Sverige, EFTA, EG och Europa

Motion 1990/91:U616 av Lars Werner m.fl. (v)

Inledning

I december 1990 fattade riksdagen beslut om att öppna
dörren för en svensk ansökan om medlemskap i EG.
Majoriteten byggde sitt beslut på föreställningen om att det
nya skedet i Europas historia skulle präglas av avspänning,
fred, säkerhet och respekt för den nationella
självbestämmanderätten. Ett skede i vilket
förutsättningarna för Sveriges alliansfrihet och
neutralitetspolitik kraftigt förändrats.

Riksdagsmajoriteten gjorde dock ingen djupare analys
av säkerhetsproblemen i Europa -- trots de växande
nationella motsättningarna i Östeuropa.
Säkerhetsproblematiken och krigsrisken i Europas omvärld
analyserades inte alls -- trots den pågående konflikten i
Mellersta Östern.

Det är en allvarlig missbedömning att frånse denna
omvärld. Konfliktriskerna ingår i förutsättningarna för vårt
lands neutralitetspolitik.

Folken i Europa har under olika skeenden av historien
lyckats tillkämpa sig värdefulla demokratiska fri- och
rättigheter. Nu senast ledde de, med något undantag,
fredliga folkliga resningarna i Östeuropa till en snabb
politisk utveckling och demokratisering.

Enpartisystemen har brutits ned.
Kommandoekonomierna ersätts i varierande takt med mer
marknadsstyrd ekonomi. Kraven på nationellt självstyre
växer sig starkt. Folken vill själva bestämma över sina
länder och deras naturresurser.

De stora ekonomiska och politiska förändringarna i
Östeuropa leder dock till växande sociala problem, ökande
arbetslöshet och fattigdom. Starka nationalistiska
strömningar har lett till starka spänningar inom olika stater.

Särskilt oroande är situationen i de baltiska staterna där
den sovjetiska centralmaktens militär i januari 1991 begår
allvarliga övergrepp. Oförmågan att tillmötesgå de baltiska
folkens frihetssträvan kan leda till att betydande
konfliktrisker permanentas i vårt närområde. I januari 1991
tycks utvecklingen i Sovjetunionen återgå mot auktoritärt
styre och det är uppenbart att armén får ett allt större
inflytande i styrandet av staten.

De europeiska folkens historiska chans att skapa ett
demokratiskt, rättvist och fredligt Europa hotas inte bara av
kortsiktig stormaktspolitik utan också av de transnationella
bolagens växande makt över Europa och resten av världen.

Den kapitalistiska världsordningen har idag en tendens
att forma sig kring tre olika geografiska maktcentra. Ett
dollarcentrum kring USA och Canada, ett yencentrum
kring Japan och NIC-länderna och ett tredje centrum i
Västeuropa med EG som central stormakt med ECU som
valuta.

Det är uppenbart att EG utvecklas mot en centralistisk
politisk och ekonomisk union. En union där utrikes-
/säkerhetspolitik och sannolikt också försvarspolitik
kommer att bli gemensam. Ett Västeuropas förenta stater
starkt dominerat av det transnationella kapitalet kan
komma att skapas.

Vänsterpartiet vill delta i och stimulera kampen för ett
folkens Europa som präglas av demokrati, social rättvisa
och progressiv miljöpolitik. Den kampen riktar sig i hög
grad mot det transnationella kapitalet. Vi anser att den
kampen bäst förs utan ett svenskt medlemskap i EG.

Den säkerhetspolitiska utvecklingen i världen, strävan
inom EG mot en gemensam försvarspolitik och
riksdagsmajoritetens otillräckliga analys av
förutsättningarna för fortsatt svensk neutralitetspolitik är
tre viktiga skäl för att riksdagen begär att regeringen tills
vidare ej behandlar frågan om ansökan om medlemskap i
EG.

