Svenskt djurskydd

Motion 2004/05:MJ350 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)

1 Innehållsförteckning

1Innehållsförteckning1

2Förslag till riksdagsbeslut2

3Handläggning av djurskyddsärenden inom polis och åklagare3

4Sällskapsdjur3

4.1Översyn av tillsynslagen för hund och katt3

4.2Berikning av hundgårdsmiljöer4

5Livsmedelsproducerande djur4

5.1Slaktkycklingen4

5.2Värphönsen5

5.3Ökad lösdrift6

5.4Minimera djurtransporterna6

6Försöksdjur6

6.1Ändring av huvudman för försöksdjursveterinärer6

7Jaktfrågor7

2Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och effektivisera handläggningen av djurskyddsärenden inom polisen och kommunen i syfte att stärka djurskyddsarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning tillsätts för att se över lagen om tillsyn över hund och katt och vad som kan göras för att höja kattens status.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den i motionen nämnda utredningen om översyn av lagen om tillsyn över katt och hund bl.a. skall behandla krav på en obligatorisk märkning och registrering av katt, krav på ett centralt register, förstärkt samarbete med polisen, kommunala miljöförvaltningar och djurhem samt krav på ett ökat ägaransvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten att ändra föreskrifter som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning av hägnade djur, däribland hundar i hundgård.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över slaktkycklingsuppfödningen i syfte att förena slaktkycklingsproduktion med djurskyddslagen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hönsen skall hållas i frigående system som ger hönsen reell tillgång till sittpinne, sandbad och ströbädd i enlighet med intentionerna i djurskyddslagstiftningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att man i lagstiftningen ställer krav på att lantbrukets djur skall hållas i lösdrift.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att djurskyddet skall stärkas genom att minimera transporter och transportlängd av levande djur och genom att regeringen bl.a. främjar utvecklingen av lokala och mobila slakterier.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över möjligheten att ändra huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från verksamhet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det skall fordras krav på kontinuerligt skjutprov för att få delta aktivt i jakt. Detta bör finnas med i jaktlagstiftningen som ett krav för att minska skadeskjutningen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen gör en översyn av de i dag tillåtna jakt- och fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som orsakar djur onödigt lidande.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att etik skall ingå i jägarutbildningen samt att etik införs som portalparagraf i jaktlagstiftningen.

3 Handläggning av djurskyddsärenden inom polis och åklagare

All djurhållning ska ske med hänsyn till djuren. Enligt djurskyddslagen ska djur hållas på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet till naturligt beteende. Trots att djurskyddslagen är 15 år gammal finns det många områden där lagen inte är tillämpad. När brott ändå anmäls saknas riktlinjer för hur djurskyddsärenden ska hanteras av polis och kommun.

Det har också visat sig att handläggningstiden av brott mot djurskyddslagen kan ta lång tid, vilket är särskilt allvarligt då det handlar om grova överträdelser som resulterar i djurförbud. Det finns många anledningar till dessa långa handläggningstider. Brist på resurser och att polisen inte prioriterar djurskyddsärenden är några orsaker, men handläggningen skulle säkert kunna effektiviseras och förenklas och på så sätt stärka djurskyddet.

Idag saknas riktlinjer för hur djurskyddsärenden ska hanteras av polis. Detta resulterar i variation i hanteringen mellan olika polisdistrikt. Om det inte finns tydliga riktlinjer att agera utefter skapas också en osäkerhet för polisen. Ärendena lämnas istället till att hanteras efter bästa förmåga. Då djur, på grund av mer allvarliga brott mot djurskyddslagen omhändertas, blir det upp till polisdistriktet att ombesörja uppstallning av djuren. Det är kostsamt ekonomiskt såväl som resursmässigt. En alternativ hantering skulle därför kunna vara mer effektiv.

