Sveriges väg till Europa 1989/90

Motion 1989/90:U503 av Carl Bildt m.fl. (m)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1989/90:U503

av Carl Bildt m.fl. (m)

Mot.

Sveriges väg till Europa 1989/90

U503

Innehåll

1. Sammanfattning 1

2. Ett nytt Europa med en ny europeisk fredsordning 2

2.1 Socialismens kollaps 2

2.2 Fundamenten för framtida fred 3

2.3 Europeiskt samarbete 3

3. Sverige tillhör Europa 5

4. Sveriges väg till Europa 6

4.1 EES - ett steg mot ett enat Europa 7

4.1.1 EFTA-ländernas förhandlingsmål 8

4.1.2 Anpassning till EG-regler 10

4.2 Europasamarbetet i framtiden 10

4.2.1 EMS - European Monetary System 10

4.2.2 Frihandel i världen 11

4.2.3 Miljövård 12

4.2.4 Social dimension 13

4.2.5 Institutionella förändringar 13

4.3 Vad skall Sverige göra? 14

4.3.1 Randstat 14

4.3.2 Medlemsland 15

5. Hemställan 15

1 Riksdagen 1989190. 3 sami. Nr U503

1

1. Sammanfattning

Mot. 1989/90
U503

Sverige bör vara en fullvärdig deltagare i det europeiska integrationsarbetet.
Sverige har inte råd - vare sig ur kulturell eller kunskapsmässig synvinkel
eller med hänsyn till ekonomi och social välfärd-att avstå från att delta i det
nya Europa som håller på att skapas.

I Västeuropa går nu utvecklingen mot ett ännu mera utvecklat samarbete
- den gemensamma inre marknaden är ett uttryck för detta. Enskilda
människor, företag, och institutioner kommer inte att hindras av nationella
gränser. Samtidigt kan de nationella och regionala kulturerna utveckla sin
särart inom ramen för ett pluralistiskt Europa.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa under de senaste månaderna förstärker
ytterligare den europeiska samarbetstanken. Medborgarna i dessa
länder vet att det är demokrati och marknadsekonomi som har gjort att invånarna
i Västeuropa kan åtnjuta personlig frihet, hög levnadsstandard och
social välfärd. De vet också att samarbete mellan nationer lägger grunden
för fred och välstånd.

Sverige varken kan eller bör stå utanför det europeiska samarbetet. Moderata
samlingspartiet anser att Sverige fullt ut bör delta i den västeuropeiska
integrationen. Sverige bör utforma en strategi för en stegvis anslutning
till den Europeiska Gemenskapen.

Moderata samlingspartiet avvisar bestämt försöken att få Sverige att driva
en isolationistisk politik. En sådan politik skulle få förödande konsekvenser
för svenska medborgare och svenskt samhällsliv.

Den väg regeringen slagit in på innebär att Sveriges väg till europeisk integration
går via de s.k. EES-förhandlingar som kommer att inledas under
våren 1990. Det är viktigt att dessa förhandlingar resulterar i ett så omfattande
avtal som möjligt. Det är emellertid redan klart att de mål regeringen
själv i proposition 1987/88:66 "Sverige och den västeuropeiska integrationen"
ställt för Sveriges deltagande i integrationen inte kommer att uppnås
genom EES-förhandlingarna. Om Sverige och de andra EFTA-länderna inte
erhåller en tullunion med EG kommer gränskontroller och andra gränshinder
inte att kunna hävas. Svenska företag får därmed inte likvärdiga konkurrensvillkor
med företagen inom EG. Genom att Sverige ställs utanför beslutsprocessen
inom EG kommer Sverige inte heller att i någon väsentlig utsträckning
kunna göra sitt inflytande gällande i den europeiska politiken.

EES kan därför bara vara ett steg på vägen. För Moderata samlingspartiet
är Sveriges fulla deltagande i EG ett mål. Först efter det att EG:s inre marknad
är i funktion 1993 kommer EG att ta ställning till Österrikes medlemsskapsansökan.
I det sammanhanget finns också förutsättningarna för fler
länder att vinna inträde i EG. Sverige måste därför parallellt med EES-processen
analysera förutsättningarna för svenskt medlemsskap.

