Sveriges Radio och dess finansiering

Motion 1989/90:Kr365 av Lars Werner m.fl. (vpk)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen

av Lars Werner m.fl. (vpk)

Sveriges Radio och dess finansiering

Mot.
1989/90
Kr365377

Kulturministern skrev i budgetpropositionen 1987/88 om Sveriges Radios
verksamhet följande:

Nu när ett växande - och i inte ringa omfattning kommersialiserat och utslätat
- programutbud når oss via satellit och kabel är det viktigt att programföretagen
lever upp till grundtanken om publicistiskt oberoende etermedier,
vilka har som en huvuduppgift att förmedla och levandegöra svensk kultur

Så tyckte alltså kulturministern då och vpk instämde helt i den bedömningen.

Sedan dess har utvecklingen präglats av fortsatta och omfattande förändringar
inom etermediaområdet och i Sveriges Radiokoncernens omvärld.

Antalet TV-sändande satelliter ökar och för närvarande sänder ett 40-tal
programkanaler över Europa, därav 15 kanaler för vidare sändning i Sverige.
I dag kan 20 % av samtliga hushåll se satellitsändna program. Om kabelnätets
tillväxt fortsätter i samma takt som under det senaste året kommer
antalet hushåll som kan se kabel-TV att passera miljonen under år 1990.

Om man utgår från vad kulturministern tyckte i budgetpropositionen
1987/88 skulle det vara ännu viktigare idag att programföretagen lever upp
till grundtanken om publicistiskt oberoende etermedier, vilka har som en huvuduppgift
att förmedla och levandegöra svensk kultur. Och det anser vpk.

Just med hänvisning till den snabba utvecklingen inom eterm liaområdet
måste vi skapa förutsättningar som stärker Sveriges Radios kon».urrensmöjligheter
och gör det möjligt för Sveriges Radio att erbjuda tittarna och lyssnarna
kvalitativt högtstående program som återspeglar den svenska verkligheten
på alla nivåer. Det är på så sätt man skapar verkliga valmöjligheter för
folk, inte minst för de TV-tittare som också i fortsättningen kommer att vara
hänvisade till sändningar över marknätet.

Valmöjligheterna skapas genom att Sveriges Radio framstår som ett kvalitativt
högtstående alternativ till olika multinationella mediabolag som har
tagit hand om mycket av satellitsändningarna och överöser oss med undermåliga,
kommersiella och alltför ofta våldsförhärligande program.

Mot denna bakgrund och i enlighet med vpk:s kulturpolitiska målsättningar
anser vi att det är av ovärderligt stor kulturpolitisk betydelse att förutsättningar
skapas så att Sveriges Radio, såsom de själva skriver, kan erbjuda
de svenska lyssnarna och tittarna ett mångfaldigt utbud av program som är 1

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr Kr365 -377

bildande, kunskapsberikande och inte minst underhållande, som värnar vår
identitet, kultur och språk och som skildrar den svenska verkligheten på alla
nivåer. Man bör ha i åtanke att Sveriges Radio är landets största kulturproducent
och avgjort den slagkraftigaste.

Men regeringen anser att en allmän förstärkning av Sveriges Radio-koncernens
resurser bör anstå ytterligare en tid, i avvaktan på att frågor om den
framtida TV-politiken m.fl. dithörande frågor, skall beredas ytterligare.

Regeringens ovilja till förstärkning av Sveriges Radios resurser beror på
tveksamhet om dess framtida finansieringsformer. Regeringen vill invänta
beslut av den socialdemokratiska partikongressen. Det uppenbara syftet är
att ändra tidigare beslut om reklamfri TV.

Vpk anser i enlighet med våra kulturpolitiska målsättningar och i enlighet
med Sveriges Radios planer för framtida utveckling att vi bör skapa förutsättningar
för en utveckling av koncernen med bibehållen public service-inriktning.
Vpk anser att Sveriges Radio också i fortsättningen skall fungera
utan reklamfinansiering, vilket är en förutsättning för yttrandefrihet och kulturell
frihet.

Den s.k. mångfalden av snabbt växande TV-bolag som utnyttjar satellitsändningar
i en reklamfinansierad verksamhet söker sig av naturliga skäl till
så stora publikgrupper som möjligt och följaktligen till ett programinnehåll
som är så lite kontroversiellt som möjligt, inte ifrågasättande, inte kritiskt
granskande. Det blir av nödvändighet, inte minst med tanke på att de skall
sändas i olika länder samtidigt, utslätat och förgrovat.

Reklamfinansieringen av Sveriges Radios verksamhet har debatterats flitigt
den senaste tiden. Vpk:s uppfattning i den frågan är att förutom de
mycket negativa kulturpolitiska effekterna som TV-reklamen kommer att
få, så är den som rent finansieringsalternativ den sämsta tänkbara. Eftersom
TV-reklamen betalas av konsumenterna indirekt via varorna, utsätts den för
alla mellanhänders procentpåslag under varans väg från producent till konsument
plus 25 % moms.

Det har räknats fram att endast 15 % av det konsumenterna får betala
kommer att bidra till TV:s ökade finansiering.

Det betyder att den finansieringsformen blir 5 till 6 gånger dyrare för konsumenterna
bortsett från den otillbörliga påverkan vi också utsätter oss för.

Vi måste också ta hänsyn till att överkonsumtionen är vår tids stora problem,
som förorsakar negativa effekter på hälsa, miljö, privatekonomi,
överhettning av rikets finanser samt ger omöjliga globala effekter. Att då
finansiera TV genom att stimulera ytterligare konsumtion, ja rättare uttryckt,
fel- och merkonsumtion, är ju barockt och helt emot vårt gemensamma
bästa. Sett ur detta perspektiv vore det sundare att höja reklamskatten
för att dämpa konsumtionen och att därifrån ta fram resurserna till en
ökad finansiering av TV.

Reklamen kostar oss konsumenter (efter alla procentpåslag på vägen samt
moms) i nuläget 40 miljarder kr. Inte en oväsentlig siffra om man ser den i
proportion till vår livsmedelskonsumtion på ca 150 miljarder kr.

Under en följd av år har Sveriges Radio-koncernens intäkter successivt
urholkats. Så kan det inte fortsätta. Alla som verkligen menar allvar med att
de önskar en bättre svensk radio och television, som kan möta kommersialis

Mot. 1989/90
Kr365

2