Stödet till byggande av skogsvägar

Motion 1988/89:Jo308 av Birger Andersson och Martin Olsson (båda c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Jo308

av Birger Andersson och Martin Olsson (båda c)
Stödet till byggande av skogsvägar

Skogsvägarna är skogsbrukets pulsådror. De flesta transporter i skogsbruket,
som är en areellt utspridd verksamhet, är beroende av vägnätet.
Skogsvägnätet är därför en av de viktigaste förutsättningarna för en hög
avverkning utan stora kalhyggesarealer. Skogsvägnätet är också en viktig
förutsättning för att på ett effektivt sätt kunna vidtaga nödvändiga skogsbruksåtgärder
kombinerade med skonsamhet mot naturen och med god
arbetsmiljö för de i skogsbruket verksamma.

Utvärdering av vägstödet visar att det gjort skogsvägnätet mer rationellt
med sänkta transportkostnader som följd. Indirekt har vägstödet alltså
stimulerat till både ökad avverkning och ökad satsning på skogsvård.
Numera är det också sörjt för att stödet inte skadar särskilda natur- eller
kulturminnesvärden. 1 nu gällande bidragsregler finns krav på naturvårdshänsyn.
Vägprojekt, som får ekonomiskt stöd, blir omsorgsfullt planlagda.

Under de senaste åren har dels bristen på nya skogsvägar, dels alltför låg
vägstandard på många äldre skogsvägar orsakat problem. Transportkostnaderna
utgör en stor del av skogsbrukets kostnader. Avsaknaden av ett
lämpligt skogsvägnät har därför minskat effekten av andra skogspolitiska
åtgärder, bl. a. de som syftar till att öka avverkningarna.

Ett viktigt villkor för stöd är att vägutbyggnaden kan inordnas i en
vägnätsplan för trakten och leda till en lämplig utformning av vägnätet.
Eftersom det nuvarande anslaget inte motsvarar efterfrågan, blir väntetiderna
ofta långa. I många fall tvingas då någon av markägarna ta saken i
egna händer och bygga väg till den egna skogsmarken. Därmed kan möjligheterna
till samverkanslösningar spolieras. Grannarna får för lång tid
framåt leva med ett orationellt vägnät.

En del av investeringarna klarar markägarna själva. Därför är bidragsgivningen
inriktad dels mot vägbyggnadsprojekt med framträdande samordningsbehov,
dels mot projekt där den ekonomiska drivkraften inte är
tillräcklig för att vägbyggnaden skall komma till stånd. Gynnsammare
avskrivningsregler skulle kunna förstärka den ekonomiska drivkraften,
men ej helt ersätta den stimulans och styrning som bidragsgivningen
innebär.

Innevarande budgetår (1988/89) har anslagits 50 milj. kr. Sammanlagt
ligger förmodligen det långsiktiga behovet på den dubbla nivån. Med
hänsyn till det starka efterfrågetrycket som finns hos skogsvårdsstyrelserna,
de långsiktiga behoven och tillgängliga resurser hos skogsvårdsstyrelser
och hos många entreprenörer, vore det väl motiverat med en kraftig

1 Riksdagen 1988/89. 3 sami. Nr Jo308-310

Rättelse: S. 19 raderna 4, 7, 10, 13, 16 Står: 6, 7, 8, 9, 10 Rättat till: 5, 6, 7, 8, 9

Mot.
1988/89
Jo308 310

anslagshöjning. Den förestående kärnkraftsavvecklingen ökar också
kraven på ett väl fungerande skogsvägnät. De transportsystem, som används
vid tillvaratagande av träbränsle, förutsätter att vägen har viss
minimistandard.

Skogsstyrelsen framhåller i sin anslagsframställning att en kraftfull förstärkning
av samhällets insatser för byggande av skogsvägar bör inledas
genom att rambeloppet räknas upp med 25 milj. kr. till 85 milj. kr.
Regeringen borde tillgodosett skogsstyrelsens anslagsframställning.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

1. att riksdagen medger att under budgetåret 1989/90 statsbidrag
beviljas med ett belopp av 25 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit
som bidragsram eller högst 85 milj. kr. till byggande av
skogsvägar,

2. att riksdagen till Stöd till byggande av skogsvägar anvisar ett
förslagsanslag på 25 milj. kr. utöver vad regeringen föreslagit eller
således 80 milj. kr.

Stockholm den 23 januari 1989

Birger Andersson (c) Martin Olsson (c)

Mot. 1988/89
Jo308

2