Ja till demokrati, generell välfärd och politisk
självständighet

Vänsterpartiet anser att den politiska demokratin och
de medborgerliga fri- och rättigheterna är omistliga delar i
ett samhällsbygge.

Demokratin måste fördjupas. Olika decentraliserande
åtgärder kan bidra till detta. Människor måste ges större
möjligheter att kunna påverka sitt liv också direkt på
arbetsplatsen, i skolan och i bostadsområdet.

Demokratin måste utvidgas till alla delar av
samhällslivet. Därför är det nödvändigt att bryta den
ekonomiska maktkoncentrationen. Folken ska själva
bestämma över sina länder och deras naturresurser.

I de utvecklade västeuropeiska staterna finns en lång
tradition av politisk demokrati och medborgerliga fri- och
rättigheter. Utveckling av EG till en politisk union leder
dock till ökad centralism och mindre demokrati.

EG-systemet är inte demokratiskt. EGs
ministerrådsmöten liksom kommissionens möten är slutna
och protokollen är hemligstämplade. Väljarna kan inte
kontrollera hur enskilda ministrar röstar i ministerrådet,
som är EGs lagstiftande församling.

Inom EG-unionen har inga direkt folkvalda, vare sig i
EG-parlamentet eller i de nationella parlamenten rätt att
utarbeta förslag till lagar, skatter och regler för unionen.
Det har endast den 17 personer starka EG-kommissionen.

EG-domstolen har stor makt att besluta. Den tolkar
EGs lagar. Till skillnad från en svensk domstol handlar det
här om en överstatlig politisk författningsdomstol.

EG skiljer sig principiellt från alla andra internationella
organisationer genom sin specifika överstatlighet. När EG
beslutat om en förordning upphävs automatiskt nationell
lag och beslutet är direkt bindande för EG-unionens länder,
företag och enskilda medborgare.

EG torde vara den enda internationella organisation
som kan tvinga medlemsländer att exempelvis föra en sämre
hälso- och miljöpolitik än vad ett medlemsland självt vill.
Till exempel har Danmark tvingats upphöra med märkning
av skadliga lösningsmedel samt tvingats korta ner sin lista --
byggd på WHOs rekommendationer -- över
cancerframkallande ämnen. Detta beslut har EG fattat med
motiveringen att den tidigare danska
kemikalielagstiftningen var ett tekniskt handelshinder.

Antalet EG-lagar har ökat kraftigt de senaste tjugo
åren -- från 10 000
sidor lagtext till 80 000
sidor. EG beslutar överstatligt om det mesta, allt
från konsistensen i sylt och snus till om enskilda länder ska
ges rätt att betala ut regionalpolitiskt stöd.

Starkt inflytande över alla EG-beslut har de
transnationella företagen, särskilt 46 män samlade i
påtryckargruppen ''round table of industrialists''.

EG avser att 1993 bilda en ekonomisk och politisk union
där makten centraliseras till de odemokratiska EG-organen
i Bryssel. EG-kommissionens ordförande Jacques Delors
uttryckte det på följande sätt 1988:

Det blir en chock för medlemmarna i de nationella
parlamenten när det går upp för dem att inom de
kommande tio åren kommer 80 procent av all ekonomisk,
social och skatteteknisk lagstiftning från EG och inte från
de lagstiftande församlingarna i medlemsländerna.

EG-unionen kan bli en superstat -- ett Västeuropas
förenta stater. Enskilda medlemsländer förvandlas till
delstater, som kanske får mindre att säga till om än
delstaterna i USA.

Vänsterpartiet försvarar den gemensamma sektor
och det välfärdssystem som byggts upp i vårt land. Ett
välfärdssystem som är generellt för alla medborgare och
bygger på ett högt skatteuttag.

EG-unionen har för avsikt att harmonisera skatterna i de
olika medlemsländerna. För Sveriges del skulle ett
medlemskap i EG-unionen därmed innebära ett
skattebortfall på uppskattningsvis 60--80 miljarder kronor.
Det leder till det generella välfärdssystemets sammanbrott
och kraftiga nedskärningar inom den gemensamma sektorn.
Kvinnorna skulle drabbas särskilt hårt.

