Svensk försvarsindustris överlevnad

Motion 1991/92:U408 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)

I motionen ges förslag på åtgärder syftande till att
bibehålla den svenska försvarsindustrin genom ändrad
vapenlagstiftning, samarbetsavtal med europeiska
tillverkare och intern rationalisering.

Sverige har sedan länge fört en säkerhetspolitik, som
konsekvent syftat till att hålla landet utanför väpnade
konflikter i vårt närområde. Att denna politik varit
framgångsrik bevisas av att vi icke direkt blivit indragna i
något av världskrigen. En trovärdig säkerhetspolitik måste
stödjas av ett försvar som genom sin omfattning, utrustning
och utbildning inger respekt och samtidigt ger tydliga
signaler om att vi både har vilja och resurser att möta ett
väpnat angrepp.

I framtiden är det framför allt OSS-staterna som
kommer att ge oss de förutsättningar som formar vår
säkerhetspolitik. För närvarande bedöms riskerna för ett
nytt stormaktskrig som ringa även om den politiska
utvecklingen i Östeuropa kan ge upphov till lokala kriser.

Vid Maastricht-mötet i december 1991 beslöts att den
Västeuropeiska Unionen (WEU), som är en försvarsallians
av nio Nato-länder, skall bli EG:s nya försvarsorganisation.
EG och WEU skall redan under 1996 börja förhandlingar
om gemensamma försvarsstyrkor. Mot denna bakgrund
anser ny demokrati att den svenska försvarsindustrin i
görligaste mån måste hållas intakt, åtminstone tills man
hunnit arbeta fram samarbetsavtal med övriga EG-länders
försvarsindustrier.

Den svenska försvarsindustrins huvudsakliga uppgift är
att förse det svenska försvaret med den materiel och
utrustning som krävs för de speciella svenska
förhållandena. Det svenska försvaret är för litet för att
kunna skapa full sysselsättning åt den inhemska
försvarsindustrin. Med minskade försvarsanslag i alla EG-
länder ökar konkurrensen och därmed svårigheten att slå
sig fram på exportmarknaderna vilket åskådliggörs av
följande siffror:

Export 1988: 6,1 miljarder (Indien 2,8)
1989: 6,0 miljarder (Indien 2,4)
1990: 3,2 miljarder (Indien 1,1)

Med tanke på att det inom den svenska försvarsindustrin
inkl. underleverantörer arbetar ca 35.000 heltidsanställda
måste alla utvägar prövas för att kompensera en minskad
inhemsk upphandling med ökad export. Ny demokrati
presenterar nedan några förslag till åtgärder som vi anser
snarast bör genomföras i syfte att garantera den svenska
försvarsindustrins överlevnad.

Ändrad vapenexportlagstiftning

En strikt tillämpning av den nuvarande lagstiftningen
innebär, att det blir fortsatt svårt att öppna nya marknader
och i många fall svårt att introducera nya produkter på
gamla marknader. Detta leder till att ett stort antal affärer
försvåras eller går om intet vilket försvårar den för
långsiktig överlevnad nödvändiga produktförnyelsen.

En undersökning inom Swedish Ordnance visar att
företaget delvis på grund av att exporttillstånd förvägrats
eller förhalats har förlorat över 2 miljarder kronor i
minskad orderingång under åren 1989--90. Hälften av detta
belopp hänför sig till försäljning av pansarvärnsroboten Bill
till Pakistan, Singapore och Nigeria.

Det under senaste åren kraftigt förbättrade
utrikespolitiska klimatet har medfört att Swedish Ordnance
fått en mängd nya marknader som man anser sig kunna
bearbeta framgångsrikt. Exempel på sådana tidigare i
princip förbjudna marknader är Baltstaterna, Ungern,
Turkiet, Sydafrika.

Ny demokrati anser att den nuvarande
vapenexportlagen är föråldrad och att den bör ersättas med
en ny lag som tillåter export av krigsmateriel till alla länder
med undantag av ett fåtal i Mellersta Östern och Indokina.
En sådan lagstiftning tror vi gör att våra kunder kommer få
ett ökat förtroende för bland annat kontinuiteten i svensk
försvarsexport.

Samarbetsavtal

Samarbetet inom den europeiska försvarsindustrin
måste intensifieras beträffande gemensam utveckling och
tillverkning av vapensystem och ammunition. Swedish
Ordnance måste t.ex. snarast börja etablera ett samarbete
med de europeiska NATO länderna inom IEPG
Independent European Programme Group. En av
regeringens angelägnaste uppgifter är att verka för att avtal
upprättas med dessa länder om utveckling och tillverkning
av vapen och ammunition. I samband med detta bör
regeringen försöka underlätta export till tredje land. Sker
inte detta kommer Sverige att få mycket svårt att ingå
långsiktiga utvecklings och tillverkningsavtal med
europeiska försvarsmaterieltillverkare.

Utvecklingsprojekt

Tyvärr kommer effektiva och bestående samarbetsavtal
att ligga flera år framåt i tiden. Det är därför av vikt att den
svenska försvarsindustrin hålles intakt under de närmaste
åren och att anslag säkerställes för nya vapensystem som
Bonus och Bamse. Kostnaden härför har inte inkluderats i
ÖB:s kompletterande underlag inför 1992 års
försvarsbeslut. Ny demokrati anser därför att Swedish
Ordnance bör tillföras en femårig budgetförstärkning, vars
storlek skall fastställas sedan ÖB och Swedish Ordnance
presenterat underlag för hur de kalkylerat kostnaderna för
dessa utvecklingsprojekt som påbörjats utan att
finansieringen säkerställts.

Denna extra budgettilldelning vill ny demokrati binda
till villkoret att regeringen tillsätter en utomparlamentarisk
snabbutredning beträffande förutsättningarna för en
långsiktig överlevnad av svensk försvarsindustri. I samband
härmed bör utredningen analysera om Swedish Ordnance
har en organisation motsvarande de krav som man rimligen
kan ställa på internationellt verksamma
försvarsindustriföretag. Det hjälper inte att som Sverige ha
en starkt välutvecklad och högteknologisk försvarsindustri
om den inte bestyckas med kvalificerade internationellt
erfarna företagsledare och försäljare som känner att de har
den av ägarna (staten) rätta uppbackningen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
svensk vapenexportlagstiftning i syfte att möjliggöra ökad
krigsmaterielexport,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tillstånd generellt skall ges för
export till tredje land avseende vapen tillverkade av
utländsk samarbetspartner,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de författningsmässiga
förutsättningarna för samverkan med utländsk
försvarsindustri förändras i positiv riktning,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Swedish Ordnance bör kunna
tillföras en femårig budgetförstärkning vars storlek får
bestämmas efter vederbörlig utredning,1

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en snabbutredning tillsätts för
att utröna svensk försvarsindustris
överlevnadsmöjligheter.1

Stockholm den 24 januari 1992

Ian Wachtmeister (nyd)

Robert Jousma (nyd)

Bengt Dalström (nyd)

1 Yrkandena 4 och 5 hänvisade till NU.