Svarthandeln med hyreskontrakt

Motion 2001/02:Bo312 av Yilmaz Kerimo m.fl. (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättsliga åtgärder mot svarthandeln med hyreskontrakt.

Motivering

De senaste årens bostadsbrist i våra storstäder har skapat en marknad för svarthandel med hyreskontrakt. I tidningar som Avisen annonseras varje vecka efter förstahandskontrakt. Ordet hittelön avslöjar att den bostadssökande är villig att lägga upp en större sedelbunt för kontraktet. Liksom vid annan illegal verksamhet, som prostitution och narkotikahandel, finns det inofficiella prislistor som ger spekulanter en uppfattning om vad ett kontrakt kostar. Den som läser dessa prislistor ser att det inte handlar om småsummor. För en liten lägenhet i centrala Stockholm är riktpriset idag 200 000 kr på svarta marknaden.

I dag ligger en mycket stark bevisbörda på de fastighetsägare som hävdar att en svartöverlåtelse skett. Även mycket tvivelaktiga byten, exempelvis trea innerstan bytes mot etta i Flemingsberg, kan passera genom hyresnämnden utan åtgärd. För att komma tillrätta med detta bör ett skälighetsrekvisit införas i lagstiftningen. Om bytet är uppenbart oskäligt måste det vara upp till bytesparterna att göra det troligt att det rör sig om ett faktiskt byte för att få det godkänt i hyresnämnden. Genom en sådan ändring skulle det bli avsevärt lättare för värdarna att påvisa svarta affärer, och därmed skulle fler sådana mål prövas. Detta skulle i sin tur leda till att färre svarta affärer genomförs.

I dag ligger hela kontrollansvaret på fastighetsägaren. Om fastighetsägaren inte anser frågan vara viktig, eller tycker att det räcker med att få in hyran vid rätt tid, kan svartöverlåtelser och otillåtna andrahandsuthyrningar ske helt utan åtgärd. Trots att det finns ett starkt samhälleligt intresse för att hindra svartöverlåtelser och att öka andelen lägenheter till bostadsförmedlingen sker idag ingen annan kontroll än den värdarna själva står för.

Enligt tidningsuppgifter nyligen finns det värdar som aktivt deltar i svarthandeln med lägenhetskontrakt. Utöver den traditionella verksamheten, där en fastighetsägare tar pengar under bordet för att ge ett hyreskontrakt, förekommer ofta mer sofistikerade upplägg där en värd agerar tillsammans med en svartmäklare för att genom skenbyten, där köparen endast har en lägenhet på papperet, handla med hyreskontrakt.

I dag finns det vanliga mäklare som förutom den reguljära mäklarverksamheten också förmedlar hyreskontrakt svart och hjälper till att rigga upp så kallade skenbyten. Detta är naturligtvis olagligt, men mäklarna kan om de mot förmodan blir upptäckta och straffade ändå fortsätta med sin mäklarpraktik. Detta är djupt olyckligt och kan ändras. Enklast sker det genom att näringsförbud införs som möjlig påföljd för mäklare som ägnat sig åt svarta affärer. Fastighetsägare som främjar eller deltar i svarthandel med hyreskontrakt bör efter beslut av hyresnämnden kunna få sina fastigheter ställda under tvångsförvaltning.

I dag finns i praktiken inget incitament för någon som känner till en svart affär att anmäla detta. Den som sålt ett svart kontrakt riskerar straff och att köpeskillingen går förlorad. Den som köpt kontraktet riskerar sitt besittningsskydd. Ingen har något att vinna på att affären kommer till värdens eller myndigheternas kännedom. Därmed anmäls väldigt få fall, och många svarta affärer kommer aldrig till värdarnas och myndigheternas kännedom.

För att motverka denna utveckling kan en ändring i hyreslagstiftningen göra att den som medverkar till att en svart affär kommer till myndigheternas kännedom, trots att en svart affär skett, skulle kunna få behålla besittningsskyddet. Lämpligen tas en kontrollavgift motsvarande 30 % på köpeskillingen ut, och resterande del av köpeskillingen går tillbaka till hyresgästen.

Denna modell kan först verka kränkande på det allmänna rättsmedvetandet då den som faktiskt gjort fel trots detta får behålla kontraktet. Men denna lagändring skulle med stor sannolikhet leda till att svarta lägenhetsaffärer minskas kraftigt eller helt upphör. Köparen kan ju när som helst efter att affären skett gå till myndigheterna och få majoriteten av köpeskillingen tillbaka. Även kontrollavgiften torde kunna öka förståelsen för åtgärden.

I Stockholm har vi också sett exempel på hur andrahandshyresgäster, som tagit sitt ansvar, ändå hamnat i kläm vid svarta affärer. Andrahandshyresgäster som tagit det ansvar som enligt lagen åligger fastighetsägaren har istället för uppskattning mötts av hot om vräkning. Här måste lagen utformas på ett sådant sätt att även andrahandshyresgäster kan medverka till att avslöja svarta affärer utan att samtidigt riskera rätten att få bo kvar i sin lägenhet. Det enda rimliga i en situation då andrahandshyresgästen sätter stopp för förstahandshyresgästens och/eller fastighetsägarens/fastighetsförvaltarens försök att sälja lägenheten svart, när förstahandshyresgästen inte längre har behov av den, är att andrahandshyresgästen får ta över förstahandskontraktet. I annat fall finns inget incitament för andrahandshyresgästen att förhindra detta. Tvärtom, om andrahandshyresgästen sätter stopp för svarthandeln blir han/hon med mycket stor sannolikhet av med sitt kontrakt och riskerar att hamna på gatan.

Stockholm den 4 oktober 2001
Yilmaz Kerimo (s)
Eva Arvidsson (s)	Inger Segelström (s)