. Många unga människor som står i begrepp att bilda familj kanske
tvingas vänta på grund av den rådande bostadssituationen.

Bostadsförmedlingen i Storstockholm förmedlade 1988 endast lägenhet till
var tionde sökande. Av 195 000 sökande i bostadskön fick 17 000 bostad.
Bostadsförmedlingens monopol bör därför avvecklas. S.k. frifinansierade
byggen bör tillåtas och uppmuntras.

Det rådande s.k. byggstoppet har inte haft några positiva effekter på
bostadsbyggandet. Det bör omgående avvecklas. 1988 hade Stockholms stad
som programmål att 4 000 nya lägenheter skulle påbörjas. Statistik visar
emellertid att endast 1 453 lägenheter har fått grundplattebesiktning.

Långivningen har blivit fördröjd till årets sista månader och för hela året
stannat på lån till 3 000 lägenheter.

För att komma till rätta med de nya frågeställningar och problem som
uppkommer i en storstad krävs mod att pröva nya lösningar och att använda
okonventionella metoder. Inför nittiotalet krävs inte minst en ökad kunskap
om verksamhetens miljökonsekvenser.

I Stockholms läns kommuner arbetar därför moderata samlingspartiet
intensivt för att klara av de miljö-, trafik- och bostadsproblem som finns. Det
är emellertid angeläget att få statsmakternas stöd där så behövs.

Stockholmsregionens problem måste förändras till möjligheter inför
nittiotalet för att möta utmaningen från det nya Europa.

8

Hemställan Mot. 1988/89

A483

Med hänvisning till det anförda hemställs

[att riksdagen uttalar sig för att Sverige bör eftersträva ett
deltagande i EG:s utbildningsprogram och fria arbetsmarknad,1]

1. att riksdagen uttalar sig för att inga åtgärder bör vidtas i syfte att
bromsa tillväxten i Stockholmsregionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs angående de tilläggsdirektiv regeringen omgående bör ge
utredningen om livsmiljön och det politiska deltagandet i storstäderna,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs beträffande Svealandsbanan, Mälardalsbanan och
Arlandabanan,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs beträffande inriktningen av det statliga väganslaget,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs angående den framtida bostadspolitiken,3]

[att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett system med
lokala miljöavgifter på bilismen,2]

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs beträffande ett uppbrytande av offentliga monopol,4]

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförs beträffande den högre utbildningens betydelse för Stockholmsregionen.

Stockholm den 25 januari 1989

Filip Fridolfsson (m)

Elisabeth Fleetwood (m) Charlotte Cederschiöld (m)

Görel Bohlin (m) Margaretha af Ugglas (m)

Göran Åstrand (m) Göran Ericsson (m)

Gunnar Hökmark (m)

11988/89: U609

21988/89:T254

31988/89: Bo277

41988/89:Fi721