Svenska språket på gymnasieskolan

Motion 1988/89:Ub304 av Ingela Mårtensson (fp)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1988/89: Ub304

av Ingela Mårtensson (fp)

Svenska språket på gymnasieskolan

På gymnasieskolans samtliga linjer ges i ämnet svenska två betyg. Det ena,
som benämns svenska språket, avser främst förmågan att tala och skriva.
Det andra, som benämns litteraturkunskap och språklig orientering,
avser såväl litteraturkunskaper som kunskaper om språkbruk och det egna
språkets byggnad.

Att bedriva undervisning i svenska på tvååriga yrkesförberedande linjer
är i sig en mycket svår uppgift, beroende på de speciella omständigheter
som möter lärarna på dessa linjer. Undersökningar visar att många elever
från sin grundskoletid är trötta på studier i teoretiska ämnen och inser inte
alltid meningen med sådana studier. Andelen elever med svårigheter i
skolan uppgår till 15 20 procent. Enligt vissa studier skulle 35 procent av
eleverna på yrkeslinjerna hellre velat arbeta än att gå i skolan.

Förutom att undervisningen måste anpassas för att i möjligaste mån
möta dessa elevers behov av färdighetsträning, måste den ge ett tillräckligt
underlag för två rättvisande betyg. Det är en mycket svår uppgift att hos
elever, som inte är självklart positiva till ämnet svenska, skapa en motivation
för litteraturhistoria, språkhistoria och stilistik, som är tillräckligt stor
för att utgöra underlag för ett helt betyg.

Dessutom påpekas ofta att undervisningen i svenska på dessa linjer i
stor utsträckning bör anknytas till respektive yrkesämne, för att eleverna
ska inse nyttan av och meningen med studier i svenska. Detta minskar
ytterligare möjligheten att få fram tillräckligt stort underlag för två betyg.

Just nu pågår försöksverksamhet och planering av förändringar inom de
yrkesinriktade gymnasielinjerna. Tanken är att de tvååriga linjerna i stor
utsträckning ska bli treåriga. En vanlig modell i denna försöksverksamhet
är att eleverna i de första årskurserna har svenska två timmar i veckan och
i de tredje årskurserna tre timmar. Med en sådan timplanering skall alltså
två betyg sättas på ett underlag av två veckotimmar.

Det vore en fördel både för elever och lärare på dessa linjer om undervisningen
i svenskämnets olika moment kunde anpassas bättre till dessa
elevers behov. Ett betyg i svenska, som mäter såväl färdigheter som kunskapsmoment,
skulle dels vara mera rättvisande, dels ge större möjligheter
att göra svenskundervisningen mera meningsfull för eleverna.

Hemställan

Mot denna bakgrund hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om prövning av frågan om ett betyg i undervisningsämnet
svenska på gymnasieskolans yrkesförberedande linjer.

Stockholm den 25 januari 1989

Mot. 1988/89
Ub304

Ingela Mårtensson (fp)