Ett svenskt uppgående i EG-unionen innebär att beslut
om regionalpolitiskt stöd måste anmälas och godkännas av
EGkommissionen. Kriterierna för stödet utgår från
regionernas medelinkomst per capita och arbetslöshetens
omfattning. Att folk bor glest, som i vissa svenska och
norska regioner, ingår inte i kriterierna.

Vänsterpartiet försvarar Sveriges rätt att så långt det
är möjligt självt bestämma över sin ekonomiska
utveckling. Världsekonomins internationalisering har
dock kringskurit enskilda länders valmöjligheter. 30
procent av världens handel sker genom de transnationella
bolagens egna kanaler.

Sveriges nationella suveränitet är således redan idag
begränsad. Men med ett medlemskap i EG-unionen
upphävs den nästan helt, eftersom vårt land då kan
förvandlas till en delstat. För vänsterpartiet är försvaret av
landets politiska självständighet avgörande.

Vänsterpartiet menar att demokratin kan utvecklas
bäst om vi försvarar den nationella suveränitet vi
fortfarande förfogar över, om vi slår vakt om det generella
välfärdssystemet och om vi vidgar det folkliga inflytandet
över såväl den politiska som den ekonomiska sfären i
samhället. Därför motsätter vi oss ett svenskt EG-
medlemskap.

Ja till goda handelsförbindelser med EG

Vänsterpartiet anser att Sverige ska fortsätta att
utveckla goda handelsförbindelser med EG.

1988 beslöt riksdagen -- med endast vårt partis röster
emot -- att harmonisera svensk lagstiftning på alla områden
utom neutralitetspolitiken till EGs inre marknad. Det har
redan medfört en rad försämringar på viktiga områden.
Särskilt negativt var avskaffandet av valutaregleringen
våren 1989.

EG-unionen vill avskaffa alla handelshinder.
Vänsterpartiet vill också ta bort onödiga handelshinder,
avskaffa tullbyråkrati och krångel vid gränserna. Det har
dock visat sig att det som EG måhända kallar handelshinder
i Sverige är lagar som tillkommit för att skydda miljö och
arbetares hälsa. EG-unionens handelshinder kan också
handla om gränskontroll som behövs för att ta ut
konsumtionsskatt, som lagts på vissa varor som införs i
landet. Skatt som bidrar till att finansiera den generella
välfärdspolitiken.

För att hindra knarksmuggling krävs också
gränskontroll. EG-unionens gränslösa inre marknad
öppnar -- vid ett svenskt medlemskap -- fri lejd från
Amsterdams amfetaminfabriker till Sergels Torg.

Inom EG gäller vad som kallas ''Cassis de Dijon --
principen''. Den innebär att en vara som är lagligt godkänd
i ett land ska kunna exporteras också till andra länder. Det
medför i princip att enskilda länder inte kan -- utom i
begränsad mening -- förhindra import av oönskade varor.

Ett medlemskap i EG-unionen riskerar medföra att
asbestprodukter, bestrålade livsmedel m.fl. hälsoskadliga
varor kan komma att införas i Sverige.

Vänsterpartiet vill avskaffa allmänna tullar och
importbegränsningar. Däremot ska länder ha rätt att
förhindra import av hälsoskadliga och miljöfarliga
produkter. Det kräver viss kontroll vid gränserna.

Vänsterpartiet anser det också nödvändigt att återinföra
valutalagstiftningen som ger riksdagen viss möjlighet att
kontrollera valututflödet från vårt land.

Förhandlingarna om ett s.k. EES- (alt. EEA-) avtal
syftar till att förenkla handeln mellan EG och EFTA.

