Sverige och Europaparlamentet

Motion 1989/90:U554 av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (båda m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U554

av Gunnar Hökmark och Nic Grönvall (båda m)
Sverige och Europaparlamentet

Sveriges kontakter med EG riktar sig gentemot de exekutiva och beslutande
institutionerna, kommissionen och ministerrådet. Detta innebär att Sverige
i dag riskerar att försumma en viktig del av den europeiska gemenskapens
maktstruktur, nämligen Europaparlamentet. Detta kan vara en betydande
brist för Sveriges förutsättningar att nå framgång i det förhandlingsarbete
med EG som nu påbörjas inom ramen för EFTA. Det innebär också brister
i insyn och förståelse för vad som sker i en av Gemenskapens viktigaste institutioner.

Till skillnad från de nationella parlamenten har Europaparlamentet ingen
direkt kontroll över den exekutiva och beslutande makten varför kommissionen
och ministerrådet inte representerar parlamentet på motsvarande sätt
som i andra länder. Detta gör att kontakter med kommission, råd och nationella
regeringar inte på motsvarande sätt som vid kontakter med nationella
regeringar täcker in den framväxande maktbas som Europaparlamentet är.

Europaparlamentet har tidigare ansetts vara en kraftlös institution. Detta
gäller framförallt tiden innan direktvalen blev verklighet. I och med att parlamentets
ledamöter sedan 1979 är direktvalda har det emellertid vunnit en
betydande legitimitet. Som en konsekvens av enhetsaktens nya beslutsformer
har parlamentet fått en mer definierad roll i beslutsprocessen.

Parlamentet har rätt att yttra sig två gånger över kommissionens förslag
innan ministerrådet fattar det formella beslutet. Säger parlamentet nej till
ett förslag krävs enhällighet i ministerrådet. Parlamentets förslag till ändringar
har visat sig ha goda möjligheter att påverka de slutgiltiga besluten.

Parlamentet har traditionellt en tyngre roll i EG:s budgetfrågor. Genom
att parlamentet kan vägra anta kommissionens förslag till budget kan man
den vägen tvinga fram ändringar. Parlamentet kan också uttala sitt misstroende
mot kommissionen, vilket i så fall tvingar fram dess avgång. I och med
enhetsakten har parlamentet fått ett avgörande inflytande på gemenskapens
framtida utveckling genom att samarbetsavtal med utomstående länder eller
frågan om nya medlemsländer måste godkännas av parlamentet med enkel
majoritet.

Parlamentets viktigaste roll i dag är förmodligen att det sätter den politiska
agendan för gemenskapens framtida utveckling. Parlamentet har varit pådrivande
för att lyfta fram miljösamarbetet inom gemenskapen. Genom beslut
i parlamentet har man också tagit initiativet och kunnat driva på i frågan om

en gemensam valuta och centralbank. Parlamentets mer federativa karaktär
gör det i dessa och i andra frågor mer europeiskt än kommissionen och
ministerrådet.

Det är uppenbart att det finns ett svenskt intresse av att på bred front hålla
sig informerad över vad som sker i Europaparlamentet. Det gäller inte bara
sakfrågornas utveckling med dessas uppenbara betydelse för svenskt beslutsfattande
utan också för möjligheten att i svenska beslutsfora förstå vad som
ligger till grund för EG:s ställningstaganden.

Självfallet finns det också redan i dag ett svenskt intresse av att på olika
sätt medverka till kunskap och förståelse för svenska ståndpunkter och överväganden.
Detta gäller i det vardagliga politiska arbetet redan i dag och för
att lägga en god grund för framtida samarbete. Detta gäller än mer när någon
typ av samarbetsavtal mellan EG och EFTA utvecklats. I perspektivet av ett
framtida svenskt medlemskap är det vidare av stor vikt att i Sverige så tidigt
som möjligt skapa kunskap och insikt i hur en av EG:s viktigaste institutioner
fungerar. Kontakterna mellan svenska parlamentariker och Europaparlamentariker
är viktiga och kommer att än mer bli så.

Det är regeringen som ansvarar för utrikespolitiken. När det gäller kontakter
med EG:s institutioner kommer regeringens relationer av naturliga
och formella skäl att i första hand vara inriktade på kommission och ministerråd.

Det är därför nödvändigt att inom ramen för svensk utrikespolitik skapa
förutsättningar för utökade kontakter mellan svenska parlamentariker och
deras kolleger i Europaparlamentet.

Det bör i framtiden vara ett naturligt led i såväl partigruppernas som utskottens
arbete att söka kontakter och överläggningar med motsvarigheterna
i Europaparlamentet. Riksdagen bör prioritera sina anslag för utrikesresor
i enlighet med detta.

Regeringen bör överväga formerna för parlamentarikersamverkan inom
ramen för ett framtida EES-avtal, fram till dess att ett medlemskap i EG ger
Sverige direktvalda Europaparlamentariker.

Redan i dag spelar det politiska arbetet i Europaparlamentet i kraft av den
europeiska gemenskapens centrala betydelse för Europa en betydande roll
för de beslut som skall fattas i Sveriges riksdag. Med hänsyn tagen till den
växande roll som Europaparlamentet kommer att spela kommer detta att
accentueras.

Ett närmare samarbete mellan EG och EFTA inom ramen för en EESstruktur
kommer troligtvis att förtydliga detta faktiska beroende. Det måste
emellertid också kunna ge möjligheter att på ett tidigt stadium påverka EG:s
beslutsprocess. Förutsättningarna för en observatörsstatus för parlamentariker
från de olika EFTA-länderna i Europaparlamentet bör i detta perspektiv
övervägas tillsammans med de andra institutionella mekanismer för inflytande
i EG:s beslutsprocess som kan vara aktuella. Regeringen bör ta initiativ
till att en parlamentarikerinsyn av detta slag aktualiseras i det kommande
förhandlingsarbetet.

Det bör ankomma på utskottet att göra erforderliga beräkningar av kostnaderna
för de ovan föreslagna åtgärderna för utökade kontakter med Europaparlamentet
under kommande budgetår.

Mot. 1989/90
U554

21

Hemställan Mot. 1989/90

Med hänvisning till det anförda hemställs U554

[att riksdagen beslutar att inom ramen för anslagen till utrikes resor
prioritera medel till kontakter med Europaparlamentet i enlighet
med vad i motionen anförts,1]

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om observatörsstatus i Europaparlamentet.

Stockholm den 25 januari 1990

Gunnar Hökmark (m) Nic Grönvall (m)

11989/90:K331

gotab 99864, Stockholm 1990