Sveriges stöd till Tibets frihet och självständighet

Motion 1990/91:U657 av Kaj Nilsson och Ragnhild Pohanka (mp)

Aktuell bakgrund

En av oss motionärer (Ragnild Pohanka) besökte Tibet
i somras. Hon kan berätta:

I Tibets huvudstad Lhasa bor nu 70% kineser och 30%
tibetaner. Det pågår en omfattande folkomflyttning från
Kina till Tibet, där kineser får förmåner och högre löner
genom att flytta dit. Tibetanerna har jämfört med de
inflyttade kineserna den sämsta undervisningen, den sämsta
sjukvården, de sämsta bostäderna, de tyngsta och lägst
betalda arbetena i sitt eget land. Där finns också mängder
av soldater förlagda i Lhasa. Vi fick bo på ett tibetanskt
hotell, något som numera är förbjudet. Under senaste
folkupproret i Lhasa för drygt ett år sedan blev turister
vittne till både skottlossning och dödskjutningar av
tibetaner, mitt inne i Lhasa.

Tvångsterilisering har utförts i en utsräckning som är
ofattbar. I en by blev alla av 240 kvinnor utom 40
steriliserade. Sena aborter har utförts och levande foster har
avlivats. Personalen har varit dåligt utbildad och de
hygieniska förhållandena helt oacceptabla.

Vi har allt sedan miljöpartiet de grönas inträde i
riksdagen år 1988 vid flera tillfällen uppmärksammat den
svenska utrikesministern på de akuta problemen i Tibet på
grund av oroligheterna där i samband med den massiva
invandringen av kinesiska civila och Dalai Lamas
fredssträvanden.

Vi kunde därför välkomna regeringens närmande till
Tibetfrågans lösning genom att i maj 1990 ta emot Dalai
Lama i egenskap av religiös ledare med sällskap genom
kyrkoministern Margot Wallström, likaså
välkomstmottagande av talmannen i riksdagen Thage G.
Peterson.

Tibet

Tibet omfattar en fjärdedel av Kinas yta, motsvarande
EG-ländernas sammanlagda yta. Där bor endast 6 miljoner,
troligen färre, tibetaner. Denna omständighet är en del av
problemet, eftersom dessa har en granne med en
miljardbefolkning.

Tibet är det högst belägna landet i världen och detta har
präglat landets historia. Tibetanerna har en 2000-årig
historia som nation med en befolkning, isolerad bland
bergen. Denna isoleringspolitik varade ända till 1950, då
kineserna ockuperade landet.

Tibet har haft en rik kulturhistoria inom litteraturen,
konsten, arkitekturen och vetenskapen. Mellan 1956 och
1966, alltså före den kinesiska kulturrevolutionen,
förstördes ca 80% av Tibets historiska byggnader -- tempel,
bibliotek, medicinska institut och religiösa byggnader av
alla slag.

De återstående 20 procenten förstördes under
kulturrevolutionen. Vid slutet av denna fanns av 6 400
kloster tretton (13) helt oförstörda kvar. Som ett slags
kompensation för dessa dåd har tibetanerna fått
åttavåningshus i Lhasa och Shigatse, men i dessa byggnader
bor kineser. Man har dragit in elektricitet, men elkablarna
leder nästan enbart till byar där kineserna bor. I Lhasa finns
el för både tibetaner och kineser, men den är ransonerad för
tibetanerna osv. Tibetanerna behandlas på alla sätt som
andra klassens medborgare i sitt eget land.

Tibetaner i exil

Trots alla motgångar har tibetanerna skapat en modern
exiltillvaro i Indien. Dalai Lama har deklarerat att denna
skall ordnas som en demokratisk stat med en konstitution
som garanterar de mänskliga rättigheterna och att allmänna
val skall hållas. Dalai Lama är beredd att stiga åt sidan för
att inte hindra ett verkligt demokratiskt system.

