Sudan

Motion 2002/03:U257 av Lotta N Hedström m.fl. (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige i sina politiska och ekonomiska relationer med Sudan måste uppmärksamma pågående brott mot mänskliga rättigheter i landet, t.ex. tvångsförflyttningarna, i samband med oljeutvinningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inom FN bör ta initiativ till upprättandet av en militär flygförbudszon i södra Sudan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige har ett ansvar för att biståndspengarna används på bästa möjliga sätt för att hjälpa den drabbade civilbefolkningen i hela landet så att biståndet inte i stället förlänger lidandet.

Inledning

I Sudan pågår Afrikas längsta krig. Glädjande nog har nyligen den sydsudanesiska gerillan SPLA (Sudan People Liberation Army) och regeringen i Sudan för första gången under den 19 år långa konflikten skrivit ett avtal om vapenvila, som ska gälla så länge den nya omgången fredsförhandlingar pågår. Rebellerna i södra Sudan, där befolkningen främst praktiserar traditionella religioner eller kristendom, har sedan 1983 kämpat för ökat självstyre. Norra delen är i huvudsak muslimsk. Målet för samtalen är att nå permanent fred i Sudan. Man får hoppas att denna vapenvila blir början till slutet för det långa kriget i Sudan.

Inbördeskriget har pågått sedan 1955, med undantag av åren 1972–83 då Addis Abeba-överenskommelsen bidrog till ett relativt lugn. Sedan kriget 1983 tog ny fart uppskattas det att nära två miljoner människor dödats och i dagsläget beräknas att cirka fyra miljoner människor är flyktingar i sitt eget land. Krigsmakten i Sudan är nästan helt uppbyggd för att bekämpa gerillan SPLA i söder. Regeringen i Sudan har använt sig av luftangrepp mot SPLA ända sedan inbördeskrigets början. Som utomstående är det svårt att förstå och sätta sig in i hur det är att leva under ständiga hot om bombning.

Det pågår otaliga brott mot mänskligheten i Sudan, som är kopplade dels till regeringen och de olika politiska aktörerna, dels till de olika utländska företag som har sina verksamheter i landet, i synnerhet oljeutvinningen. Rapporter från södra Sudan gör gällande att den civila befolkningen i många områden lever i ett tillstånd som karakteriseras av ständig rädsla. Människor blir traumatiserade och får svårt att klara sitt dagliga liv. Hela denna hotbild bidrar till att det dagliga arbetet, exempelvis jordbruket, utsätts för ständiga avbrott, vilket i sin tur leder till att den ekonomiska försörjningen blir lidande. Vidare blir bombandet ofta oberäkneligt på grund av att de bomber som används i många fall är lokalt tillverkade och av nyckfull karaktär.

Oljeresurser

Man har sedan 1920-talet känt till att det finns olja i Sudan, men det är först under senare år som kommersiell utvinning kommit i gång. Den sudanesiska statens inkomster har genom oljeutvinningen ökat markant. Inbördeskriget omöjliggör dock en rättvis fördelning av de ökade statliga inkomsterna. Oljeutvinningen bidrar nu i stället till en upptrappning av konflikten eftersom de områden där oljan utvinns ökat i värde för båda sidor.

SPLA har öppet deklarerat att oljeinstallationerna utgör ett legitimt mål för dess militära operationer. Vidare förhåller det sig så att oljebolagen som är verksamma i Sudan förväntar sig att den sudanesiska regeringen upprätthåller en säker miljö så att utvinningen kan säkras.

Den sudanesiska regeringen och oljebolagen hävdar att det inte bor några människor i de områden där oljan utvinns och att verksamheten därför inte direkt drabbar civilbefolkningen. Detta är inte sant.

Tvångsförflyttningar

I en rapport från 2001 konstaterar Human Rights Watch att den sudanesiska regeringen, i området kring Western Upper Nile, har tvångsförflyttat människor av nuerfolket i syfte att säkra oljefälten och man hänvisar till upprättande av en cordon sanitaire, smittskyddszon. (Human Rights Watch: World Report 2001). FN-rapporter, under 1999 och 2000, bekräftar misstankarna om stora tvångsflyttningar, framför allt i oljeområdet Upper Nile. Dessutom bekräftar det kanadensiska oljebolaget Talisman att den sudanesiska regeringen använt flyglandningsbanan i Heglig för militära ändamål (UN Report: Situation of Human Rights in the Sudan, October 1999 and September 2000).

De undertecknade parterna anser att Sverige måste, i sina politiska och ekonomiska relationer med Sudan, uppmärksamma de pågående brotten mot mänskliga rättigheter i landet, t ex tvångsförflyttningarna i samband med oljeutvinningen.

Flygförbudszoner i södra Sudan

Vid otaliga tillfällen har den sudanesiska armén startat kraftiga militära offensiver i södra Sudan. Civilbefolkningen som bor i staden Torit och de oljerika regionerna vid Nilen har drabbats av dagliga bombningar. De undertecknade parterna anser att Sverige bör inom FN ta initiativ till upprättandet av en militär flygförbudszon i södra Sudan.

Bistånd

Den svenska regeringens bistånd till Sudan uppgick under 2001 till ca 70 miljoner kronor. Samtidigt som FN (och däribland Sverige) sedan 1989 varje år sänder in livsmedelshjälp till södra Sudan värd två miljarder kronor. Men vem tjänar på nödhjälpen? Är det de behövande eller hjälparbetarna? Är det i själva verket så att det utländska biståndet håller konflikten vid liv? De undertecknade parterna anser att Sverige har ett ansvar för att biståndspengarna används på bästa möjliga sätt för att hjälpa den drabbade civilbefolkningen i hela landet.

Sverige måste se över effekterna av sitt bistånd till det krigsdrabbade landet och se till att pengarna inte används så att de kontraproduktivt förlänger lidandet för befolkningen.

Stockholm den 22 oktober 2002
Lotta N Hedström (mp)
Ulf Holm (mp)	Yvonne Ruwaida (mp)
Lars Ångström (mp)	Gustav Fridolin (mp)