2. Ett nytt Europa med en ny europeisk
fredsordning

Utvecklingen i riktning mot fred och demokrati har under de senaste åren
gått snabbt. Under hösten 1989 inträffade händelser i Östeuropa som ännu

vid denna tid för ett år sedan knappast ens var förhoppningar. Få kunde ana Mot. 1989/90

styrkan i den folkliga kraft som nu visats. Domen över 40 års socialistiskt U503

vanstyre är hård.

2.1 Socialismens kollaps

Ingenstans där socialismen prövats har den fungerat. Det vet bonden i Kina,
gruvarbetaren i Ural, läraren i Nova Huta och sockerrörsarbetaren på Kuba.

Socialistiska ekonomier fungerar inte och behoven att detaljstyra samhället
leder till diktatur och förtryck. Det är bara i länder där socialismen kunnat
motverkas av en kämpande marknadsekonomi som socialistiska alternativ
har kunnat vinna ett, visserligen begränsat, men dock stöd bland allmänheten.
I Östeuropa vet man att socialismen leder till katastrof.

Järnridån har fallit. Människor och idéer kan åter röra sig från Öst till
Väst, från Väst till Öst. Men ännu är vägen till stabila demokratier och fungerande
marknadsekonomier lång och besvärlig. De östeuropeiska länderna
måste bygga upp en rad institutioner och stifta ett stort antal lagar som nu
saknas. De måste klara av den besvärliga processen att överföra äganderätt
från staten till privata intressenter.

Västeuropas länder kan och bör hjälpa till. Just nu samordnar EG-kommissionen
det ekonomiska stödet från de 24 industrialiserade marknadsekonomierna
inom OECD. Att EG-kommissionen fick detta samordningsansvar
är naturligt, eftersom det bara är EG, som tack vare sin ledande roll i
Europa, effektivt kan hjälpa Östeuropa. Men när östeuropéerna nu vänder
sig mot väst för att få hjälp framstår EG inte bara som den viktigaste ekonomiska
maktfaktorn utan även som en garanti för fred och demokrati.

Sverige måste också medverka till att stödja utvecklingen i Östeuropa. I
en särskild kommittémotion Central- och Östeuropa redovisar vi hur Sverige
skall kunna bidra till utvecklingen inom de självständiga östeuropeiska
länderna liksom förslag till svenskt stöd till de baltiska länderna. Detta stöd
måste infogas inom ramen för det västeuropeiska hjälpprogram som nu
växer fram.

2.2 Fundamenten för framtida fred

Det finns ett gemensamt europeiskt kulturarv. Under sekler har de flesta
europeiska länder deltagit i samma kulturella process och påverkats av
samma strömningar. Olika länder svarade för inspirationen under olika perioder.

Förutsättningarna för fredligt samarbete mellan Europas länder är bättre
nu än någonsin förut. Genom det institutionaliserade samarbetet inom EG
har skapats helt nya förutsättningar för långsiktig fredlig samverkan. Väpnade
konflikter mellan Västeuropas demokratiska länder förefaller i dag
omöjliga. Medborgare och politiker har lärt sig kompromissernas svåra
konst. Det finns i dag en respekt för andra länders synsätt och traditioner
som ännu för 30 år sedan saknades. Inte minst viktigt för detta europeiska
integrationsarbete är att allt fler tvistemål löses genom juridiska instrument,
såsom EG-domstolen, i stället för i förhandlingar mellan nationella politiker.

Under året har öppnats möjligheter för att på sikt inte bara de nuvarande 3

tolv länderna inom EG utan även övriga europeiska länder skall kunna in- Mot. 1989/90

kluderas i detta institutionella integrationsarbete. Därför finns det fog för att U503

tala om möjligheterna till en ny europeisk fredsordning. Motorn i detta nya
Europa är EG-samarbetet.

