Svenskt jordbruk internationellt

Motion 2000/01:MJ237 av Holger Gustafsson (kd)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om brister i den svenska delen av jordbrukspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om svenska riktlinjer inför en reformerad CAP-politik inom EU.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att i förändringsarbetet pröva nya former för löpande
konsekvensutredningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
Skaraborgsområdet bör prövas som prognosområde i ett EU-finansierat
projekt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att lantbrukarnas
lönsamhet skall stärkas genom åtgärder när det gäller dieselskatten och
kompensation för sent utbetalda bidrag samt justering av el- och
oljeeldningsskatt så att alla omfattas.

Perspektiv på
livsmedelsproduktion

Kristdemokraterna anser att en fortsatt satsning på jordbruk
och livsmedelsproduktion i Sverige såväl som i övriga EU-
länder skall vara ett gemensamt mål. Det är ett klart
medborgarintresse att upprätthålla en hög nationell
självförsörjningsgrad av fullvärdiga livsmedel. Nationellt
skall målsättningen vara att såväl upprätthålla
kulturlandskapet i Sverige som att förse vårt land med
kvalitetsmässigt högvärdiga livsmedel. Genom att vinna
exportmarknader för förädlade livsmedel producerade i
Sverige stärker vi vår ekonomi och arbetsmarknad.

I ett globalt perspektiv är det långsiktigt nödvändigt att åkermarken i såväl
Sverige som i Europa förblir intakt för livsmedelsproduktion. Den senaste
tidens rapporter om det hotade grundvattnet i centrala Europa är alarmerande
och måste tas på stort allvar. Därför är det nödvändigt att långsiktiga miljö-
aspekter vägs in vid kommande reformeringar av jordbrukspolitiken som ofta
kräver ökad intensitet. En övergång till mer miljövänliga och ekologiska
brukningsmetoder måste främjas. Det kräver minst bibehållen åkerareal
eftersom en minskad intensitet i jordbruksproduktionen måste kunna
kompenseras med produktion på större åkerareal. De miljömässiga fördelar
som svenskt jordbruk har idag jämfört med andra EU-länder skall framhållas
för att utgöra motiv för ökad produktion i Sverige. Vårt klimat ger klara
kvalitetsfördelar för att miljövänligt kunna producera livsmedel.

Kristdemokraterna anser att EU aktivt måste bidra till
fattigdomsbekämpning och ökad livsmedelssäkerhet i tredje världen. Den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) inom EU skall vara ett instrument för
detta. Ansvaret gäller inte minst beredskap inför situationer med akut
livsmedelsbrist.

Kortsiktig regeringspolitik

Regeringens ensidiga strävan att genomföra en total och
snabb avreglering av europeiskt jordbruk kommer att
kraftfullt drabba stora delar av Sveriges livsmedelsproduktion
om det inte sker under konkurrensneutrala former.

Den attityd mot svensk landsbygd som speglas i det faktum att regeringen
underlåtit att från EU ta hem miljöstöd under flera år är oacceptabel. Detta
leder nu till att svensk landsbygd har förlorat mellan 500 och 600 miljoner
kr/år från EU.

Kristdemokraterna anser att det behövs en balanserad avreglering av
dagens CAP-politik, med ökad marknadsorientering, men det är absolut
nödvändigt att Sveriges bönder tillförsäkras villkor som är likvärdiga med
övriga europeiska kollergors.

Det är fel politik att förvalta den resurs som den svenska åkermarken utgör
så att det leder till avveckling. Också fortsättningsvis ska åker- och
betesmarker ses som en resurs i livsmedelsproduktionens tjänst.
Energigrödeanvändning måste också ses som ett bra utnyttjande av jord
eftersom den normalt kan återställas för livsmedelsproduktion. Jordbruket och
förädlingsindustrin har en central roll för sysselsättningen på landsbygden i
Sverige.

En ensidig svensk avreglering skulle kunna leda till att en tredjedel av
åkermarken blir olönsam och avvecklas. Cirka 10.000 helårsarbeten
försvinner då från denna sektor. Detta i sin tur kan att leda till en dramatisk
avfolkning av landsbygden och därmed vikande marknad för en rad andra
binäringar som är beroende av jordbruket som primärproduktion. Detta är en
oacceptabel utveckling som går i direkt felaktig riktning i förhållande till
målsättningen om att hela Sverige ska leva.

Konkurrensvillkoren skall
vara lika

Att EU har en gemensam jordbrukspolitik visar på ett tydligt
sätt den betydelse övriga medlemsländer lägger vid
livsmedelsproduktionen. Det är enligt vår uppfattning helt
nödvändigt att vi också framgent har lika villkor för alla
jordbrukare inom EU-området. En harmonisering av
avgifter/skatter på jordbruksområdet måste tillhöra CAP-
politiken för att bland annat svenska jordbrukare ska kunna
konkurrera med andra medlemsländer på lika villkor. Den
gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) bör fortsatt
reformeras.

Högt ställda miljökrav i Sverige skall nås genom styrande miljöavgifter
som leder till rätt miljöval, inte till en olönsam näring för lantbrukarna.

Internationella
förhandlingar

EU måste förmås att inta mer bestämda krav på miljö- och
djurskyddsbestämmelser som skall ställas på europeiskt
jordbruk och på livsmedelsprodukter som förs in på den
gemensamma marknaden. Det krävs en mer offensiv hållning
för att slå vakt om angelägna konsumentintressen vad gäller
jordbruksproduktionen och ett mer ekologiskt hållbart
jordbruk.

