Strukturprogram för ett prostitutionsfritt EU

Motion 2001/02:U273 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen i EU driver frågan om ett omställningsprogram i syfte att skapa förutsättningar för ett prostitutionsfritt område i Västeuropa.

2 Motivering

De 15 EU‑länderna är eniga om att handeln med kvinnor och barn för sexuell exploatering ska stoppas. Engagemanget för hur man ska komma åt rekryterare och transportörer går inte att ta miste på. Den sista och avgörande länken i kedjan, sexköparen, lämnas dock ifred. Köparens roll i prostitutionen analyseras inte. Han är befriad från allt ansvar. Han kan, med kundens rätt, ställa vilka krav som helst, bara han betalar.

I januari 1999 trädde förslaget att kriminalisera köp av sexuella tjänster i kraft i Sverige. Vi valde att kriminalisera kunden och inte den som prostituerar sig. I december 2000 skapades FN‑konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll, som definierar människohandel för sexuell exploatering. I dessa dokument påtalas det också att insatser bör omfatta hela handelskedjan av rekryterare, transportörer, exploatörer och kunder. Till dem som undertecknat konventionen och protokollet hör samtliga medlemsländer i EU och, för gemenskapens räkning, kommissionen.

Paradoxalt nog kan vi se en politisk utveckling i många EU‑länder som arbetar i motsatt riktning. I Tyskland förbereds ett lagförslag som ska legalisera bordellverksamhet och likställa den med vanlig affärsverksamhet. Förslaget har förberetts av en arbetsgrupp med representanter från De Gröna och SPD. Förslaget innebär bl.a. att prostituerade ska kunna ingå arbetsavtal och omfattas av socialförsäkringsystemet (PM Riksdagens utredningstjänst, dnr 2001:1694). Det framgår dock inte om socialförsäkringssystemet bygger på grundtrygghet med brutet tak eller på inkomstbortfallsprincipen.

Diskussioner om att legalisera bordellverksamhet och likställa den med vanlig affärsverksamhet pågår också i Italien och i Österrike.

I Holland, som i oktober 2000 upphävde bordellförbudet sedan 1912, gäller samma arbetsrättsliga lagstiftning för bordellverksamhet som gäller för allmän affärsverksamhet. Särskilda regler finns för prostituerades arbetslöshetsersättning. Prostituerade och deras arbetsgivare ska betala inkomstskatt och sociala avgifter på samma villkor som andra arbetsgivare, anställda och egenföretagare (PM Riksdagens utredningstjänst, dnr 2001:1694). Enligt uppgift kommer tre procent av Amsterdams skatteintäkter från det s.k. Red Light-distriktet.

Utvecklingen inom flera EU‑länder går med andra ord stick i stäv med den FN‑konvention och de tillhörande protokollen som samtliga EU‑länder och EU‑kommissionen undertecknat. Innan de 14 ländernas BNP blir alltför beroende av inkomster från prostitution och utnyttjande av de cirka 500 000 kvinnor och barn som varje år smugglas in i EU‑området borde det därför inom EU:s ram skapas en fond för ekonomisk omställning. Principen kan vara densamma som tillämpas vid jordbrukets omställningsstöd.

Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att i EU driva frågan om ett omställningsprogram för de länder som har legaliserat prostitution eller som är på väg att göra det, i syfte att skapa förutsättningar för ett prostitutionsfritt område i Västeuropa.

Stockholm den 1 oktober 2001
Ulla Hoffmann (v)
Ingrid Burman (v)	Siv Holma (v)
Kalle Larsson (v)	Camilla Sköld Jansson (v)
Gunilla Wahlén (v)