EG och EFTA är varandras viktigaste handelspartner.
Trots att detta ömsesidiga beroende råder har EFTA valt en
''lillebrorsattityd'' i förhandlingarna mot EG. EFTA viker
sig för nästan alla EGs krav. Kanske beror detta på att flera
regeringar inom EFTA egentligen verkar för ett EES-avtal
som första steget till EG-medlemskap. Ett EES-avtal måste
utformas så att vårt lands suveränitet respekteras i den
meningen att riksdagens beslutsrätt över lagar och skatter
och våra domstolars självständighet inte överlåts till
överstatliga odemokratiska institutioner. Den 26 januari
1989 sa statsrådet Anita Gradin i riksdagen angående
villkoren för ett EES-avtal: '' Vi kommer inte att acceptera
någon social nedrustning, försämrad miljö, minskat
konsumentskydd, urholkad arbetsrätt, eftergifter på
jämställdhetsområdet eller försämrade arbetslivsvillkor.''

Ett EES-avtal får inte innebära försämringar av svenska
fackliga rättigheter, arbetsmiljölag, hälso- miljölagar och
sociala rättigheter. Målsättningen full sysselsättning ska
kunna bibehållas som ett övergripande mål. Viss
gränskontroll av hög kvalitet måste finnas kvar.

Om inte ovan beskrivna mål kan bibehållas inom ramen
för ett förslag till EES-avtal måste förslaget avvisas. I så fall
måste målsättningen bli att genom omförhandlingar nå ett
bättre frihandelsavtal.

Ja till ett öppet och samarbetande Europa

Vänsterpartiet säger ja till hela Europa. Vi vill att
Berlinmurens fall utgör inledningen till en tid då ett
gemensamt Europa byggs. Ett Europa som är
demokratiskt. Ett Europa som bryr sig om sina
medborgare. Ett Europa som värnar sin natur och miljö.

Den Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen
(ESK) hölls i Paris i november 1990. I ESK ingår alla
europeiska stater samt USA och Canada. Albanien innehar
en observatörsplats.

Konferensen i Paris satte punkt för det kalla kriget och
utgör avstampet för en ny tid i Europa. ESK lägger grunden
för en ny tryggare europeisk säkerhetstruktur.

Europa behöver inte bara en gemensam säkerhet, utan
också gemensamma och bindande miniminormer för
miljön. Miniminormer som måste ge varje land rätten att gå
vidare och skärpa sin miljölagstiftning.

Det behövs ett alleuropeiskt parlament som fungerar
öppet och demokratiskt. Det kan organiseras genom att
Europarådet utvecklas och utvidgar sin medlemskrets till
Europas alla länder.

Det alleuropeiska parlamentet kan vara direktvalt och
anta bindande minimiregler i form av konventioner som
berör problem som endast kan lösas över nationsgränserna.
Det gäller till exempel gränsöverskridande miljöproblem.
Det behövs också gemensamma minimiregler mot det
transnationella kapitalets grova utnyttjande av arbetskraft i
olika europeiska länder. De av parlamentet antagna
konventionerna införs sedan i de enskilda ländernas
lagstiftning. Regeringen bör verka för ett sådant parlament.

För att fördjupa den all-europeiska tanken krävs
naturligtvis också ett fördjupat mellanfolkligt samarbete.
Folkliga rörelser och organisationer i alla Europas
stater måste ges ökade möjligheter och resurser att utvidga
sitt samarbete.

EG, som utgörs av 12 västeuropeiska stater, har inte
uttalat avsikten att samla alla Europas stater. Det beror på
att EG-unionen inte vill ha med hela det fattiga Östeuropa.
EG-unionen innebär istället att en ny mur skapas mellan
väst och öst -- en välfärdsmur. Innanför den muren vaktar
väst sina rikedomar och utanför står Östeuropa med billig
arbetskraft.

Vänsterpartiet vill inte ha nya murar i Europa.
Därför vänder vi oss mot EGs Östeuropapolitik. Vi menar
att Östeuropas problem är akuta och snarast måste lösas i
ett all-europeiskt sammanhang.

