Stöd till brottsoffer

Motion 2005/06:Ju426 av Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen i sina kontakter med brottsoffer åläggs att informera om offrets rättigheter.

Motivering

Offren för brott får ofta dålig hjälp. De informeras sällan om sina rättigheter. Mot bakgrund av detta skärptes för tre år sedan lagen som styr polisens kontakter med brottsoffren. Polisen är skyldig att upplysa brottsoffer om bland annat rätten till brottsskadeersättning och målsägarbiträde.

En undersökning som Brottsofferjourernas Riksförbund (BOJ) genomfört visar att den nya lagen inte fått genomslag. Bristerna i polisens information till landets brottsoffer är fortfarande stora. Skillnaderna är stora mellan olika polisdistrikt, men inget är bra på att upplysa om offrens rättigheter. Vissa polismyndigheter har bara informerat några promille av brottsoffren och frågat dem om de vill ha hjälp. Undersökningen visar också att nästan hälften av landets polismyndigheter inte utbildat personalen i frågor som rör brottsoffren.

Orsaken till att det är så dåligt är att poliserna är yrkesblinda och alltför inriktade på gärningsmannen. Man glömmer bort eller tänker inte på att ge offren stöd och information om rättigheter. Konsekvenserna av detta är förödande för de drabbade. Uppskattningsvis tiotusentals brottsoffer förlorar varje år den ekonomiska ersättning de har rätt till beroende på slarvet och oviljan från polisens sida.

Ett sätt att råda bot på detta problem är att polisen inte bara åläggs att informera offren om deras rättigheter utan även tvingas ta kvittens på att informationen lämnats.

Förslagsvis kan informationen lämnas på ett papper som brottsoffren får skriva under och därmed bekräfta att de tagit del av upplysningarna. Brottsoffret bör få en kopia av pappret, och polisen åläggs att arkivera originalet tillsammans med övriga handlingar rörande ärendet. Återfinns inte en sådan kvittens i varje brottsakt, bör det betraktas som tjänstefel av tjänstgörande polis, och det ska dessutom vara skadeståndsgrundande för brottsoffer som därmed gått miste om sina rättigheter.

Stockholm den 28 september 2005
Hillevi Larsson (s)	Britt-Marie Lindkvist (s)