Storstadsområden

Motion 2005/06:Sf395 av Maria Hassan och Christina Axelsson (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklad samverkan mellan myndigheter i storstadsområden.

Motivering

I storstadsregionerna finns flera stadsdelar med en tilltagande social, ekonomisk och etnisk segregation som den generella välfärdspolitiken ännu inte riktigt rått på. Arbetslösheten i vissa storstadsregioner är väsentligt högre än i andra delar av landet och sambandet med hög andel personer med utländsk bakgrund är påtaglig. Regeringen driver sedan 1998 en nationell tvärsektoriell storstadspolitik som samordnar en rad olika politikområden. Regeringen och sju storstadskommuner har tecknat lokala utvecklingsavtal om gemensamma insatser i 24 stadsdelar. De sju storstadskommunerna är Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö, Stockholm och Södertälje.

Målet för storstadspolitiken är att ge goda förutsättningar för långsiktigt hållbar tillväxt och därmed kunna bidra till att nya arbetstillfällen skapas samt att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare.

För att starta och stimulera ett lokalt strategiskt utvecklingsarbete i den första fasen av storstadsarbetet anslog riksdagen drygt 2,1 miljarder kronor i särskilda medel till kommunerna. Kommunerna avsatte motsvarande resurser. Dessa resurser är i princip förbrukade under det kommande året.

I den andra fasen ska storstadspolitiken konsolideras och fortsätta att utvecklas. I detta arbete kommer politikområdets tillväxtmål att utvecklas och preciseras och erfarenhetsutbyte såväl nationellt som internationellt att prioriteras. Arbetet med utveckling av metoder för och samverkan att bryta segregationen skall övergå till statens och kommunernas ordinarie verksamhet och medel.

Utredningen om utvärdering av lokala utvecklingsavtal lämnade sitt slutbetänkande i mars 2005. Utredningen är en kunskapsöversikt över de utvärderingar som gjorts inom ramen för det lokala utvecklingsarbetet. Tillsammans med Mångkulturellt centrum i Fittjas rapport från våren 2005 om underifrånperspektivet ger de betydelsefulla underlag för den fortsatta utvecklingen av storstadspolitiken.

Utredningen om utvärdering av lokala utvecklingsavtal föreslog sommaren 2004 i ett delbetänkande ett nationellt utvärderingsprogram och inrättandet av ett urbant institut. Institutet föreslås ansvara för att samla, bearbeta och sprida erfarenheter och kunskaper från storstadsarbete.

Som en del i det europeiska samarbetet planeras en europeisk storstadskonferens, Urban Futures, i Stockholm 2006. Övergripande tema för konferensen är hur samhällets olika nivåer skall samverka, den europeiska, nationella och lokala med varandra.

I samtliga 24 stadsdelar har ett nära samarbete utvecklats med den lokala arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Många långtidsarbetslösa i stadsdelarna erbjuds nu ett mentorsliknande stöd som framgångsrikt ökat andelen sysselsatta. Ungdomsarbetslösheten i dessa områden är dock oroväckande hög. Särskilda insatser för att fånga upp arbetslösa ungdomar genomförs, men mer behövs!

Integrationsverkets rapport för 2004 redovisar att sysselsättningsgraden är väsentligt lägre i de berörda stadsdelarna än riksgenomsnittet. Riksgenomsnittet år 2002 var 75,9 procent, motsvarande uppgifter för de 24 stadsdelarna var 52,9 procent.

Behovet av långvarigt försörjningsstöd ökade 2003 i två tredjedelar av stadsdelarna medan det fortsatte att sjunka för de övriga. I Rosengård var 30,3 procent av de boende i behov av försörjningsstöd medan genomsnittet för stadsdelarna låg på 10,3 procent. Riksgenomsnittet var 1,5 procent.

Insatser för att stödja språkutveckling och goda språkresultat har varit inriktade på att lägga en grund för god språkutveckling och lärande. Arbetet har koncentrerats till förskolan och skolans låg- och mellanstadier. En viktig del har varit den omfattande satsningen på kompetensutveckling av personal.

Arbetet för att utveckla integrationen har ökat möjligheterna att utveckla strategier och metoder för att förbättra jämställdheten i stadsdelarna. Statens och kommunernas åtaganden kommer att vidareutvecklas i de lokala utvecklingsavtalen och i politikområdets delmål.

I flera stadsdelar ligger ohälsotalet högt. Flera stadsdelar har därför samlat sina insatser och utvecklat familjecentraler. Dessa har etablerat sig som viktiga informationscentraler och träffpunkter för att i första hand nå barnfamiljer.

Redovisningen ovan bekräftar på ett tydligt sätt att storstadsinsatserna satt ett ordentligt avtryck i de kommuner där myndigheter och organisationer samverkat på ett framgångsrikt sätt. Mycket återstår att göra för att förbättra villkoren för alla dem som bor kvar i dessa segregerade bostadsområden. Därför är det viktigt att det arbetssätt som nu inletts, ofta genom Storstadsdelegationens försorg, fortsätter och permanentas där de varit framgångsrika.

Stockholm den 26 september 2005
Maria Hassan (s)	Christina Axelsson (s)