2.3 Europeiskt samarbete

Utvecklingen i Europa gick efter krigslutet i olika riktningar. I Västeuropa
uppstod en förståelse för att frivilligt ekonomiskt och politiskt samarbete
mellan demokratier lägger grunden för varaktig fred. Det av Sovjet inrättade
organet för östeuropeiskt samarbete, SEV (även kallat Comecon), har
emellertid i verkligheten aldrig varit annat än en förlängning av sovjetiska
Gosplan, med uppgift att gynna Sovjetunionen ekonomiskt.

Det ojämförligt viktigaste organet för europeiskt samarbete är EG - den
Europeiska gemenskapen. Det finns inget alternativ till EG.

EFTA grundades, två år efter EG, som ett organ för de samarbetstveksamma
länderna. EFTA har under sin tjugoåriga existens bara genomfört ett
betydande samarbetsprojekt - ett frihandelsavtal. När nu EFTA får en ny
roll som samordnare av medlemsländernas önskemål i förhandlingarna med
EG understryker detta ytterligare EG:s stora betydelse.

Även framtida samarbete i Östeuropa kommer att vara inriktat på en så
nära relation till EG som möjligt. Att förespråka att Sverige skulle ingå i ett
ekonomiskt samarbete i en randstatszon från Nordkap till Svarta Havet - ett
slags "Mitteleuropa-lösning" är inte grundad på politiska och ekonomiska
realiteter. Naturligtvis vill de östeuropeiska länderna ha samarbete med ett
EFTA-land som Sverige, men i valet mellan EFTA och EG är det givetvis
mot EG som dessa länder vänder sig. EG utgör en marknad på cirka 330
miljoner personer. EFTA-ländernas befolkning utgör inte ens en tiondel
därav.

Att Östeuropas länder strävar efter nära relationer med EG bekräftas
bl.a. av att Ungerns utrikesminister offentligt deklarerat att Ungern i framtiden
önskar uppnå medlemskap i EG. Av samma skäl som EG-medlemskap
var viktigt för Grekland, Portugal och Spanien för att stärka demokratin
kommer de demokratiserade östeuropeiska länderna att dras till EG.

Under de över 30 år som EG har funnits har det i hög grad bidragit till att
skapa dagens moderna Västeuropa. Under 1970-talets slut och i början av
1980-talet inriktades EG-avtalet på att assimilera nya medlemmar. Genom
enhetsakten och framför allt genom beslutet att på kort tid genomföra den
gemensamma inre marknaden, något som redan från början varit ett av målen
för samarbetet, vitaliserades hela verksamheten. Utvecklingen inom EG
kommer inte att upphöra efter 1992.

Även om EG svarar för det kraftfulla samarbetet är andra sammanslutningar
av europeiska länder betydelsefulla för att bygga ett enat Europa.

Europarådet är forumet för alla Europas demokratier. Det är det äldsta organet
för europeiskt samarbete och är en viktig manifestation för demokrati
och mänskliga rättigheter. När Europarådet grundades 1949 ville många att
det skulle utgöra grunden för en fastare sammanslutning av de demokratiska
länderna. Denna målsättning kunde dock inte uppfyllas.

L

Europarådet har dock viktiga konkreta uppgifter i att vaka över att de Mot. 1989/90

olika länderna inte träder de enskilda medborgarnas rättigheter förnär. U503

Detta är mycket betydelsefullt. I Sverige har socialdemokratiska regeringar
flera gånger fått uppleva nesan av att fällas för avsteg från Europarådskonventionen
om mänskliga rättigheter. Det har bidragit till att svenskar delvis
fått ett förbättrat skydd mot myndighetsövergrepp. Även på det kulturella
området gör Europarådet betydelsefulla insatser.

För de östeuropeiska länderna är medlemskap i Europarådet viktigt. Ungern
har redan inlämnat en medlemskapsansökan. Att upptagas som medlem
innebär att Västeuropas länder godkänner de nya demokratiska systemen i
det landet. Därmed utgör också Europarådsmedlemskap en förstärkning av
demokratin - avsteg från demokratiskt styrelseskick skulle leda till att
landet, såsom var fallet med Grekland under militärjuntans styre, suspenderas
eller utesluts från Europarådet.

