Sturups flygplats

Motion 1989/90:T712 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:T712

av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda
m)

Sturups flygplats

Sedan 1970-talet ökar den internationella luftfarten mycket kraftigt. Detta
är i grunden utomordentligt positivt och en utveckling som gjort det möjligt
att öppna gränser, både för människor och länder.

För svenskt inrikesflyg har detta inneburit stora förändringar. I dag reser
mer än fyra gånger så många människor med reguljärt inrikesflyg i Sverige,
som gjorde det i början av 1970-talet. Under samma tidsperiod har utrikestrafiken
fördubblats.

Detta är en utveckling som ställt stora krav på flygplatser och på flygplatspersonal
runt om i Sverige. Investeringarna i nya landningsbanor, i större
avgångshallar och, inte minst, i mera miljövänlig teknik, för att komma tillrätta
med de miljöproblem som luftfarten innebär, har ökat kraftigt. Detta
har varit en nödvändig utveckling för att kunna möta det ökade utbudet av
nya flyglinjer.

För många regioner i Sverige är den egna flygplatsen en direkt förutsättning
för en framtida positiv utveckling. Svenskt flygnät fungerar enligt den
s.k. nav-eker principen. Navet är Arlanda flygplats, och via denna går en
mycket stor del av svenskt inrikesflyg, oavsett vilket som är resmålet.

Från flertalet orter runt om i Sverige är det möjligt att ta sig till Stockholm
på något annat sätt än genom flyg, och att dessutom ha en hel arbetsdag i
huvudstaden. Men en mycket stor del av resenärerna skall inte till Stockholm,
utan till andra platser runt om i Sverige. För dessa resenärer är flyget
en direkt nödvändighet. Alternativet till att enskilda människor gör en dagsresa,
är sannolikt att företag tvingas etablera sig på något annat ställe. I det
alltmer utvecklade högteknologiska informationssamhället är flygkommunikationer
av avgörande betydelse. Detta är ett faktum, som vi måste inse om
Sverige skall kunna hänga med i den internationella konkurrensen.

Eftersom Arlanda är navet för svenskt inrikesflyg så har investeringarna
här varit väldigt stora. Detta har varit en nödvändighet. Samtidigt har detta
också visat sig vara utomordentligt positivt för hela Uppsala-Stockholm-regionen.
Ingenstans i Sverige går utvecklingen så snabbt som inom detta område.
Detta bekräftar ett faktum, nämligen att investeringar i infrastruktur
är positiva för en region.

Arlanda flygplats tillhör i dag Europas största och befinner sig i ständig
utbyggnad. Runt flygplatsen växer det upp framtidsinriktad, högteknologisk
industri. Mitt i ett flygcentrum, som årligen besöks av tolv miljoner resenä

rer, finns goda förutsättningar att åstadkomma en kreativ miljö. Men Ar- Mot. 1989/90

landa är inte det enda exemplet på detta. Även runt andra flygplatser, både T712

i Sverige och utomlands, görs idag stora investeringar i utvecklingsprojekt.

Detta visar på den dynamik, som finns i framtidsinriktade investeringar i infrastruktur.

Även på Sturups flygplats har omfattande investeringar gjorts under senare
år, för att möjliggöra en utbyggnad av flygkapaciteten. Och även under
de närmaste åren kommer investeringar att göras. När kapacitetstaket har
uppnåtts, vilket beräknas ske i slutet av 1990-talet, blir det troligen också
nödvändigt med en ny landningsbana.

Om en positiv utveckling skall bli möjlig för Malmöhus län under de närmaste
åren, är det nödvändigt med fler utrikes destinationer från Sturups
flygplats. Det har i flera är funnits ett uttalat önskemål, inte minst från näringslivet,
om reguljära flyglinjer från Sturup direkt till ett antal större orter
på kontinenten. Under hela den här tiden har SAS föredragit att förlägga
alla utrikes avgångar från Kastrups flygplats utanför Köpenhamn. Trots att
andra flygbolag varit beredda, att starta egen flygverksamhet direkt från Sturup,
så stoppade den svenska regeringen länge sådan verksamhet.

Som en följd av avregleringen av luftfarten i Västeuropa, gick denna utveckling
i längden inte att stoppa heller i Sverige. När isen väl var bruten,
efter flerårigt socialdemokratiskt motstånd, så har nu flera förbättringar inträtt.
Genom SAS och British Airways finns i dag avgångar till London och
genom KLM till Amsterdam. Inom några år bör det vara möjligt med reguljärt
utrikesflyg också till städer som Hamburg, Frankfurt, Bryssel och Paris.

För inrikesflyget bör ett system med parallellkoncessioner prövas. Det
skulle innebära att inte SAS och Linjeflyg ensamma fick trafikera en viss
sträcka. För SAS skulle detta öppna möjlighet till fler inrikes destinationer.

En avreglering av inrikesflyget skulle leda till en snabbare trafikutveckling
och genom konkurrens lägre priser. Redan nu bör emellertid parallellkoncessioner
kunna ges på samma sätt som skett i Norge.

En bro mellan Malmö och Köpenhamn skulle innebära stora fördelar för
Sturup. Med de möjligheter som detta innebär till snabba förbindelser mellan
Sturup och Kastrup skulle detta skapa möjlighet till samplanering av de
båda flygplatsernas verksamhet.

Under 1989 har luftfartsverket beslutat lägga ner flygledningen på Sturups
flygplats. Detta kommer, om det genomförs, att få allvarliga konsekvenser
för den framtida luftfarten i hela södra Sverige.

Även om beslutet inte är avsett att träda i kraft förrän omkring sekelskiftet
är risken uppenbar, att många flygledare kommer att lämna sina arbeten i
förtid.

Med den trängsel i luftrummet, som sannolikt kommer att bli ett av -90talets
stora problem inom svensk och internationell luftfart, kan följderna av
detta bli allvarliga. Luftfartsverkets beslut är också ett steg i fel riktning, för
alla ansträngningar som görs, i syfte att utveckla flyget i södra Sverige.

7

Hemställan Mot. 1989/90

T712

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående koncessioner för utrikesflyg,

2. att riksdagen hos regeringen begär att parallellkoncessioner införs
för inrikesflyg,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygledning på Sturups flygplats.

Stockholm den 25 januari 1990

Per Stenmarck (m)

Rune Rydén (m)