Studielön

Motion 1989/90:Sf517 av Rune Backlund m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sf517

av Rune Backlund m.fl. (c)
Studielön

Riksdagen beslöt våren 1988 om en rad förändringar i studiemedelssystemet.
Totalbeloppet höjdes till 170% av basbeloppet. Bidragsdelen knöts till basbeloppet
och fastställdes till 50% av detsamma. Förbättringarna på tilldelningssidan
finansierades genom skärpta återbetalningsregler och en ny konstruktion
för uppräkning av låneskulden. För statsbudgeten innebar beslutet
att lånedelen lyftes ut och det numera endast är den verkliga subventionen
till de studerande som redovisas. De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari
1989.

Centerkritik

Inför riksdagsbeslutet våren 1988 ställde vi från centerpartiets sida upp fyra
övergripande mål för ett reformerat studiemedelssystem:

1. Skuldbördan efter studietiden måste kraftigt lättas. Detta är enligt alla
undersökningar den viktigaste åtgärden för att trygga rekryteringen till
högre studier och minska den sociala snedrekryteringen.

2. Studiemedlen ska ge drägliga levnadsförhållanden under studietiden. Totalbeloppet
måste höjas till en sådan nivå att en rimlig levnadsstandard
garanteras under studietiden.

3. Systemet ska konstrueras så att subventionen i systemet lyfts fram. Merparten
av subventionen skall läggas på en stor bidragsdel.

4. Studiemedelssystemet skall skapa så lite byråkrati som möjligt och vara
enkelt och överskådligt för den enskilde.

Riksdagsbeslutet innebar att två av dessa fyra grundförutsättningar helt eller
delvis tillgodosågs. Däremot löste man inte, som vi ser det, huvudproblemet
i studiemedelssystemet - skuldbördan. Även med de nya beloppen kommer
en normalutbildning på tre år att ge studieskulder på ca 120 000 kr. För de
längre högskoleutbildningarna blir skuldbördan mellan 150 000 och 225 000
kr.

Detta förhållande i kombination med det nya inkomstrelaterade återbetalningssystemet
och det sätt på vilket skulden årligen räknas upp, kommer
att skapa stora problem för många studiemedelstagare. Störst problem får
de grupper som har lång utbildningstid och en förhållandevis låg inkomst.
Flera av dessa grupper återfinns idag inom den offentliga sektom t.ex. bibliotekarier,
socionomer, präster samt vissa personalgrupper inom vård och

skola. De kommer att få se sin studieskuld växa under 20-30 år trots att man
årligen amorterar fyra procent av sin inkomst.

Vissa studiemedelstagare kommer aldrig att kunna återbetala sin skuld.
Riksdagens majoritet har konstruerat en skuldfälla för den som har en studieskuld
som är större än ingångslönen och där lönen utvecklas långsammare
än skulduppräkningen. Detta är en uppenbarligen orimlig effekt av
modellens konstruktion. Det visar också med all tydlighet vilken betydelse
det samlade skuldbeloppet har i systemet. Effekter av det här slaget stimulerar
definitivt inte flera till högre och längre studier och minskar inte den sociala
snedrekryteringen.

Skulle man dessutom genomföra de tankegångar som inkomstskatteutredningen
(RINK) presenterade i sitt betänkande blir skuldfällan en realitet för
en mycket stor grupp av studiemedelstagarna. RINK:s förslag innebär att
det procenttal med vilken skulden årligen räknas upp och som baseras på
statens upplåningsränta skulle med anledning av de sänkta marginalskatterna
i skatteomläggningen kraftigt höjas. Från centerns sida motsätter vi oss
bestämt en sådan åtgärd som ytterligare förvärrar skuldbördan.

Ett exempel på att man inte fäster tillräckligt stor vikt vid skuldbördan
är riksdagsmajoritetens beslut december 1989 om att kompensation på 800
kronor till stöd för skatteomläggningen lades på lånedelen.