Ja till en ny internationell ekonomisk ordning

Två världskrig har börjat i Europa och oräkneliga
kolonialkrig. Europas vapenfabrikanter har tjänat grovt på
alla krig. Nu måste vapenexporten stoppas. Nedrustningen
i Europa får inte leda till upprustning i tredje världen. De
bortrustade vapnen ska skrotas, inte säljas till Mellanöstern
och andra konfliktområden utanför Europa. Avspänningen
öst--väst får inte följas av en skärpt konflikt nord--syd som
EGs mobilisering i Gulfkrisen förebådar.

Vänsterpartiet är ett internationalistiskt parti. Vi vill
skapa en rättvis världsordning där alla människor har
samma värde och samma chanser i livet, oavsett var de
föds.

Det dör 40 000
barn varje dag i världen av fattigdom. De dör fast
alla vet att svält och sjukdomar, analfabetism och
okunnighet kan utrotas. Det finns resurser, men de måste
användas rätt. Idag går de förlorade i militär upprustning
och i tredje världens gigantiska räntebetalningar som är en
del av den internationella skuldkrisen.

Skuldkriget mot U-länderna måste stoppas. Sverige ska
inte göra gemensam sak med de gamla kolonialmakterna i
EG-unionen. Vi ska utveckla Europa men inte på de fattiga
ländernas bekostnad.

Att lösa nord--syd-konflikten och skapa rättvisa
relationer i världen är vår tids största politiska uppgift. För
EG-unionen finns den uppgiften varken med som tanke
eller målsättning.

EGs mycket restriktiva asyl- och flyktingpolitik är
ytterligare ett exempel på hur EG-unionen sluter sej mot
den övriga världens problem och tragedier.

Inom unionen samarbetar EG-staternas polis- och
säkerhetsstyrkor i det s.k. TREVI, som registrerar personer
som ägnar sig åt vad EGs polismakter kallar ''terrorism,
radikalism och extremism''. Vilka som avses vet bara
ledningarna för säkerhetspolisstyrkorna. Det är inte
förvånande att EGs unionsplaner brukar kallas ''fästning
Europa''.

EG samordnar sin utrikes- och säkerhetspolitik. EG-
unionen ska tala med en röst i utrikespolitiska frågor.
Dessutom finns starka krafter som vill ha en gemensam
försvarspolitik och gemensamma militära insatsstyrkor att
kunna använda i tredje världen.

Vänsterpartiet menar att Sverige har en unik roll att
spela i världen. Sedan några decennier har vårt land
utrikespolitiskt i vissa avseenden fungerat som en nordlig
''ombudsman'' för tredje världens länder, för syd. Denna
roll kommer i den närmaste framtiden, med växande nord-
sydmotsättningar, att vara än viktigare.

Ett svenskt EG-medlemskap skulle innebära slutet på
vårt lands självständiga utrikespolitik.

Vänsterpartiet vill att vårt land självständigt och aktivt
ska arbeta för en ny internationell ekonomisk ordning och
för militär nedrustning i världen. Därför vänder vi oss mot
svenskt EG-medlemskap.

Större valfrihet utan medlemskap

Sverige är beroende av sin omvärld. Men alternativet
till medlemskap i EG-unionen är inte isolering. Sverige har
sedan 1973 ett frihandelsavtal med EG. Det ger svensk
industri tullfrihet gentemot EGs länder, men avtalet
innebär också möjligheter till en friare handel med länder
utanför EG.

Ett medlemskap förutsätter underordning av EGs
tullunion. EG har högre tullsatser samt mer av
importrestriktioner gentemot tredje land än Sverige.

Sverige ska ha fortsatt handel med EG, men också
bredda handeln till andra delar av världen. Små väl
integrerade marknader har visat sig mer ändamålsenliga för
sysselsättning, tillväxt och kontroll över ekonomin än den
planerade stormarknad som EG tänker införa till 1993.
EFTA-länderna har haft lägre arbetslöshet, kommit längre
i miljöpolitiken och har högre BNP/capita än EGs länder.