Vid sidan av dessa kända samarbetsorganisationer finns även ett FN-organ
för samarbete i Europa - ECE (Economic Commission for Europé). Detta
organ har aldrig haft någon praktisk betydelse för europeiskt samarbete. Det
finns inte heller anledning att tro att ECE i framtiden kan få någon mera
betydelsefull roll.

3. Sverige tillhör Europa

Sverige står nu inför ett vägval. När huvuddelen av Västeuropas länder förbereder
sig för ökat samarbete måste Sverige bestämma sig för om vi skall
vara med eller stå utanför.

Konsekvenserna om vårt land skulle stå helt utanför skulle bli omfattande.

Det skulle ha betydelse för hela vår kultur och vårt politiska klimat. Sverige
är en del av Västeuropa - att förneka detta är att förneka Sveriges kulturella
och politiska arv. Nästan alla viktiga impulser genom historien har kommit
från den västliga kultursfären. Vårt politiska system - den parlamentariska
demokratin - stammar från Västeuropa och tillämpas nu i alla dess länder.

Att medvetet ta avstånd från Västeuropa kommer att innebära att både
svenskar och utlänningar kommer att se på Sverige med andra ögon. Det
kommer säkerligen inte att välkomnas av ungdomar - varav många i ett sådant
läge kan förväntas försöka lämna Sverige för att söka sin framtid i mer
dynamiska länder.

I politiskt hänsende kommer Sverige att avskärma sig från det nära samarbete
över gränserna som finns mellan de olika EG-ländernas politiker. Kvaliteten
på de svenska politiska besluten påverkas naturligtvis negativt av en
ordning där svenska politiker sällan får impulser och intryck från andra länder.
Ett insulärt synsätt är alltid skadligt och leder lätt till fördomar och vanföreställningar.

I ekonomiskt hänseende är Sverige en del av Västeuropa - över 52 procent
av all export skedde 1988 till EG-länder. Det är också handeln med EG som
ökar snabbast - 1984-88 ökade exporten till EG fem gånger snabbare än exporten
till andra länder. En isolering skulle därför skada Sverige ekonomiskt.

Många av motståndarna till europeisk integration hävdar att Sverige kan Mot. 1989/90

bibehålla nuvarande relation till EG - ett frihandelsavtal - och eftersom U503

detta möjligör handel och kontakter i dag kommer det även att räcka i framtiden.
Det är fel. Skillnaden är att inom kort kommer EG att ha undanröjt
gränshindren mellan sina länder. Då kommer svenska företag i en mycket
mera ofördelaktig situation. Sverige kommer att ligga utanför EG, vilket
medför osäkerhet och kostnader. Inom EG kommer företagen att, som ett
resultat av den inre marknaden, kunna rationalisera sin tillverkning, vilket
leder till att EG-företagen även kan bli mera konkurrenskraftiga på exportmarknader
där deras produkter konkurrerar med svenska varor.

Skapandet av den inre marknaden kommer att vara en betydelsfull stimulans
för EG-ländernas ekonomier. I den s.k. Ceccini-rapporten räknade man
med att BNP inom EG kommer att öka med mellan 2,5 och 6,5 procentenheter
som ett resultat av att gränshinder av olika slag avvecklas. Nyligen har
amerikanska nationalekonomer hävdat att integrationen kommer att ge
ännu större positiva effekter.

Står Sverige utanför denna process kommer både stora och små företag
att påverkas.

Det sägs ibland att de stora företagen ansluter sig själva till EG genom att
köpa företag inom EG. Det är delvis riktigt - men samtidigt innebär det att
den svenska företagsdelen direkt måste konkurrera med den del av företaget
som befinner sig innanför EG. Även småföretagen kommer att påverkas.

Mänga underleverantörer till de svenska storföretagen kommer att drabbas
av att dessa företag flyttar produktion till utlandet.

