Stöd till tibetanernas kamp mot kinesiska övergrepp

Motion 1991/92:U611 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, s, c, v, kds, nyd, m)

Brotten mot mänskliga rättigheter i Tibet är välkända
och väldokumenterade. Dessa innefattar avrättningar av
politiska fångar, tortyr, tvångsarbete, tvångssteriliseringar,
tvångsaborter och t.o.m avlivandet av nyfödda barn.
Sammanlagt beräknas 1,2 miljoner tibetaner ha omkommit
som en följd av Kinas ockupation av Tibet.

Dessa brott fortgår trots omvärldens, inklusive Sveriges,
protester. Som exempel kan nämnas den unge politiske
fången, Lhakpa Tsering, som torterades ihjäl i drapchi-
fängelset utanför Lhasa. Detta hände i december 1990, bara
en månad efter att delegationen av de nordiska
ambassadörerna besökte samma fängelse och protesterade
mot förekomsten och behandlingen av politiska fångar.

Det pågår en omfattande utarmning av Tibets kultur och
ekologi. Nästan alla kloster är förstörda. Tibetanerna kan
numera inte göra sig förstådda på sitt eget språk i affärer
och hos myndigheter. Stora skogsområden har kalhuggits
utan att återplantering har skett. Det senare har, lett till
erosion, vilket i sin tur orsakat översvämningar. Redan 1985
protesterade tibetanerna mot ett stort planerat
kraftverksbygge i Yandok Tso nära Lhasa. Enligt Kinas
konstitution äger ett autonomt område rätt att sköta sin
egen ekonomi och förfoga över egna naturtillgångar. Inte
desto mindre är idag detta kraftverksbygge i full gång utan
att någon är klar över dess ekologiska konsekvenser. Vidare
har en massiv inflyttning av kineser, framförallt under 1980-
talet, lett till att tibetanerna nu anses vara i minoritet i sitt
eget land. Allt detta innebär att tibetanernas hela existens
som folk hotas.

Dessa missförhållanden hänger intimt samman med
Kinas invasion av Tibet 1949-50, och kommer med all
sannolikhet inte att ändras om inte tibetanerna återfår sin
självständighet. Tibet har en tusenårig historia som
självständig stat. Trots att Kina periodvis haft relativt stort
inflytande i landet finns det inget som helst historiskt belägg
för att Tibet skulle ha varit en integrerad del av Kina. Kinas
anspråk på Tibet grundar sig bl.a. på den tibetanska kungen
Songtsen Gampos giftermål med en kinesisk prinsessa på
600-talet. Detta argument är lika absurt som att Sverige
skulle tillhöra Tyskland p.g.a. drottning Silvias härkomst.
Enligt ett annat kinesiskt argument tillhör Tibet Kina som
en följd av Tibets inkorporering i mongolriket.
Mongolernas välde är det största som funnits i
världshistorien. Med samma argument skulle en rad stater
tillhöra Kina, inklusive Ungern och Polen.

Ledande tibetologer som Petech, Richardson, Goldstein
och van Walt är eniga om att Tibet var en självständig stat
när Kina invaderade 1949-50. Detta är också den slutsats
som internationella juristkommissionen drog i samband
med att Tibet-frågan togs upp i FN:s generalförsamling
1960. Som bekant fann också kommissionen att tibetanerna
utsatts för folkmord och att 16 artiklar av den universella
deklarationen om mänskliga rättigheter brutitis.

Kinas ockupation av Tibet utgör således ett klart brott
mot internationell rätt. Trots detta har Sverige aldrig
ifrågasatt Kinas suveränitet över Tibet.

Den 29 oktober 1991 deklarerade den amerikanska
kongressen Tibet som ockuperat land. Denna deklaration
innefattar inte bara ''Tibet Autonomous Region'' (T.A.R)
utan även övriga tibetanska autonoma områden utanför
T.A.R i Qinghai, Gansu, Szechuan och Yunnan. Vidare
erkändes Dalai Lama och den tibetanska exilregeringen
som enda legitima representanter för det tibetanska folket.