Fredsplan

Dalai Lama har framlagt en fempunktsplan för att
återställa freden och respekten för de mänskliga
rättigheterna i Tibet och för att skydda Tibets identitet som
nation, dess kultur och andliga traditioner; dess fem
punkter är:

1. att förklara Tibet som fredszon och dra tillbaka de
kinesiska trupperna;

2. att upphöra med den planerade invandringen av
kineser, vilken hotar tibetanernas existens som folk;

3. att återge tibetanerna deras fundamentala mänskliga
och demokratiska rättigheter och frige de politiska
fångarna;

4. att återuppbygga och skydda Tibets ekologi och att
upphöra med att använda Tibet för produktion av
kärnvapen och som avstjälpningsplats för kärnavfall;

5. att inleda en dialog mellan Kina och Tibet om Tibets
framtida status och förhållandet mellan de tibetanska och
kinesiska folken.

Dalai Lama har försökt starta samtal eller diskussioner
med kinesiska regeringsföreträdare och lagt fram
kompromisslösningar. Bl a har han föreslagit att Tibet
skulle ha kontroll över inrikesfrågorna medan Kina skulle
få besluta om utrikespolitiken.

Kineserna säger att de vill förhandla men hittar alltid
förevändningar för att inte behöva göra det. Kineserna
skulle vinna stor prestige om de kom till förhandlingsbordet
och förde direkta samtal med Dalai Lama.

Kina angav två skäl för intrånget, dels att Tibet alltid
varit en del av Kina, dels att Kina befriade tibetanerna från
ett föråldrat socialt system och att Tibet behöver Kina för
sin modernisering -- att kunna utvecklas kulturellt och
ekonomiskt.

Kina -- en av få kvardröjande kolonialmakter

Båda typerna av argument är imperialistiska och
koloniala. Detta beror i sin tur på att Beijingregeringen
aldrig förstått vad problemet Tibet verkligen innebär, dess
historia, varför tibetanerna älskar och vördar Dalai Lama
eller varför tibetanerna protesterar mot kinesernas
våldförande på de mänskliga fri- och rättigheterna.

Tibetanerna vill inte ha kineserna i sitt land. De hävdar
att Tibet är ett självständigt land, alltid har varit det och
kommer så att förbli. De anser att Tibet blev invaderat 1950
och att deras land sedan dess varit olagligt ockuperat.

Kineserna hävdar att Tibet alltid varit en del av Kina,
vilket är rent nonsens.

Tibet och de mänskliga rättigheterna

Den 10 december 1988 firade Kina för första gången (40-
års)jubileet av de mänskliga rättigheterna. Det skedde på
ett storslaget sätt, men de gjorde en reservation vid
tolkningen av rättighetsförklaringen, vilken innebär att
uppfattningen om de mänsliga rättigheterna inte
nödvändigtvis sammanfaller med västnationernas
uppfattning. Kineserna tycks mena att individuella
mänskliga rättigheter inte är lika viktiga som
grupprättigheter.

Samma dag demonstrerade tibetanerna i Lhasa för
självständighet och mänskliga rättigheter. De kinesiska
myndigheterna blev förvånade. Den som ledde en
femtonmannademonstration och ropade slagord blev
skjuten rakt igenom huvudet. Ingen provokation eller våld
hade förekommit.

Vad har hänt i Tibet?

Det är inte bara tibetanerna själva som lidit skada efter
den kinesiska inmarschen 1950 utan även naturen i landet.
Tidigare har alltid en ekologisk balans mellan natur och
befolkning rått; ingen svält hade förekommit tidigare. Med
ockupationen fördes bortåt en halv miljon kinesiska
soldater och civila in i Tibet. Man förbjöd odling av korn
och påtvingade veteodling istället utom där odlingarna
ligger för högt över havet för veteodling. Sedan kineserna
kom till Tibet har minst tre svältperioder förekommit.

Sedan 1950 beräknas ca 1,2 miljoner tibetaner ha dött,
inte endast av svält utan i revolter mot kineserna, av
självmord, i fångläger och fängelser. Det är mer än en
sjättedel av befolkningen.

Den massiva invandringen av kinesiska civila till Tibet
och Kinas uppenbara diskriminerande politik av
tibetanernas språk och utbildning, arbets- och
sysselsättningsvillkor samt ekonomiska villkor, hälsovård
och rättsväsen, allt hotar tibetanernas fortsatta existens som
ett enskilt folk och nation och närmar sig kulturmord.

Andra hot är de fortsatta avrättningarna, tortyren och
den militära ockupationen av Tibet med ett stort antal
kinesiska trupper och beväpnad polis som finns förlagd över
hela platån av jordens tak. Vidare närvaron av kinesiska
atomvapenbaser, vilka utgör ett hot mot stabiliteten i
området, inte minst mot Indien.

