om styrelserepresentation för de privatanställda

Motion 1987/88:A741 av Charlotte Branting m. fl. (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

1987/88:A741

av Charlotte Branting m. fl. (fp)
om styrelserepresentation för de privatanställda

Riksdagen beslutade under hösten 1987 att föra samman reglerna i lagen
(1976:351) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och
ekonomiska föreningar (LSA) och i lagen (1976:355) om styrelserepresentation
för de anställda i bankinstitut och försäkringsbolag (LSABF) till en ny
lag: lagen om styrelserepresentation för de privatanställda.

Folkpartiet anser att detta kommer att leda till en ökad överskådlighet i
lagstiftningen gällande styrelserepresentation och att vissa frågor fått en
ändamålsenlig lösning genom denna lag. På andra punkter delar vi dock inte
riksdagsmajoritetens uppfattning.

Till grund för den aktuella lagstiftningen ligger tanken att löntagarrepresentation
skall vara till gagn för alla anställda i företaget. Därför var den
förutvarande lagstiftningen knuten till den fackliga organisationens representativitet
på arbetsplatsen. Innan den nya lagen trädde i kraft den 1 januari
1988 fick beslut om att inrätta styrelserepresentation för de anställda fattas av
en lokal facklig organisation som var bunden av kollektivavtal i förhållande
till företaget och som företrädde mer än hälften av de anställda vid företaget.
Fanns flera kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer vid företaget
skulle de tillsammans anses ha denna representativitet.

I den nu antagna lagen har kravet på representativitet slopats. Däremot är
det fortfarande så att facklig organisation som är bunden av kollektivavtal i
förhållande till företaget, skall fatta beslut om att inrätta styrelserepresentation.
Detta innebär att representation kan inrättas även i företag där endast
någon eller ett litet fåtal är organiserade. Folkpartiet anser att styrelserepresentation
bör grundas på representativitet och föreslår därför att det system
som gällt fram till den 1 januari 1988 återinrättas.

Den som företräder de anställda måste ha en stark förankring i företaget
och en god kännedom om hur företaget fungerar. Detta är endast möjligt att
uppnå som anställd i företaget. Dessutom blir information eller åsikter som
skall spegla de anställdas uppfattning endast övertygande om motparten har
förtroende för att detta verkligen är de anställdas uppfattning. Folkpartiet
anser därför att arbetstagarrepresentanterna skall vara anställda inom
företaget.

Enligt 2§ MBL har från lagens tillämpningsområde undantagits vissa
verksamheter som får sin inriktning och sina mål bestämda i demokratiska
former eller är av opinionsbildande eller ideell natur. Exempel på sådana

1* Riksdagen 1987/88. 3sami. NrA738-750

verksamheter är fackliga, politiska, religiösa organisationer samt press, radio Mot. 1987/88

och TV. I företag av denna karaktär har det inte ansetts lämpligt att A741

arbetstagarinflytandet sträcker sig till verksamhetens mål och inriktning. 2 §

MBL tillkom som en garant för att demokratiska intressen inte skulle komma
i konflikt med arbetstagarinflytandet. Detta är av vikt för att bibehålla dessa
företags fristående ställning och för att främja demokratins fortlevnad.

Enligt MBL har arbetstagarorganisation rätt till förhandling och information
med de undantag som nämns ovan. Den nu beslutade ordningen för
arbetstagarrepresentanternas deltagande går dock längre. En arbetstagarrepresentant
får genom den nya lagen rätt till att delta i behandlingen av
ärenden som enligt MBL är undantagna information och förhandling. Detta
kan ses som ett kringgående av de regler som gäller i övrigt på det
arbetsrättsliga området på ett sätt som inte kan anses vara önskvärt.

Folkpartiet menar att de ändamålssynpunkter som ligger bakom bestämmelsen
i 2 § MBL, gör sig gällande med samma tyngd vad gäller arbetstagarledamöter
i företagsstyrelse. Arbetstagarrepresentanter i styrelser för företag
som avses i 2 § MBL bör således ej har rätt att delta i behandling och beslut i
frågor som rör verksamhetens mål och inriktning.

