Studiestödet

Motion 1989/90:Sf508 av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90: Sf508

av Ann-Cathrine Haglund m.fl. (m)
Studiestödet

Inledning

Vi konstaterade i januari 1989, när det nya studiestödet precis hade börjat
tillämpas, att regeringen då anslutit sig till det förslag om nivå som den moderate
ledamoten framfört i studiemedelskommittén. Vi konstaterade också
att resultatet innebar en väsentlig förbättring av de högskolestuderandes villkor
men att det trots detta återstod att genomföra en rad förändringar för att
de studerande skulle få större möjlighet att ekonomiskt klara sina studier.

Trots den korta tid som det nya studiemedelssystemet nu har varit i bruk,
ett år, utgör de erfarenheter som de studerande redovisar av systemet bevis
för att våra tidigare förslag hade stort fog för sig.

Reaktionerna från de studerande har varit kraftiga framför allt på två områden.
Det gäller för det första prövningen mot egen inkomst, det s.k. fribeloppet,
som i kombination med de nya reduceringsreglerna ger orimliga konsekvenser.
För det andra har det blivit uppenbart att allt fler inte kommer
att kunna återbetala sina studielån under sin yrkesverksamma tid. Oron för
dessa effekter kan leda till att ungdomar avstår från utbildning och att den
sociala snedrekryteringen till högre studier förstärks.

Skatteuppgörelsen

Den mellan socialdemokraterna och folkpartiet träffade uppgörelsen om
skatteomläggningen, som finansieras fullt ut genom bl.a. höjda indirekta
skatter och kraftigt ökade bostadskostnader, kommer att ytterligare förstärka
de brister i studiemedelssystemet som vi påtalat. Uppgörelsen slår genom
sin konstruktion hårt mot grupper med låga eller inga inkomster, inklusive
de studerande. Vi kan för vår del inte acceptera den föreslagna skatteomläggningen
eftersom denna inte innebär en rejäl sänkning av skattetrycket,
vilket också skulle ha kommit de studerande till del.

Skulle dessutom skatteutredningens förslag om höjd ränta på studielånen,
från 5,6% till 7,4%, genomföras kommer ytterligare ett stort antal låntagare
att erfara att studieskulden ökar under en lång tid efter det att studierna
avslutats. För många kommer en del av skulden att stå kvar även efter det
att de fyllt 65 år.

En sådan utveckling är inte acceptabel. Många kommer givetvis att fråga

sig om det är värt att ta på sig en livslång extra akademikerskatt på 4 %,
vilket är innebörden av nuvarande system, eftersom maximalt 4% av inkomsten
skall användas för att betala tillbaka studieskulden och räntan på
denna. Rekryteringen till högre utbildning kommer att hämmas och den sociala
och regionala snedrekryteringen att bli allt snedare.

Se över studiemedelssystemet igen

Enligt vår mening måste problemen med den allt högre skuldsättningen särskilt
uppmärksammas.

Skuldsättningen blir, med dagens studiemedelssystem, oacceptabelt hög
vid såväl kvalificerade studier vid högskolor och universitet i Sverige som
utlandsstudier och tiden för återbetalning orimligt lång. Det står redan nu
klart att personer i vanliga inkomstlägen och med måttlig skuldsättning inte
kommer att kunna bli skuldfria före pensioneringen. Följden blir att stora
kostnader kommer att uppstå för avskrivning av studieskulder.

Trots att det nu gällande studiemedelssystemet just har trätt i kraft behövs
redan nu en översyn för att komma till rätta med de brister vi förutsåg när
systemet infördes. De problem vi nu kan se blir uppenbara och förstärks
kraftigt av föreslagna förändringar av skattesystemet.

Regeringen bör därför snarast föranstalta om en översyn av studiemedelssystemet
i syfte att ta fram förslag för att komma till rätta med problemen
kring skuldsättningen.

Avskaffa fribeloppet för heltidsstuderande

Rätten att erhålla studiemedel prövas mot den egna inkomsten. Om inkomsten
är högre än det s.k. fribeloppet (för närvarande 35 800 kr./år) reduceras
i första hand hela studiebidraget. Därefter reduceras lånedelen.

Följden har blivit att när effekterna av inkomstskatt, reducerat studiebidrag
och i förekommande fall förlorat bostadsbidrag sammanräknats, studerande,
som arbetat under fritid och på ferier, får marginalskatteeffekter på
uppemot och i vissa extrema fall över 100 %.

Under sommarferierna 1989 insåg många feriearbetande studerande att
de nått upp till fribeloppsgränsen och slutade därför sina anställningar. Detta
motverkar givetvis ambitionen att hålla nere de studerandes låneskulder.

Resultatet blir högre låneskuld och mindre arbetslivspraktik för den studerande
men också sämre tillgång till arbetskraft för företagen. Stat och
kommun drabbas genom ökade kostnader för studiemedel och lägre skatteintäkter.