Djur är inte människor, men de saknar inte känslor för det. De ska därför skyddas mot smärta, lidande och negativ stress. En god djuromsorg ger våra djur detta skydd under hela dess livslängd. Tyvärr upptäcker vi ibland grova brott mot djurskyddslagen. Ganska ofta har dessa brott sin bakgrund i svåra sociala problem hos djurägaren. Här är kommunikation och samverkan mellan polis, kommun och sociala myndigheter en förutsättning för en riktig hantering både från djurägarens och djurskyddets synpunkt. Även här finns stora brister då riktlinjer saknas. Med anledning av den oklarhet som råder kring polisens roll i djurskyddsärenden anser Vänsterpartiet att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och effektivisera handläggningen av djurskyddsärenden både inom polis och kommun i syfte att stärka djurskyddsarbetet. Detta ska ges regeringen tillkänna.

4 Sällskapsdjur

4.1 Översyn av tillsynslagen för hund och katt

Djurskyddsorganisationer som t.ex. Djurskyddet Sverige försöker tillsammans med kommunernas djurskyddsinspektörer, myndigheter och andra ideella organisationer arbeta för att höja kattens status. Detta görs på grund av att problemen kring katten och ägaransvaret har resulterat i att många katter (hur många vet ingen riktigt) lever under mycket svåra förhållanden. Övergivna katter som har lämnats för att gå en oviss framtid till mötes är ett problem som har ökat markant. Svält, sjukdomar och okontrollerad fortplantning väntar dessa djur. Eftersom katterna nästan alltid är omärkta finns det ingen möjlighet att hitta en ägare.

För att komma tillrätta med många av dessa problem föreslår vi att en utredning tillsätts för att se över lagen om tillsyn över hund och katt (1943:459) och vad man kan göra för att förbättra kattens villkor. Detta ska ges regeringen tillkänna.

Vi föreslår att utredningen tittar på möjligheten att göra följande förändringar:

• Krav på en obligatorisk märkning och registrering av katt.

• Krav på ett centralt register som är tillgängligt för berörda myndigheter.

• Förbättrat samarbete med polis, kommunala miljöförvaltningar och djurhem för omhändertagande och eventuell omplacering.

• Krav på ett ökat ägaransvar med möjlighet till sanktioner mot kattägare som inte sköter sig.

• Ökade möjligheter för miljöförvaltningarna att kräva kastrering av katt.

• Klargöra det juridiska ansvaret för vildkatter.

Detta ska ges regeringen tillkänna.

4.2 Berikning av hundgårdsmiljöer

Enligt 4 § djurskyddslagen ska djur hållas i en så god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. I föreskrifter meddelas villkor för, eller förbud mot viss djurhållning. När det gäller hägnade djur finns krav på berikning av den miljö djuret vistas i. Detta gäller bland annat lantbrukets djur och djurparksdjur. När det gäller hundgårdsmiljöer finns inga krav på särskild miljöberikning trots att en hund i en rastgård kan tillbringa lika mycket tid i en hägnad miljö som ett djurparksdjur. Föreskrifterna som följer 4 § djurskyddslagen bör utformas så att det inte är syftet med djuret som är avgörande för om miljöberikning krävs, utan den faktiska tiden ett djur spenderar i hägn.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över möjligheten att ändra föreskrifter som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning av hägnade djur, däribland hundar i hundgård. Detta ska ges regeringen tillkänna.

5 Livsmedelsproducerande djur

5.1 Slaktkycklingen

Dagens slaktkycklingar lever ett liv som från djurskyddssynpunkt är oacceptabelt. Uppfödningen av slaktkycklingen baseras vanligen på att få kycklingarna att växa så snabbt som möjligt. Detta åstadkoms genom avel, energi- och proteinrik mat samt tillskott i maten. De får bara en kort mörkerperiod per dygn för att hinna äta så mycket som möjligt och de hålls i trånga, smutsiga miljöer. Sjukdomar, hög dödlighet och beteendestörningar är vanliga. Aveln ger sjukdomar på grund av den snabba tillväxten och slaktkycklingarnas miljö uppfyller inte kraven på möjligheten att utföra ett naturligt beteende. Dessutom hålls föräldragenerationen på en svältdiet, vilket inte är förenligt med intentionen om att djur inte skall utsättas för onödigt lidande.

