Storstädernas ekonomiska situation

Motion 1989/90:Fi310 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Fi310

av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)
Storstädernas ekonomiska situation

I Sveriges tre storstadsregioner bor 30 % av landets befolkning. Storstadsområdena
har stor betydelse för hela Sveriges utveckling. Tillbakagång och
stagnation i dessa områden får allvarliga konsekvenser för utvecklingen i
hela landet.

Storstäderna har byggt upp en mångsidig infrastruktur anpassad efter
människors och näringslivets behov i den egna staden. Den utbyggda infrastrukturen
har också som syfte att tjäna omkringliggande områden och
andra delar av landet.

De ekonomiska påfrestningarna för dessa stora infrastrukturella investeringar
och medföljande underhållsutgifter gör sig nu gällande med allt större
styrka. Samtidigt är behoven av insatser inom det sociala området stora.
Med hög förvärvsfrekvens bland kvinnorna ökar kraven på en väl utbyggd
barnomsorg. Den sociala utslagningen gör sig också särskilt påmind i storstäderna.

En råd problem hopar sig i storstäderna. De ekonomiska svårigheterna
framstår som stora såväl på kort som på lång sikt.

Storstadskostnader

Storstäderna uppvisar en annan social struktur än riket i genomsnitt. Här
finns en högre andel ensamboende eller ensamma föräldrar med barn under
18 år. Detta för med sig extra kommunala utgifter för bostäder, barnomsorg,
äldrevård, trafik m.m.

Till storstadsbilden hör också social utslagning och missbruksproblem, vilket
för med sig stora sociala merkostnader och högre sjukvårdskostnader. I
storstäderna bor 16 % av rikets invånare medan över en tredjedel av socialbidragsbeloppet
utbetalas där.

Andelen äldre över 80 år är sfor i de tre storstäderna och det medför kommunala
utgifter för exempelvis hemtjänst och långvård. Enligt en analys som
gjorts av sjukvårdsförvaltningen i Malmö motsvarar kostnaden för sjukvård
av åldringar ca 2 kr. i utdebitering. Storstädernas förortskommuner har en
väsentligt lägre andel invånare som är äldre än 80 år.

Regionala funktioner

Storstäderna fyller regionala funktioner som medför extra utgifter. Exempel
på detta är gator, kommunikationer, kulturella institutioner, anläggningar

m.m. För dessa kostnader och investeringar har kommunerna ingen särskild
ersättning, däremot är kraven höga på en bra standard och en god kvalitet.

Inom storstädernas egna gränser finns också stora skillnader mellan olika
stadsdelar. De s.k. miljonprogramområdena kan ställas mot de finare
stadsdelarna i samma kommun. Dessa skillnader skapar sociala spänningar
och behov av extra satsningar inom resurssvaga stadsdelar. Storstäderna
måste nu göra betydande satsningar i dessa områden.

Vikande intäkter

Under 1980-talet har skatteunderlagsökningen varit vikande i storstadsområdena.
Den svaga utvecklingen har blivit än mer påtaglig genom slopande
av beskattningen av juridiska personer. Detta bortfall motsvarar för alla tre
storstäderna drygt 4 kr. i utdebitering.

Parallellt med utvecklingen av skatteinkomsterna har de specialdestinerade
statsbidragen försämrats. Ändringarna av ersättningssystemet på sjukvårdsområdet
har exempelvis för 1988 inneburit ett bortfall av ersättning i
Malmö med 25 milj. kr.

Storstäderna med sina omfattande verksamheter, sin barnomsorg, skola
och sjukvård har kommit att drabbas hårt av den minskade statsbidragstäckningen
av driftsutgifterna.

Med vikande skatteunderlag och slopad skatt på juridiska personer har en
obalans i städernas ekonomi uppstått. Det har resulterat i svårigheter att
klara den kommunala servicen, eftersatt underhåll och försäljning av tillgångar
som lämnat god avkastning.

Ett mått som ger en god bild av utvecklingen är volymtillväxten i storstäderna.
Den har under hela 1980-talet legat avsevärt under volymökningen
för riket i övrigt och av de tak som regering och riksdag satt. Under 1987
uppgick exempelvis volymökningen bara till 0,1 % mot 1,5 % för övriga riket.

Framtiden

De nuvarande storstäderna byggdes till stora delar upp under 1950-1970talen.
Gator, broar, trafikleder och kollektivtrafik byggdes. Nya bostadsområden
skapades. Miljonprogrammet genomfördes. Barnomsorg, skola och
fritidsverksamhet byggdes ut. Vattenförsörjning och avloppsrening förbättrades
och fjärrvärmesystemet anlades.

Nu finns nya krav på bostadsbyggandet, förbättrade kommunikationer
och inte minst investeringar i en förbättrad miljö. Behovet av underhåll och
upprustning av de anläggningar som byggdes för 20-30 år sedan börjar öka
dramatiskt. Förnyelsen av bostadsområden och trafikapparat kommer att
medföra stora utgifter för storstäderna.

Den strukturella obalansen i storstädernas ekonomi från 1980-talets början
kvarstår. Det finns ingenting som tyder på en vändning under 1990-talet.
Inkomsterna beräknas vara realt oförändrade eller minska. Ändå måste utgifterna
öka för att täcka de omfattande upprustningsbehoven de närmaste
åren framöver. Därtill kommer ökade krav på utbyggnad av t.ex. barnomsorg
och äldrevård.

Mot. 1989/90

Fi310

12

Storstädernas problem går inte att se isolerat från landet i övrigt. Ett väl
fungerande land kräver också väl fungerande storstäder. Om detta finns nu
en bred insikt. Den utveckling mot socialt förfall som många storstäder runt
om i världen gått tillmötes måste förhindras i Sverige. Det är därför nödvändigt
att ge storstäderna ekonomiska förutsättningar att möta angelägna behov
under 1990-talet. Storstäderna måste få ekonomisk kompensation för
sina sociala och ekonomiska merkostnader.

I detta syfte bör en rad åtgärder övervägas.

- Skatteutjämningssystemet bör ändras så att det tar hänsyn till storstädernas
speciella situation. Ett slopande av skatteutjämningsavgifterna kan
vara ett led i ett sådant ändrat sysstem.

- Den kommunala beskattningen av juridiska personer bör återinföras.
Kommunerna har stora kostnader för både infrastrukturinvesteringar
och exempelvis barnomsorg och utbildning som näringslivet drar nytta
av.

- Kommunala investeringar medverkar till värdestegringar på fastigheterna.
Därför bör den kommunala grundskatten (fastighetsskatten) återinföras.

- Kommunerna bör få större möjligheter att lägga avgifter på näringsliv,
fastighetsägare och biltrafik för utgifter för gator, kollektivtrafik, brandskydd
och miljöåtgärder.

- Behovet av omfattande åtgärder i storstädernas 60-talsbostadsområden
motiverar särskilt statligt stöd.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder i storstäderna.

Stockholm den 24 januari 1990

Lars-Erik Lovdin (s)

Kurt Ove Johansson (s) Birthe Sörestedt (s)

Nils T Svensson (s) Ingegerd Anderlund (s)

Oskar Lindkvist (s) Doris Håvik (s)

Mot. 1989/90

Fi310

13