Svensk åkerinäring

Motion 2000/01:T434 av Anna Åkerhielm (m)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sänka kostnaderna för de svenska åkerierna så att den
internationella konkurrenskraften ökar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett initiativ inför det svenska ordförandeskap i EU 2001 om
åkerinäringen i ett effektivitets- och miljöperspektiv med logistisk
helhetssyn.

Hur står det till inom svensk åkerinäring?

De senaste veckornas blockader pekar på att det jäser i leden. Näringen är
i uppror, men regeringen ser inte problemet. Konkurrens på olika villkor
ger i Sverige en kostnadsbild som ligger betydligt högre än i övriga
Europa. Miljökrav som kringås av utländska konkurrenter är är ett
oroande och mycket stort problem.

Samhällets nav är produktion och transporter. Transportbehovet inom EU
förväntas öka med ca 40 procent fram till 2010. Samhällets uppbyggnad är
helt beroende av en fungerande varukedja. Våra krav är att hänsyn tas till
kostnad och miljö. Det vi kan se i dag är att avgifter, skatter och andra
restrektioner mäler ut svensk åkerinäring och detta gynnar varken
konsumenten i det yttersta ledet eller miljön. I stället ser vi i Skåne, längs
våra
vägar, en enorm ökning av utländska lastbilstransporter av varierande
standard. Dessutom fulltankade med smutsig diesel. Som en miljömedveten
nation borde regeringens första intresse vara att underlätta villkoren för en
hårt pressad inhemsk bransch. I Frankrike, Belgien och Holland genomförs de
kommande åren lättnader av skatter och avgifter i miljardklassen. Detta är vad
svenska åkerier ställs inför.

I dag avvecklar mindre åkerier sin verksamhet eller går i konkurs och detta
mitt i en högkonjunktur. Medelstora åkare går samman och marknaden får
färre aktörer. En illavarslande jämförelse kan göras med speditionsbranschen.
I dag domineras den av tre till fyra aktörer som därmed effektivt behärskar
prissättning etc.

Under 1999 lämnade Statens institut för kommunikationsanalys, SIKA, en
rapport (1999:5) vars syfte var att belysa den svenska åkerinäringens
konkurrenssituation i relation till utländska åkerier. Kostnadsjämförelser
redovisades som visade på att svenska åkeriers totalkostnad per mil låg i
storleksordningen 15-25 procent högre än kostnader för åkerier i Danmark,
Tyskland och Holland på internationella och långa inrikes transporter.
Skillnaden var ännu högre om man jämför med Polen.

Mot bakgrund av transportnäringens stora betydelse för ett fungerande
samhälle och frågans uppenbara betydelse för miljön finns det ett väl
definierat behov av djupare studier och jämförelser dels på kort sikt med
anledning av de svenska åkarnas aktuella situation, dels för att motverka en
nationell monopolbildning.

Enligt uppgift har det holländska utredningsinstitutet NEA genomfört
studier av kostnader och priser för lastbilstransporter i Europa och anses
ha de det bästa underlaget i Europa. Intressant vore att snarast få till stånd
en fortsättning till SIKA och bredare genomlysning av den svenska och
europeiska transportnäringens produktivitet och effektivitet i ett EU-
perspektiv. Detta kunde vara ett lämpligt projekt och ett initiativ inför
ordförandeskapet 2001, där betoningen bör ligga på ett logistisk
helhetssyn.

Stockholm den 3 oktober 2000

Anna Åkerhielm (m)