Det är positivt att avelsutvecklingen har resulterat i minskat antal benskador/benfel men fortfarande är det inom kycklingproduktionen många djurindivider som drabbas och utsätts för lidande under sin korta livstid på grund av tillväxthastigheten och brister i miljön.

En slaktkyckling slaktas vid fem veckors ålder. Under uppfödningen hålls kycklingarna på små ytor där ammoniak- och dammhalten är hög. Inför slakt samlas kycklingarna in och många råkar också ut för t.ex. klämskador, något som troligen skulle minska med en lägre insamlingshastighet. I den utformning som slaktkycklingsproduktionen har idag är den inte förenlig med djurskyddslagen. En översyn av uppfödningen måste komma till stånd snarast. Bland annat måste beläggningsgraden minska, benhälsa och beteendestörningar åtgärdas. Transport och avlivningen är andra moment som kontinuerligt bör ses över och bli föremål för förbättringar. Miljöberikning måste införas där det blir krav på ströbädd och sittpinne även för matfågel.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över slaktkycklingsuppfödningen i syfte att förena slaktkycklingsproduktionen med djurskyddslagen. Detta ska ges regeringen tillkänna.

5.2 Värphönsen

Mer än hälften av våra ägg produceras av burhöns. År 1988 beslöt riksdagen om ett förbud att ha värphöns i bur - med en tioårig övergångstid. Idag finns istället s.k. "trivselburar". I de nya burarna ska det finnas sandbad, värprede och sittpinne. Försök har dock visat att hönorna inte får utlopp för sina mest grundläggande beteenden i de nya burarna.

Dominansen av buräggsproducenter och de ekonomiska villkoren försvårar för alternativa äggproducenter. Många äggproducenter har satsat stora pengar i nya anläggningar för frigående höns. Samtidigt har de konkurrens både av producenter som vägrar att ge upp de gamla burarna och av billiga importägg.

Vänsterpartiet stödjer den utveckling som går mot ökad miljöberikning för att djur ska få en möjlighet att utföra sina naturliga beteenden. Värphönsens situation är dock så att många av hönorna i en bur inte har reell tillgång till miljöberikningen på grund av olika orsaker, som t.ex. rangordning. Konsekvensen blir därför att djurskyddslagstiftningen inte är uppfylld för ett stort antal djurindivider inom denna näring.

Vänsterpartiet anser att de bursystem som finns idag inte är acceptabla och föreslår att hönsen ska hållas i frigående system som ger hönsen reell tillgång till sittpinne, sandbad och ströbädd i enlighet med intentionerna i djurskyddslagstiftningen. Detta ska ges regeringen tillkänna.

5.3 Ökad lösdrift

Mycket positivt har hänt när det gäller regler kring uppstallning och förvaring av lantbrukets djur. Med i dagens lantbruk, där stora besättningar snarare är regel än undantag, tillbringar lantbrukets djur en stor del av tiden uppstallade i ladugårdar och stall. Den fysiska kontakten med levande varelser, som andra djur och framförallt människor, minskar då teknologin har tagit över alltmer.

Möjligheten att röra sig mer fritt, även inomhus, ser vi som nästa steg för ett bättre djurskydd. I Vänsterpartiet anser vi att det är dags att höja kraven för hur djuren ska hållas. Vi vill därför att man i lagstiftningen ställer krav påökande möjligheter för att lantbrukets djur ska hållas i lösdrift. Detta ska ges regeringen tillkänna.