Argumentet för att behålla fribeloppet brukar vara att de studerande
skulle arbeta så mycket vid sidan om studierna att dessa skulle bli lidande.
Vi anser att dessa farhågor är överdrivna. Rätten till studiemedel är knuten
till en viss studietakt. Det bör därför vara den enskildes ensak hur han eller
hon vill disponera sin tid.

Mot bakgrund av det anförda föreslår vi att prövningen mot egen inkomst,
det s.k. fribeloppet, för rätt till studiebidrag och studielån avskaffas för dem
som studerar på heltid. Vi anvisar för detta ändamål 132 milj. kr.

Mot. 1989/90

Sf508

11

Mot. 1989/90

Sf508

Bankernas medverkan i medelshanteringen

Riksgäldskontoret har fr.o.m. den 1 januari 1989 till uppgift att ställa medel
till förfogande för CSN:s utbetalning av studielån. Vi är inte övertygade om
att denna statliga medelshantering är den mest effektiva modellen. CSN behövs
för vissa myndighetsuppgifter, främst för att avgöra vilka som är berättigade
till studiemedel. Däremot anser vi att bankerna bör få tillfälle att erbjuda
sina tjänster så att en bedömning kan ske om deras medverkan erbjuder
fördelar för de studerande och om den är ekonomiskt konkurrenskraftig.

Avskrivning av studiemedel

Sociala och regionala hinder mot rekrytering till långa kvalificerade studier
förefaller öka samtidigt som vi vet att det kommer att behövas allt fler välutbildade
människor om Sverige skall kunna följa med i den snabba internationella
utvecklingen.

Det borde också av andra skäl vara självklart att utforma studiemedelssystemet
så att ingen med tillräckliga anlag och förutsättningar på grund av bristande
studietradition, långa avstånd eller ekonomiska överväganden avstår
från längre studier.

En väg är att minska studieskulden för de långtidsstuderande. Vi anser att
en rätt till avskrivning skall gälla alla som uppburit studielån för minst sex
terminers heltidsstudier eller deltidsstudier av motsvarande omfattning. De
sex terminerna skall kunna gälla såväl gymnasiala som postgymnasiala studier
och behöver inte omfatta en sammanhängande tidsperiod. Avskrivningen
bör ske med 6 % av basbeloppet per termin för gymnasiala studier
(dvs. 10 % av lånet) och med 6 % av basbeloppet per uppnådda 20 poäng
för postgymnasiala studier; det senare för att inte mer utdragna studier skall
gynnas.

Särskild avskrivning vid doktorsexamen

Om Sverige även i fortsättningen skall kunna behålla sin position bland industrinationerna
måste vårt land satsa mer på den högre utbildningen. Antalet
studerande som avlägger doktorsexamen behöver öka. Den som satsar
på en doktorsexamen avstår vanligen från inkomster under lång tid.

För att öka motivationen och minska skuldbördan föreslår vi att en summa
motsvarande ett basbelopp avskrivs för den som avlägger doktorsexamen.

Inkomstbegrepp

Vid prövning av rätt till studiemedel och vid återbetalning används begreppet
sammanräknad inkomst. Vi anser att det för den enskilde mer fördelaktiga
begreppet taxerad inkomst bör användas, då detta är ett bättre uttryck
för den verkliga betalningsförmågan. Nuvarande inkomstbegrepp tar t.ex.
inte hänsyn till underskotts- och förlustavdrag som uppkommit på grund av
innehav av småhus eller rörelse. Detta drabbar barnfamiljer, som-om möjligt
- ofta föredrar att bo i eget småhus, samt många nyetablerade egna företagare.

12

Utlandsstudier

Helt i linje med vad vi tidigare föreslagit gäller för svenska studenter från
den 1 januari 1989 rätt till studiemedel för högskolestudier utomlands. Som
enda krav gäller att utbildningen skall ha en godtagbar standard. Bakom
riksdagens beslut ligger insikten om att det internationella utbytet är nödvändigt
och måste öka samt att rimliga möjligheter att finansiera studierna
är en förutsättning för en sådan utveckling.

Redan nu kan konstateras att alla förväntningar har infriats. Antalet ansökningar
om studiemedel för studier utomlands har fördubblats och ökningen
kan förväntas fortsätta.

Den som väljer att studera utomlands drar emellertid ofta på sig en högre
studieskuld. Anledningen är att utbildning vid universitet och högskolor i
andra länder är förenade med höga kostnader för terminsavgifter och resor.
Av detta skäl beviljar CSN extra studiemedel i form av studielån. Eftersom
det kan bli fråga om betydande belopp ökar skuldsättningen drastiskt för de
studerande det här är fråga om.

Det bör övervägas om studerande som ådragit sig extra höga låneskulder
i samband med utlandsstudier skall få möjlighet till reducering av skulden.
Det kan t.ex. ske genom en särskild avskrivning då den studerande avlagt
examen. Vi anser att denna fråga bör utredas närmare.

