Svenskflaggning av mindre fartyg

Motion 2003/04:T493 av Claes Roxbergh och Ingegerd Saarinen (mp)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om underlättande av svenskflaggning av mindre fartyg.

Motivering

Riksdagen har beslutat om regeländringar som ger betydande förbättringar av de ekonomiska förutsättningarna för fartyg med svensk flagg, men problem kvarstår som bl.a. drabbar de mindre fartygen. Problemen är i stor utsträckning byråkratiska och svenska specialbestämmelser som avviker från EU-länderna i övrigt. Det finns starka skäl att se över dessa bestämmelser och kontrollera om de verkligen är ändamålsenliga.

Idag finns utomordentligt få fartyg under 3 000 brutto under svensk flagg trots att det är med dessa fartyg som kusttrafiken och en stor del av EU-trafiken skall drivas. Under de senast åren har det byggts ett stort antal av dessa fartyg men de flesta har hamnat under tysk, holländsk eller med dessa samverkande flagg, t.ex. Nederländska Antillerna. Enligt branschen finns det en rad orsaker till detta.

Svenskflaggade fartyg under 3 000 brutto ges av Sjöfartsverket inskränkta geografiska fartområden. Antingen blir fartområdet begränsat till att innefatta Nordsjön eller i bästa fall också Medelhavet. Oinskränkt fartområde på sätt som gäller för t.ex. holländsk och tysk flagg förkommer inte. Inskränkningen av fartområdet blir ett för varje år allt större handikapp för svensk flagg eftersom internationaliseringen av industrin och specialiseringen av rederiverksamheten fortsätter.

Även när det gäller befälsbehörigheterna finns svenska särregler som inte har sin motsvarighet i den internationella STCW-konventionen. Enligt det avvikande svenska regelverket delas behörigheterna in i olika fartområden, nämligen inre fart, närfart, Europafart och oceanfart. Det är självklart att mycket stora problem förorsakas när befäl måste bytas ombord i ett fartyg beroende på att man går från ett fartområde till ett annat med större krav. I allmänhet löser man problemet genom att avstå från affärer.

För svensk flagg är utgångspunkten att utbildning och bemanning skall vara inriktad på sjökapten respektive sjöingenjör även för fartyg under 3 000 brutto/kilowatt. Nackdelen för svensk flagg är att i tider med brist på befäl (vilket gäller nu och inom överskådlig framtid både i Sverige och internationellt) är det särskilt svårt att rekrytera befäl till de minsta fartygen som ju också har minst besättning. Detta innebär att i ett modernt fartyg under 3 000 brutto/kilowatt finns normalt endast en säkerhetsbefattning för maskinrummet. De flesta sjöingenjörer föredrar ett arbete där man har underställd personal. I t.ex. holländsk flagg är detta problem löst så till vida att i fartyg under 3 000 brutto/kilowatt är den högsta behörighet som krävs klass 3. Klass 3-utbildning är därför en mycket vanlig utbildning som antingen blir slutlig behörighet eller ett led på vägen till den högsta behörigheten. Någon utbildning med denna inriktning för blivande sjömän finns inte längre i Sverige.

Säkerhetsbemanningen under svensk flagg är i motsats till t ex holländsk flagg kopplad till fartområden – ju längre bort från Sverige, desto större säkerhetsbesättning krävs även om det gäller korta resor i kustfart. Detta leder till att svensk flagg inte blir konkurrensmässig ur kostnadssynpunkt. Detta leder också till att andrahandsfartyg inte kan köpas in t ex från Tyskland eller Holland eftersom det inte finns tillräckligt många hytter i dessa länders fartyg för att de skall kunna segla under svensk flagg i alla fartområden.

Det finns ett antal särkrav utöver EU:s och det internationella regelverk som krävs under svensk flagg. Det finns ingen skriftlig sammanställning av författningstext eller praxis utan kraven fastställs från fall till fall. Detta är ett skäl till att besiktningen inte som i andra länder kan delegeras till klassällskapen. Ett exempel på tekniskt särkrav som är svårt att klara både när det gäller nybyggnad respektive andrahandsinköp av fartyg under 3 000 brutto/kilowatt är kravet på kontrollrum i maskinrummet. Ombyggnadskostnaden blir i allmänhet så hög att svensk flagg inte blir något alternativ.

Bostadskungörelsen var ursprungligen endast tänkt att gälla för färjor. Den skulle säkerställa att bostäder inte byggdes under bildäck. Olyckligtvis kom kungörelsen att gälla alla fartyg och den innehåller regler om toaletter, konferensrum, uppehållsrum, telefonhytter, antal kontor etc som gör att fartyg under svensk flagg som regel behöver en extra våning i däckshuset. Bostadskungörelsen har ingen internationell motsvarighet och dispenser kan inte lämnas utan godkännande från samtliga berörda fackliga huvudorganisationer. Sådan dispens medges inte utan kraftiga krav på motprestation. Inte minst ett krav på att den tekniska chefen skall ha minst lika stor hytt som befälhavaren är svårt att uppfylla vid köp av andrahandstonnage eller vid beställning av fartyg i en serie, vilket det nästan alltid är frågan om.

Stockholm den 7 oktober 2003
Claes Roxbergh (mp)	Ingegerd Saarinen (mp)