Sverige har mycket gemensamt med de övriga nordiska
länderna. Det gäller de generella välfärdssystemen,
fackföreningarnas ställning i samhället, kvinnornas
ekonomiska oberoende och synen på miljöfrågorna. Ett
utvidgat politiskt och ekonomiskt samarbete och
integration mellan de nordiska länderna utgör ett viktigt
alternativ till EG. Men det finns flera alternativ.

EFTA-samarbetet kan utvecklas och dess medlemskrets
utvidgas med östeuropeiska stater, vilket inte står i
motsättning till samarbetet med EG.

Europeiska säkerhetskonferensen -- ESK -- sysslar även
med handel, miljö, vetenskap och teknologi. ESK, som
samlar alla Europas stater samt USA och Canada,
kan naturligtvis intensifiera sin verksamhet på fler områden
än det säkerhetspolitiska. Det är dock tveksamt om USA
och Canada ska delta i samarbetet kring de icke-
säkerhetspolitiska områdena.

Östersjösamarbetet kan breddas och måste leda till
militär nedrustning samt även omfatta samarbete kring
ekonomi, handel och miljöskyddande åtgärder.

FNs ekonomiska kommission för Europa -- ECE -- kan
spela en större ekonomisk och en miljömässig roll. Denna
organisation samlar också alla Europas stater.

Europarådet som idag samlar 24 stater kan inom några
få år -- till skillnad från EG-unionen -- utvidga
medlemskretsen till alla Europas stater. Europarådet
kan ta sig an frågor som kräver gemensamma europeiska
lösningar.

Det saknas således inte alternativ. EG är idag en
realitet -- men trots allt bara en del av Europa. Europas
verkliga styrka är dess mångfald.

Samarbete som motvikt mot transnationellt kapital

Folkvalda organ, partier och folkrörelser måste ägna
större uppmärksamhet åt de transnationella företagens
förstärkta inflytande över samhällsutvecklingen. Det är av
stor vikt att fackföreningsrörelse och konsumentrörelse i
hela Europa ges möjlighet att utvecklas och förstärkas.
Därigenom kan en motmakt skapas mot det transnationella
kapitalet.

Miljörörelse, fredsrörelse och kvinnorörelse har alla
viktiga uppgifter i kampen för att utveckla demokratin och
verka för folkflertalets intressen.

Solidaritetsrörelser för tredje världens länder fyller en
viktig uppgift i kampen för en ny rättvis internationell
ordning.

Fyra folkliga rättigheter för Europa

Vänsterpartiet är ett socialistiskt parti som vill delta i
skapandet av en fri, rättvis och jämlik värld.

Vi vill delta i skapandet av det nya Europa.

Många talar om visionen av ett enat, fredligt och fritt
Europa. Men EG-unionen är inte vägen för att få den
förverkligad. Grunden för hela EGs verksamhet är det s.k.
Romfördraget. Det är EGs grundlag som är överordnad
varje medlemstats egen grundlag.

Syftet med Romfördraget är att på alla sätt gynna
handeln och kommersen i Europa. För att nå detta har fyra
grundläggande friheter slagits fast: Friheten för varor,
tjänster, kapital och människor att fritt och obehindrat röra
sig över landgränserna inom EG-unionen.

Ett problem med EGs syn på dessa friheter är att sociala,
miljömässiga, demokratiska och solidariska
hänsynstaganden kan framställas som hinder för den ''fria''
rörligheten och därmed förbjudas av den mäktiga EG-
domstolen.

Ett annat problem är att den framtida EG-unionens
centralbank ska fatta sina beslut utifrån denna syn på på de
fyra friheterna och med huvudmålet ''prisstabilitet''. Det
leder till ekonomiska beslut som inte tar hänsyn till
exempelvis det traditionella svenska målet ''full
sysselsättning''.