Gymnasiestudier utomlands

Enligt vår mening är det mycket värdefullt om svenska ungdomar bereds
möjlighet till gymnasiestudier något år i ett annat land. Detta ligger väl i linje
med strävan mot en ökad internationalisering och en ökad förståelse för
andra kulturer. De elever som väljer att studera ett år utomlands får dessutom
goda förutsättningar för att lära ett främmande språk på ett sätt som
knappast är möjligt i Sverige.

Med nuvarande system måste de föräldrar som väljer att sända sina ungdomar
till utlandet för ett års gymnasiala studier göra stora ekonomiska uppoffringar.
Det gäller kostnader för resa, uppehälle och avgifter. Elever som
är beroende av studiebidrag, inackorderingstillägg, flerbarnstillägg och i
vissa fall också bidragsförskott kan tvingas att avstå från studier, som andra
med mer välsituerade föräldrar kan genomföra eftersom dessa inte utgår vid
utlandsstudier.

Inte minst inom de yrkesinriktade utbildningarna, där man nu endast får
behålla studiebidraget om utbildningen saknas i Sverige, krävs ett nytänkande
och större öppenhet om Sverige skall ha möjlighet att följa med i den
snabba tekniska utvecklingen.

Antalet elever som bedriver gymnasiestudier utomlands beräknas enligt
CSN till ca 2 500. Kostnaderna för att ge dessa elever studiebidrag och inackorderingstillägg
beräkas av CSN till 15 resp. 20 milj. kr.

För att i någon mån ekonomiskt bidra till de ofta betydande merkostnader
som utlandsstudier förorsakar föreslår vi att elever som bedriver gymnasiestudier
utomlands skall ha rätt till studiehjälp på samma villkor som i Sverige.

Mot. 1989/90

Sf508

13

Vuxenstudiestöd

Korttidsstudiestödet och den uppsökande verksamheten är i allt väsentligt
inriktad på att tillgodose de fackliga organisationernas behov av att utbilda
sina medlemmar i fackliga frågor eller för utbildning av förtroendevalda.
Studieutbudet i den uppsökande verksamheten innehåller sällan kurser av
mera allmänt innehåll och kopplingen till längre studier saknas oftast. Vi anser
att dessa förhållanden är otillfredsställande.

Samtidigt kan vi notera att endast 43 % av dem som ansökt om särskilt
vuxenstudiestöd fått detta beviljat. Den stora mängden avslag beror på att
resurserna inte räcker. De som är i behov av stöd, d.v.s. personer med kort
grundutbildning och besvärliga arbetsförhållanden, får inte i rimlig omfattning
tillgång till grund- och gymnasieutbildning.

Vi har upprepade gånger påtalat dessa förhållanden och föreslagit en
översyn av reglerna för korttidsstudiestödet. Även regeringen har tagit intryck
av kritiken mot systemet och förordar nu en översyn av hela vuxenstudiestödsområdet.
Regeringen vill dock, i avvaktan på översyn, inte förändra
regelsystemet före utgången av 1991.

Vi föreslår att anslaget till uppsökande verksamhet och central kursverksamhet
avskaffas. Eftersom anslagen inte förbrukas och eftersom de uppenbarligen
inbjuder till missbruk, bör anslagen till korttidsstudiestöd och internatbidrag
reduceras till 87 milj. kr.

Vi anser också att anslaget till särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, med
hänsyn till det goda konjunkturläget och den därav följande låga arbetslösheten,
inte behöver vara av föreslagen storlek. Vi anser att 25 milj. kr.är fullt
tillräckligt för att fylla de behov anslaget avser täcka.

Det föreslagna anslaget till högre timersättning vid grundutbildning, 58,3
milj. kr., bör överföras till anslagsposten särskilt vuxenstudiestöd.

Utrymme finns då för att förstärka anslaget till särskilt vuxenstudiestöd
med 70,3 milj. kr. utöver regeringens förslag vilket vi anser är högst angeläget
för att ge fler korttidsutbildade möjlighet till längre studier.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar tillsätta en utredning om förbättringar i
studiestödssystemet i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen beslutar att avskaffa fribeloppet för de heltidsstuderande,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inkomstbegreppet i studiemedelshanteringen,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bankernas medverkan i medelshanteringen,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskrivning av studiemedel,

6. att riksdagen beslutar om studiebidrag och inackorderingstillägg
vid gymnasiala studier utomlands i enlighet med vad som i motionen
anförts,

7. att riksdagen beslutar förstärka anslaget till särskilt vuxenstudie

Mot. 1989/90

Sf508

14

stöd med 70,3 milj. kr. utöver regeringens förslag i enlighet med vad
som i motionen anförts.

Stockholm den 23 januari 1990
Ann-Cathrine Haglund (m)
Birgitta Rydle (m)

Ulf Melin (m)

Birgit Henriksson (m)
Göran Allmér (m)

Birger Hagård (m)

Hans Dau (m)

Rune Rydén (m)
Elisabeth Fleetwood (m)

Mot. 1989/90

Sf508

15