Utgångspunkter för en CAP-
reform

Livsmedelsproduktion kan inte helt jämställas med annan
näringsverksamhet, därför att vi medborgare vill försäkra oss
om en nära tillgänglighet av kvalitetslivsmedel.
Reformeringen av EU:s jordbrukspolitik måste ske på ett
sådant sätt att lika konkurrensvillkor för jordbrukare i olika
EU-länder upprätthålls. Likvärdiga regler och principer bör
gälla med möjlighet till lokala variationer som näringen själv
genererar beroende på anpassningen till klimatförhållanden.

Hur påverkas Sverige

Inför en reformering av EU:s CAP-politik är det mycket
angeläget att Sveriges bidrag inte endast blir att teoretiskt
förfäkta en snabb och allmän avreglering utan att varje steg i
avregleringen har en djup förankring i en framtidsinriktad
svensk landsbygdspolitik. Därför måste vårt agerande i
Bryssel grundas på löpande konsekvensanalyser av vad som
händer med svensk landsbygd i de olika steg vår regering
föreslår EU. Här måste företrädare för såväl jordbruk som
övrig landsbygdsnäring vara involverad i dialog och
utredningsarbete. Det duger inte med hittillsvarande
skrivbordsprodukter som hela tiden pressat ekonomin så över
bristningsgränsen att svenska lantbruk läggs ner i en så
oacceptabelt hög takt som nu sker.

Jord- och skogsbruket är en viktig förutsättning för den levande landsbygd
som idag ger oss tusentals arbetstillfällen i livsmedels- och skogsindustri. För
att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika typer av
konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa bör belysa jordbrukets
betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna
landskapet, boende och service på landsbygd etc. En analys bör sakligt
kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den
svenska lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till
lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med en sådan konsekvensanalys för att användas som underlag för
ett fortsatt reformarbete. Nya modeller för bra konsekvensanalyser bör prövas
som passar in i vår nya roll som en förhandlingspart i ett större sammanhang
inom EU.

Ett levande prognosområde
för Sverige: Skaraborg

För att effektivt och verklighetstroget kunna utreda
konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom CAP-
reformen borde Sverige arbeta med ett prognosområde där
man löpande, och utan alltför stora arbetsinsatser, kan testa
av konsekvenserna för Sveriges del.

Skaraborgsområdet i det nya västsvenska länet, Västra Götaland, skulle
vara ett mycket lämpligt område där de flesta landsbygdskaraktärer utom ren
fjällnatur finns representerad. Skaraborgsområdet innehåller allt från intensivt
slättjordbruk till produktion i mindre skala i skogs- och mellanbygder. Där
finns också en god representation av skogs-, sjö- och bergsområden samt
naturreservaten som spelar en viktig roll i kulturlandskapet. Skaraborgs
livsmedelsproduktion täcker ca 10 procent av svenskt livsmedelsbehov av alla
sorters baslivsmedel. I området finns de flesta förädlingsindustrier
representerade som är direkt efterföljande till jordbrukets primärproduktion.
Skara har en rad statliga institutioner för svenskt jordbruk och är ett centrum
för jordbruksfrågor i det nya västsvenska länet Västra Götaland.

Med en något utökad resurs för länsstyrelsens lantbruksenhet i Skara
skulle den kunna utvecklas till en flexibel analysgrupp som testar olika
landsbygdspolitiska förslag som växer fram inom en CAP-reform. Genom att
applicera de olika förslagen på de förhållanden som finns i Skaraborg skulle
man snabbt kunna dra mycket verklighetsgrundade slutsatser om hur det
skulle falla ut för hela Sverige. Denna typ av konsekvensanalyser skulle
sannolikt uppfylla krav på både snabbhet och kvalitet och till mycket låga
kostnader. Arbetsmodellen bör vara så intressant att EU ser motiv att bidraga
med projektmedel för exempelvis en femårsperiod.

Svenska jordbrukets
överkostnader, skatter med
mera

Förutom klimatmässiga skillnader inom unionen kan vi
konstatera att den svenska regeringens politik ställer högre
krav på exempelvis miljöskydd, husdjurshygien med mera,
vilket ytterligare fördyrar produktionskostnaderna för svensk
livsmedelsproduktion, jämfört med vad som gäller inom EU.

För att svenskt lantbruk ska bli mer konkurrenskraftigt är det därför
nödvändigt med en harmonisering av de avgifter som i dag lastar de svenska
bönderna. Om så inte sker avvecklar regeringen svenskt jordbruk och
överlåter till övriga EU-länder att ta över jordbruksproduktionen.

I samband med saneringen av den svenska statsbudgeten föreslog den
socialdemokratiska regeringen att extra energiskatter skulle tas ut av
bönderna för att bidraga till ett minskat budgetunderskott. Dessa extraordinära
energiskatter får svenska bönder bära till skillnad från sina kollegor inom EU.
Många jordbruksföretag har i dag högre elenergikostnader än annan
näringsverksamhet i Sverige, vilket måste anses helt orimligt och måste rättas
till. Överkostnadernas konsekvenser har utretts och konstaterats av
landshövdingen Björk. Jordbruksministern har inför näringen vid ett flertal
tillfället gett ett sken av att orättvisorna skall rättas till, men stegen har
varit
mycket små. Senast i årets regeringsförklaring gav statsministern nya löften
om återföring av miljöavgifter med mera. Det brådskar.

Stockholm den 26 september 2000

Holger Gustafsson (kd)