Vänsterpartiet anser att människor, varor och
tjänster ska ha fri rörlighet inom hela Europa -- däremot är
det i demokratins intresse att kapitalets rörlighet över
gränserna står under viss kontroll från folkvalda. Den fria
rörligheten för människor, varor och tjänster får dock inte
stå i motsättning till följande fyra folkliga rättigheter som
ska ligga till grund för det all-europeiska samarbetet:

Rättigheten att leva i demokrati. Ett Europa som
garanterar politisk demokrati och medborgerliga fri- och
rättigheter.

Rättigheten att leva i en ren och hälsosam miljö.
Ett Europa som garanterar att miljö, hälsa och säkerhet går
före vinstintressen.

Rättigheten att leva i trygghet. Ett Europa som
garanterar alla dess invånare rätt till social trygghet.

Rättigheten till lika människovärde. Ett Europa
som garanterar alla lika rättigheter och skyldigheter oavsett
ålder, kön, religion och nationalitet. Ett Europa som verkar
för alla folks frihet och hela världens fred.

Det största politiska beslutet under efterkrigstiden

Vänsterpartiet anser att ett så stort och allvarligt
beslut, som frågan om svenskt medlemskap i EG-unionen
utgör, måste debatteras av hela folket.

Vänsterpartiet vill delta i arbetet för att skapa en
bred folklig rörelse till försvar för det generella
välfärdssystemet, för demokratin, för den nationella
suveräniteten och för ett all-europeiskt samarbete öppet
mot den övriga världen. Det vill säga en folklig rörelse mot
svenskt EG-medlemskap.

Hittills har EG-frågan getts en mycket tvivelaktig
behandling av EG-frälsta politiker och media. I en
demokrati är det ett grundläggande krav att en så
avgörande fråga underställs folket.

För att frågan ska kunna belysas allsidigt är det
nödvändigt att resurser frigörs som kan användas för en
bred och allsidig belysning av EG-frågan.

Ett svenskt medlemskap i EG-unionen innebär att
Sverige ger upp sin nationella suveränitet och överlåter de
avgörande politiska och ekonomiska besluten till
överstatliga organ.

Om Sverige blir medlem i den integrerade politisk-
ekonomiska unionens EG blir vi medlemmar i en ny
statsbildning. Sverige blir i praktiken delstat i ett
Västeuropas förenta stater. Detta måste sägas klart och
entydigt till det svenska folket.

Ett beslut om att Sverige ska bli medlem i EG är det
viktigaste politiska beslutet under efterkrigstiden. Om
regeringen tar ett beslut om att ansöka om medlemskap i
EG är det minst sagt rimligt att svenska folket i en
folkomröstning får avgöra om medlemskapet ska bli
verklighet eller ej.

Inget beslut om medlemskap får tas utan att frågan först
ställts till det svenska folket. Ja eller nej till medlemskap i
EG måste avgöras i en folkomröstning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen tills vidare ej skall
verkställa ansökan om svenskt medlemskap i EG,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett ja eller nej till ett svenskt
medlemskap i EG måste avgöras i en folkomröstning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett all-europeiskt parlament,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en självständig svensk
utrikespolitik,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att valutalagstiftningen
återinförs så att riksdagen ges viss kontroll över
valutautflödet från vårt land,1]

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvidgandet av EFTA-
samarbetet till östeuropeiska stater,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att fyra folkliga rättigheter skall
ligga till grund för det all-europeiska samarbetet,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att resurser måste frigöras för att
möjliggöra en bred och allsidig belysning av EG-frågan.

Stockholm den 18 januari 1991

Lars Werner (v)

Berith Eriksson (v)

Lars-Ove Hagberg (v)

Bo Hammar (v)

Margó Ingvardsson (v)

Ylva Johansson (v)

Bertil Måbrink (v)

Bengt Hurtig (v)

1 1990/91:Fi207