I den nya modellen valde man att också behålla fribeloppsreglerna efter
mindre justeringar. Många studerande upplever dessa regler som byråkratiska
och inkonsekventa. Särskilt svårt har man att förstå det förhållande
som innebär att när man passerar gränsen för den tillåtna inkomsten per
termin så reduceras i första hand bidragsdelen av de totala studiemedlen.
Många har med rätta ifrågasatt varför samhället motarbetar de studerande,
som genom eget arbete vill hålla nere den totala låneskulden.

Dessutom infördes ett särskilt inkomstprövat ungdomsbostadsstöd för åldersgrupperna
18-28 år som avsågs täcka en del av de studerandes bostadskostnader.
Detta stöd kan inte uttnyttjas av den stora grupp studerande som
är över 28 år och inte har barn.

Sammantaget blir det studiemedelssystem som infördes den 1 januari 1989
genom sin konstruktion med bidragsregler, fribeloppsbestämmelser och bostadsstöd
ett för den studerande svåröverskådligt system med kraftiga marginaleffekter.
Även återbetalningsreglerna är svåröverblickbara för den studerande.

Kritik mot systemet har inte saknats under det år de nya reglerna varit i
kraft och krav har rests på en ny översyn.

Inför studielön

Sorn vi tidigare redovisat ger det nuvarande studiemedelssystemet negativa
effekter och motverkar en ökad rekrytering till den högre utbildningen. Därmed
minskas inte den sociala snedrekrytering. Som vi konstaterat har man
inte löst ett av huvudproblemen, dvs den stora skuldsättningen. Man har inte
lyckats åstadkomma ett för den studerande enkelt och lättöverskådligt system.

Centerpartiet anser att man kan åstadkomma ett bättre studiefinansie

Mot. 1989/90

Sf517

9

ringssystem om man inför en beskattad studielön. I vår modell skulle den
studerande erhålla en studielön på 100% av basbeloppet (1990 års
basbelopp+tilläggsbelopp=30 500 kr. Studielönen kompletteras med statsgaranterade
lån på upp till 80% av basbeloppet (24 400 kr). Genom att studielönen
blir beskattningsbar inkomst kan fribeloppsreglerna avskaffas och
den studerande få rätt till avdrag för litteraturkostnader och andra materialkostnader
som idag är betungande för vissa utbildningar. På så sätt kan också
kostnaderna mellan olika utbildningar utjämnas.

Vår studielönemodell skulle väsentligt minska studieskulderna, vilket gör
det möjligt att kombinera modellen med ett inkomstrelaterat återbetalningssystem
och den modell för uppräkning av studieskulden som nu gäller.

Genom kopplingen till skattesystemet och slopandet av fribeloppsreglerna
blir marginaleffekterna i systemet inte större än vad som gäller för motsvarande
inkomster i samhället i övrigt. En studielön öppnar också möjligheterna
att inordna de studerande i grundtrygghetssystemen utan krångliga
särlösningar t.ex. vid sjukdom.

Kostnaderna för en studielön enligt vår modell kontra dagens studiemedelssystem
är svåra att exakt beräkna beroende på den långa tid under vilken
systemen verkar. Det är dock klart att en studielönemodell på sikt ger lägre
samhällskostnader eftersom behovet av avskrivningar på skulder minskar
samt att räntesubventionen blir klart lägre på grund av den totalt mindre
samlade lånesumman. Till det ska läggas de samhällsvinster som uppstår genom
att fler skaffar sig en längre utbildning och att effektiviteten i utbildningssystemet
höjs.

Hemställan

Med stöd av det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till nytt studiemedelssystem
i enlighet med vad som i motionen anförts.

Stockholm den 24 januari 1990

Rune Backlunf' -c)

Karin Israelsson (c) Ulla Tillander (c)

Rosa Östh (c) Göran Engström (c)

Roland Larsson (c) Marianne Jönsson (c)

Kersti Johansson (c)

Mot. 1989/90

Sf517

10