Svensk produktion av potatisstärkelse

Motion 1989/90:Jo216 av Sven-Olof Petersson m.fl. (c)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:Jo216

av Sven-Olof Petersson m.fl. (c)
Svensk produktion av potatisstärkelse

Det svenska jordbrukets framtid är återigen satt under debatt. Den s.k. livsmedelspolitiska
arbetsgruppen under jordbruksdepartementet har under det
gångna året redovisat regeringens syn på den framtida jordbrukspolitiken.
Ett av målen enligt regeringens direktiv har varit att minska och i vissa fall
avskaffa interna regleringar. Ett annat mål har också angetts vara att sänka
gränsskyddet under förutsättning att andra länder visar prov på samma ansträngningar.
Dock har arbetsgruppens majoritet i sina skrivningar kommit
fram till slutsatser och åtgärdsförslag som medför att svenskodlade råvaror,
fabrikspotatis och spannmål, ej kan användas för tillverkning av stärkelse
för tekniska ändamål eller till livsmedel och konfektyr som skall exporteras.
Den odling som efter sådana åtgärder blir kvar får en så liten omfattning att
den ej kan erhålla en tillräcklig rationalitet och konkurrenskraft.

Svensk stärkelseindustri är mycket effektiv och hävdar sig synnerligen väl
i jämförelse med andra länders. Det totala förädlingsvärdet för hela industrigruppen
uppgår till ca 100 miljoner kronor/år.

Industrin drivs sedan flera år med en teknik som är optimal ur såväl miljösom
energisynpunkt. Tekniken är unik och är ett exempel på det resultat som
företagets utvecklingsarbete resulterat i. Viss export av denna teknik pågår
nu, bl.a. till vissa öststatsländer.

Fabrikspotatisodlingen har i sydöstra Sverige utvecklats till en basgröda
för många jordbruksföretag. Från denna inriktning har sedan fläskproduktion
och annan icke arealberoende animalproduktion såsom broilers, pälsdjur
m.m. utvecklats. För att kunna bibehålla denna näringslivsstruktur med
en hög sysselsättningsnivå är det nödvändigt att grödor som har lång vegetationsperiod
och stor kväve- och kaliupptagningsförmåga även på hösten
samt som är lämpliga att sprida stallgödsel till odlas. Fabrikspotatisen uppfyller
samtliga dessa krav.

Kombinationen stallgödsel och fruktsaft från stärkelsetillverkningen kan
ofta helt ersätta tillförseln av handelsgödsel. Skulle fabrikspotatisodlingen
upphöra och exempelvis bli ersatt med odling av vårsäd skulle stallgödseln
bli spridd tidigt om våren med risk för bl.a. ökad risk för läckage av näringsämnen
till havet. Fabrikspotatisen ingår således i ett väl fungerande kretslopp
som gör det möjligt att kunna använda avfall och få en bra miljövård
liksom ett relativt gott utbyte även av magrare jordar.

Hela verksamheten, såväl odlingen som industridelen, är en ren landsbygdsverksamhet
som man från samhällets sida i andra sammanhang sagt sig
klart vilja främja. Det förefaller då högst ologiskt om man skulle bryta sönder
denna omfattande kombinationssysselsättning som fabrikspotatisod

lingen med dess industridel och tillhörande infrastruktur utgör.

Stärkelseföreningen har byggt upp en effektiv forsknings- och utvecklingsavdelning
samt bygger nu kraftigt ut laboratorieresurser.Under senare år har
kostnaden för all utveckling och forskning uppgått till ca 4 % av omsättningen
och 20 % av förädlingsvärdet. Investeringsnivån har varit mellan 20
och 30 milj.kr. per år de senaste åren. Samverkan finns också med ledande
företag inom branschen i USA. Föreningen har också tillsammans med Cerealia
byggt en vetestärkelsefabrik vilken är klar att tagas i fullt bruk under
innevarande år. Genom dessa planerade samt slutförda åtgärder för en öppen
och konkurrensutsatt marknad är såväl föreningen som dess medlemmar
väl rustade att möta nya marknadsförutsättningar.

All kunskapsinhämtning och investering är till ingen nytta och kan ej på
en konkurrensutsatt marknad återhämtas utan stora förluster om verksamheten
nedbringas till en nollitet eller upphör helt. Fabrikspotatis och veteodling
för produktion av stärkelse störs ej av en inhemsk avreglering men måste
behålla samma gränsskydd för såväl livsmedels- som teknisk stärkelse eftersom
vare sig EG eller andra stater skiljer på dessa stärkelser i sina regleringar
och subventionssystem vid export utan handlägger allt som jordbruksprodukter.
Nuvarande gränsskydd måste således behållas på samma reala
nivå för stärkelse till såväl livsmedels- som industriändamål.

Gränsskydd i form av införselavgifter för stärkelse till livsmedelsändamål
eller prisnedsättning för stärkelse till tekniskt ändamål kan endast borttagas
i den takt som andra länder reducerar sitt stöd till stärkelseproduktionen eller
i takt och i enlighet med andra framtida ömsesidiga överenskommelser.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsskyddet för stärkelse.

Stockholm den 18 januari 1990

Sven-Olof Petersson (c)

Karl Erik Olsson (c) Marianne Jönsson (c)

Ing-Britt Irhammar (c) Håkan Hansson (c)

Mot. 1989/90
Jo216

6