Sedan Dalai Lama och större delen av hans regering
tvingades gå i exil 1959 har man utarbetat en demokratisk
konstitution. Den tillämpas bland de ca 100.000 tibetanska
flyktingar, som lever i Indien. Denna konstitution
upprättades 1960 och har sedan dess vidareutvecklats.
Tanken är att den skall gälla i ett framtida fritt Tibet.

Sveriges riksdag bör analysera den amerikanska
kongressens beslut och undersöka förutsättningarna för ett
svenskt instämmande.

Vidare bör Sverige utöva påtryckningar på Kina så att
förhandlingar upptas mellan Kinas ledning och den
tibetanska exilregeringen på grundval av Dalai Lamas
fredsplan. Dalai Lama har nyligen uttalat att han önskar
resa till Tibet tillsammans med höga kinesiska
representanter. Detta är ett initiativ som Sverige bör stödja.

Brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet har till
stor del kunnat genomföras pga att de skett i tysthet. Därför
bör Sverige skicka en riksdagsdelegation till Tibet för att på
ort och ställe undersöka de förhållanden tibetanerna lever
under. Så har skett från andra länder tex Australien,
Schweiz, Frankrike och Holland. Aktioner av denna typ ger
eko i hela världspressen även om uppmärksamheten måste
riktas mot att en sådan delegation förbjuds studera vissa
saker.

Sverige är nu medlem i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna. Detta ger speciella möjligheter att
ta upp frågan om övergreppen mot de mänskliga
rättigheterna i Tibet. Förra året gjorde Sverige ett försök att
aktualisera frågan där men lyckades inte få gehör för detta.
Med ytterligare rapporter om kinesernas övergrepp bör vi
försöka igen.

Inom FN finns s k tematiska rapportörer för bl a religös
ofördragsamhet. Sverige bör också ta initiativ till att dessa
studerar denna form av kränkning av de mänskliga
rättigheterna i Tibet och Kina.

De tibetanska flyktingar som finns i Dharamsala i norra
Indien lever under mycket knappa omständigheter. Värst är
kanske förhållandena på det medicinska området.
Mediciner saknas ofta och tillgång till läkare finns endast i
korta perioder när Röda Korset eller annan
hjälporganisation kan skicka någon.

Också inne i Tibet är umbärandena svåra. Röda Korset
är uppenbarligen den enda organisation som tillåts verka.
Sverige bör därför kanalisera biståndsresurser till Röda
Korset för att stödja deras arbete för tibetanerna i Tibet och
i Dharamsala i Indien.

Kina är ett av de få kvarvarande kommunistiska länder
som klart deklarerat att man inte alls har för avsikt att föra
utvecklingen i riktning mot demokrati eller skydd för
mänskliga rättigheter.

Tvärtom skärper Kina sina vedergällningar mot
oliktänkande. Nyligen kom rapporter om avrättningar av
kristna dissidenter och avslöjandena att politiska fångar
används som slavar i Kinas exportindustrier är klart
dokumenterade. Sveriges internationellt goda rykte som
försvarare av mänskliga rättigheter förpliktigar ett starkt
stöd för tibetanernas frihetssträvanden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt stöd för Dalai Lamas
initiativ till fredssamtal,

2. att riksdagen beslutar sända en parlamentarisk
delegation till Tibet för att samtala med de kinesiska
ledarna och undersöka förhållandena där,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska initiativ i Förenta
Nationerna för att stärka skyddet för de mänskliga
rättigheterna i Tibet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om biståndsresurser till insatser för
tibetanerna,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i övrigt i motionen anförts om svenskt stöd för
demokratisk utveckling och respekt för mänskliga
rättigheter i Tibet.

Stockholm den 24 januari 1992

Ylva Annerstedt (fp)

Kent Olsson (m)

Ingbritt Irhammar (c)

Ingrid Näslund (kds)

Hans Göran Franck (s)

Annika Åhnberg (v)

Leif Bergdahl (nyd)