Svensk fårnäring

Motion 1990/91:Jo221 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)

Eftersom lönsamheten för svensk fårskötsel är mycket
dålig idag finns det en stor risk att denna produktionsgren
kraftigt kommer att minska i omfattning. Detta är särskilt
olyckligt i en tid då då jordbruksproduktionen läggs om och
många lantbruk i skogs- och mellanbygder sannolikt
kommer att läggas ned. Det är särskilt i dessa bygder som
fåren behövs som landskapsvårdare.

Produktionen av får- och lammkött i Sverige omfattar
årligen ca 4 500
ton kött vilket motsvarar en självförsörjningsgrad på
80 %.
Slakten är starkt säsongbetonad. Fårslakten och
vidareförädlingen av fårköttet är koncentrerade till ett fåtal
slakterier. Det har inte funnits utrymme för några
satsningar på att erövra nya marknader. Den
säsongbetonade slakten och i viss mån utformningen av
stödet till fårskötseln har gjort att fårköttet frysts ner innan
det styckats och distribuerats. Detta är en av anledningarna
till att svenskt fårkött för andra året i följd blivit
utkonkurrerat av fårkött från Nya Zeeland t o m
under pågående slaktsäsong. Köttet från Nya Zeeland
är styckat och förpackat direkt efter slakt vilket ger
snyggare och attraktivare styckningsdetaljer än då
styckningen sker först efter att köttet frysts ner.

Ullmarknaden är dålig internationellt sett. I Sverige
saknar vi en fungerande ullhandelsorganisation vilket
medför en dålig avsättning och lågt pris för ullen.
Marknaden för lammskinn har fått känna av det
internationella motståndet mot pälsdjursproduktion.

Fårens betydelse

Fåren har en stor betydelse som landskapsvårdare. Den
av riksdagen beslutade minskningen av jordbruksarealen
medför att fåren kommer att bli än mer betydelsefulla för
landskapsbilden. Fårskötseln bedrivs ofta på deltids- och
hobbyjordbruk på naturbeten och permanenta vallar där
handelsgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte
används. Fåren producerar inget överskott som måste
dumpas på export om en fungerande marknad skapas.

Det statliga pristillägget för lammkött kommer att
avvecklas inom en treårsperiod. Något utrymme för att höja
köttpriset med motsvarande belopp finns inte eftersom det
finns gott om billigt lammkött av god kvalitet på
världsmarknaden. Slakteriföreningarna satsar samtidigt på
en intensiv marknadsföring av nöt- och griskött. Endast en
mindre del av företagen beräknas få del av bidragen för
landskapsvård, ett system som det för övrigt kommer att ta
några år att utveckla.

Idag utgår stöd för omställning till många nya grödor
vilka ofta påverkar miljön betydligt mer än fårskötseln som
bedrivs på extensivt odlade vallar. Det är synnerligen viktigt
att under omställningsperioden inte slå ut en
produktionsgren som är av stor betydelse för
landskapsvården och som inte producerar något överskott.
Vi yrkar därför att regeringen utarbetar ett förslag till
åtgärder för att stödja fårskötseln under en
övergångsperiod.

Det är mycket viktigt att satsa på marknadsföring och
distribution av lamm- och fårkött. Ambulerande gårdsslakt
borde vara något att ta fasta på för att komma förbi
problemet med de långa transportsträckorna och
slaktköerna på de allt färre och större slakterierna.

För ullens del gäller samma sak. En svensk ullmarknad
behöver stöd för att byggas upp. Med ökat
miljömedvetande kommer också medvetna konsumenter.
Ullproduktionen är ur miljösynpunkt inte tärande på
jordens resurser. Den behöver inte, som bomullsodlingen,
konstbevattning och kemiska bekämpningsmedel.

I en sårbar värld är det viktigt att behålla kunskap och
tillverkningsindustrier, för produktion som kan ske inom
landet. Överstyrelsen för central beredskap har idag ett
visst anslag för lagerhållning av ull, men det måste vara än
viktigare att ha en fungerande produktion av ull och att
kunskapen om ullhanteringen inte försvinner.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stöd till
fårnäringen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ambulerande gårdsslakterier
bör stimuleras,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om marknadsföring av lamm- och
fårkött,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ullproduktionen.

Stockholm den 22 januari 1991

Marianne Samuelsson (mp)

Anna Horn af Rantzien (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Carl Frick (mp)