Så många arbetstagargrupper som möjligt bör få inflytande genom att vara
representerade i företagsstyrelsen. Lagen om styrelserepresentation för de
privatanställda kan dock leda till att många mindre organisationer kommer
att stå utan representation. Enligt folkpartiets mening är detta olyckligt då
även sådana organisationer i många fall företräder ett betydande antal
arbetstagare inom företaget. Även dessa organisationer skall ges möjlighet
till påverkan genom platser i styrelsen.

Lagens sanktionsregler har rönt kritik bl. a. från juridiska institutionen vid
Lunds universitet. Folkpartiet anser att det kan föra för långt med en så
vittgående skadeståndsskyldighet som nu återfinns i lagen om styrelserepresentation.
Även små misstag kan leda till ansenliga skadestånd, vilket i sin tur
kan medföra stora problem framför allt för små företag. Endast i de fall
företag förvägrar de anställda styrelserepresentation bör skadeståndsskyldighet
uppstå. I fall som dessa är det å andra sidan självklart att skadestånd
bör utgå.

Hemställan

Med anledning av det anförda hemställs

1. att riksdagen beslutar att 6§ första och andra stycket lagen om
styrelserepresentation för de privatanställda skall få följande lydelse:

Beslut om inrättande av styrelserepresentation för de anställda fattas av
lokal arbetstagarorganisation, som är bunden av kollektivavtal i förhållande
till företaget och företräder minst hälften av de anställda vid företaget eller av
flera sådana arbetstagarorganisationer som tillsammans har denna omfattning.
Rör beslutet moderföretag, fattas det av lokal arbetstagarorganisation
som är bunden av kollektivavtal i förhållande till företag inom koncernen och
företräder mer än hälften av koncernens anställda, eller av flera sådana
organisationer som tillsammans har denna omfattning."

6

2. att riksdagen beslutar att 9 § första stycket lagen om styrelserep- Mot. 1987/88

resentation för de privatanställda skall få följande lydelse: A741

"Arbetstagarrepresentanterna skall utses bland de anställda vid företaget
eller, i fråga om moderföretag, inom koncernen.

3. att riksdagen beslutar att 14 § andra stycket lagen om styrelserepresentation
för de privatanställda skall få följande lydelse:

Är ett företags verksamhet av sådan natur eller har sådant ändamål som
avses i 2§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, får arbetstagarrepresentanterna
inte delta i behandling av fråga som rör verksamhetens
mål och inriktning.

4. att riksdagen beslutar att 8 § andra stycket sista meningen lagen
om styrelserepresentation för de privatanställda skall få följande
lydelse:

Om andra sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna, får dock de som företräder det största
antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.

5. att riksdagen beslutar att följande mening skall läggas till sist i 8 §
tredje stycket lagen om styrelserepresentation för de privatanställda:

Om andra sådana organisationer företräder mer än en tjugondel av de
kollektivavtalsbundna arbetstagarna, får dock de som företräder det största
antalet arbetstagare av dessa organisationer utse vardera en suppleant.

6. att riksdagen beslutar att 15 § lagen om styrelserepresentation för
de privatanställda skall få följande lydelse:

En arbetsgivare eller en arbetstagarorganisation som bryter mot denna lag,
arbetsgivaren genom att förhindra de anställda sin rätt till styrelserepresentation,
skall betala ersättning för den skada som uppkommer. Skadeståndet
kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för
den kränkning som lagbrottet innebär. Om det är skäligt kan skadeståndet
sättas ned eller bortfalla helt.

En arbetstagarorganisation kan dock inte med stöd av denna lag kräva
skadestånd av annan arbetstagarorganisation.

Stockholm den 26 januari 1988
Charlotte Branting (fp)

Elver Jonsson (fp) Karl Erik Eriksson (fp)

Sigge Godin (fp)

7