Förstörelsen riktad mot den unika naturen och miljön
genom omfattande och olaglig exploatering av landets
naturresurser, har resulterat i en utbredd skogsskövling runt
källområden för Asiens största floder med katastrofala
ekologiska implikationer för Asiens framtid.

Londonkonferens om Tibet

En av oss (Kaj Nilsson) deltog i konferensen The
International Consultation on Tibet i London den 6--8 juli
1990 som ende parlamentariker från Sverige.
Tibetkonferensen rönte stort intresse med stort deltagande
av, förutom en stor tibetansk delegation av ministrar, fd
ministrar, diplomater, internationella jurister, religiösa
ledare m fl från 36 nationer från samtliga världsdelar.

I en slutgiltigt antagen deklaration från konferensen
påminde undertecknarna om alla folks obeskurna rätt till
självbestämmelse, vars fulla utövande är en förutsättning
för det fulla åtnjutandet av andra grundläggande mänskliga
fri- och rättigheter och hänvisade till FN-stadgans artikel 1.

Konferensen uttalade sitt stödtill ett fullständigt
genomförande av det tibetanska folkets rättigheter över
hela Tibet, inte bara det nyligen benämnda ''autonoma
regionen av Tibet'' utan alla områden som historiskt hör till
Tibet;till en erkänsla av HH Dalai Lama, Tibets
statsöverhuvud i exil, som den enda legitima representanten
för det tibetanska folket;till den tibetanska regeringens
engagerade strävan att upprätta en fri och demokratisk
regering i Tibet i enlighet med det tibetanska folkets
önskemål;till fredsplanens fem punkter, framlagda av
Dalai Lama år 1987.

Uppmaning till Folkrepubliken Kinas regering

En uppmaning riktades till den kinesiska regeringen att
utan ytterligare dröjsmål:påbörja verkliga förhandlingar
med av Dalai Lama utsedda representanter för ett fredligt
maktskifte, vilket leder till det tibetanska folkets oberoende
i enlighet med deras obestridliga rättigheter och grundade
på fempunktsplanen för fred;upphöra med alla
föranstaltanden som berövar det tibetanska folket dess
individuella mänskliga fri- och rättigheter, inkluderande
rätten till liv, fri rörlighet, religiös trosuppfattning,
yttrande- och föreningsfrihet;upphöra med alla
föranstaltanden som våldför sig på det tibetanska folkets
självbestämmande med särskild hänsyn till
befolkningspolitiken av massiv invandring av kineser till
Tibet och alla andra praktiska förfaranden som leder till
kulturmord.

Inför den rådande situationen med klausul om bäst
gynnad nation vid handelsöverenskommelser åt
Folkrepubliken Kina betonades USA:s stora ansvar men
även Japans och EG:s, vilka inte handlar till förmån för
Tibets självbestämmande. Mer mod krävdes av
stormakternas regeringar att inte längre föra
eftergivenhetens politik gentemot Kina och behandla det
som en ''baby'' i det internationella samfundet utan hjälpa
Kina att ta sitt fulla ansvar som fullmogen medlem av
världssamfundet och lämna Tibet att bestämma över sig
självt. Kina betraktades som en av de sista
kolonialmakterna i världen.

Tystnaden om vad som sker i Tibet är ett brott.
Tibetfrågan måste placeras på generalförsamlingens
dagordning i Förenta Nationerna snarast möjligt.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om behovet att verka för att genuina förhandlingar utan
dröjsmål upptas med av Dalai Lama utsedda representanter
för ett fredligt maktövertagande som leder till det
tibetanska folkets oberoende i enlighet med Dalai Lamas
fempunktsplan för fred,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om behovet att aktivt driva frågan om Tibets rättigheter i
Förenta Nationerna och andra lämpliga internationella
fora,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om att ett initiativ bör tas i FNs kommission för de
mänskliga rättigheterna angående övergreppen på det
tibetanska folket,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
om att Dalai Lama bör erkännas som den enda och legitima
representanten för det tibetanska folket,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att andra lämpliga mått och steg för att stödja den
tibetanska icke-våldskampen för landets befrielse bör
vidtas.

Stockholm den 24 januari 1991

Kaj Nilsson (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)