5.4 Minimera djurtransporterna

Vi stödjer tanken på lokala och mobila slakterier. Som konsument kan man vara med och påverka ganska mycket. Genom att välja ekologiska alternativ i köttdisken eller lokalproducerat kött gör vi en markering att vi inte tänker betala för kött som kommer från djur som kanske fötts upp under dåliga förhållanden i trånga djurfabriker, utan tillgång till utevistelse, och som transporterats i flera dagar under vidriga förhållande.

I princip räknas levande djur som varor på samma sätt som tomater eller datorer. Vi anser att levande djur bör undantas från EU:s princip om varornas fria rörlighet. Djur ska istället behandlas som levande varelser som kan känna smärta och rädsla. Det bästa för ett djur som skall gå till slakt är att djuret transporteras till närmast belägna slakteri. Det finns också andra miljö- och naturresursskäl för att minimera transporterna.

Riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin mening att djurskyddet ska stärkas genom att minimera antalet transporter och transportlängd av levande djur genom att regeringen bl.a. ska främja utvecklingen av lokala och mobila slakterier.

6 Försöksdjur

6.1 Ändring av huvudman för försöksdjursveterinärer

Till verksamheter som bedriver djurförsök finns försöksdjursveterinärer kopplade. Dessa veterinärer är ofta anställda av verksamheten som de bedriver tillsyn av, vilket sätter veterinärerna i en svår sits. Då dessa veterinärer har tillsynsuppgifter enligt föreskrifter bör det rimliga vara att huvudman för försöksdjursveterinärer blir annan än dessa veterinärers arbetsgivare.

Vänsterpartiet anser att regeringen bör se över möjligheten att ändra huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från verksamhet. Detta ska ges regeringen tillkänna.

7 Jaktfrågor

Jaktdebatten som pågått under många år har till stor del handlat om rovdjuren, och då framförallt vargen, och om djurägares och jägares rätt att freda sig mot angrepp från rovdjuren. Den illegala jakten har varit föremål för granskning i media och åsikterna går brett isär när det gäller denna fråga. Jaktmetoder som grytjakt och fällfångsten av t.ex. lodjur är andra frågor som har diskuterats. Vänsterpartiet anser inte att jakt som bedrivs på ett djurskyddsmässigt bra sätt ska förbjudas. Jägare och jägarorganisationerna håller en hög etik när det gäller att undvika skadeskjutningar och att göra eftersök på vilt. Detta har lett till att den jakt som idag bedrivs i Sverige i stort är en ansvarsfull och etiskt försvarbar jakt, där metoder som orsakar stress eller lidande hos djur undviks. När det gäller avståndstagande från den illegala jakten har dock jägarkåren i vissa fall inte varit tydliga i sitt budskap om att ta avstånd från dessa kriminella handlingar.

Trots att svensk jakt bedrivs på ett bra sätt så finns det en hel del som kan förbättras inom jakten. Vi föreslår därför krav på kontinuerligt skjutprov för att få delta aktivt i jakten. Jägarförbundet har försökt att få respons för skjutprov hos sina medlemmar men inte lyckats. Vi anser därför att det bör finnas med i jaktlagstiftningen som ett krav för att minska skadeskjutningen under jakten. Detta ska ges regeringen tillkänna.

Vi vill också föreslå att det görs en översyn av de idag tillåtna jakt- och fångstmetoderna med syfte att förändra eller förbjuda de metoder som orsakar djur onödigt lidande. Den grupp som genomför översynen bör innehålla representanter från både jägare, myndighet, djurskydd m.fl. för att resultatet ska få ett så bra mottagande och acceptans som möjligt bland aktiva utövare. Detta ska ges regeringen tillkänna.

Avslutningsvis vill vi i Vänsterpartiet verka för att etik ska ingå i jägarutbildningen samt att etik införs som portalparagraf i jaktlagstiftningen. Detta ska ges regeringen tillkänna.

Stockholm den 29 september 2004
Sven-Erik Sjöstrand (v)
Owe Hellberg (v)	Kjell-Erik Karlsson (v)
Sten Lundström (v)	Karin Svensson Smith (v)
Karin Thorborg (v)