Ny teknikutveckling kommer att försvinna ur Sverige. Arbetstillfällena
kommer successivt att minska. I ett isoleringsalternativ kommer det svenska
välståndet att allt fortare urholkas. Sverige kan riskera att bli en exotisk kuriositet
- ett nytt Albanien - ett land som står stilla.

Det skulle möjligen kunna finnas ett mindre avskräckande sätt att ställa
sig vid sidan om integrationen - det vore om Sverige på alla områden där vi
själva kan bestämma kunde uppvisa en mera attraktiv bild än vår omgivning.

Om Sverige hade mycket låga skatter, hög effektivitet, stabila priser, god
energitillgång och en mycket hög välfärd skulle de negativa effekterna av att
stå utanför kanske bli mindre. Sådan är situationen för Schweiz. Men läget
är annorlunda för Sverige. Oavsett vad som händer med Sveriges EG-förbindelser
måste den svenska politiken ändras på ett antal viktiga områden. I dag
är kontrasten mellan Sverige och andra jämförbara västländer alltför stor.

4. Sveriges väg till Europa

När en ny europeisk samhörighet nu skapas utifrån de nuvarande EG-ländernas
samarbete är det givet att Sveriges plats är inom denna europeiska
samhörighet. Utrikesutskottet har utryckt ambitionen på följande sätt i betänkandet
UU 1987/88:24.

vad som nu förestår är en översyn av våra kontakter på olika sakområden,
för att om möjligt uppnå att integrationsarbetet inom EG, som nu accelereras,
leder till samma fördelar och åtaganden för medborgare, institutioner
och företag i Sverige, som det gör i EG:s medlemsländer.

Det är en viktig målsättning - på samma gång självklar och fundamental. Mot. 1989/90

Det är självklart att vi i Sverige inte i längden kan vara en andra klassens U503

europé - att stå utanför integrationen kommer inte minst känslomässigt att
vara till skada för svenskt näringsliv, svensk vetenskap och kultur. Samtidigt
är målsättningen grundläggande, eftersom det enda nu möjliga sättet att
uppnå denna likabehandling är att erhålla medlemskap.

Sveriges väg mot Europa måste därför ha detta som ett långsiktigt mål.

Det bör ske en stegvis anslutning till den Europeiska Gemenskapen.

De första steg som måste tas är steg som Sverige kan ta på egen hand.

Svenska regler och bestämmelser måste bringas i samstämmighet med
dem som gäller inom EG. Ett sådant arbete har inletts. Det måste genomföras
snabbt och konsekvent.

Ännu viktigare är att den svenska politiken på viktiga delområden, som
skatter och energi, måste anpassas till den europeiska verkligheten. Det
är inte i sig en förutsättning för vidgat samarbete med EG, men det är en
förutsättning för att den svenska ekonomin skall kunna utvecklas.

Resultatet av de sk EES-förhandlingarna, som snart skall inledas, kan bli
ett betydelsefullt steg på vägen mot integration. Våra kommentarer till
EES-processen återfinnes i avsnitt 4.1.1 nedan.

Efter EES-avtalet kommer det att finnas en rad ytterligare områden där Sverige
bör fördjupa samarbetet med EG. En del av dessa är redan i dag möjliga
att identifiera, andra blir beroende av utvecklingen inom EG.

Den sedan 1984 pågående s.k. Luxemburg-processen möjliggör att EFTAländerna
och EG steg för steg utvecklar lösningar på problem av gemensamt
intresse. Denna process måste fortgå parallellt med EES-processen,
eftersom där byggs en plattform för gemensamma lösningar som grundval
för ett framtida svenskt medlemskap i EG.

För att kunna undanröja gränshinder och avskaffa gränskontrollerna mellan
Sverige och EG krävs att Sverige ingår en tullunion med EG. Även
andra EFTA-länder har utryckt intresse av att det etableras en tullunion.

EG håller på att fördjupa valutasamarbetet EMS (se nedan avsnitt 4.2.1).

Sverige bör eftersträva en anknytning till detta samarbete.

EG håller på att bygga upp en miljövårdsorganisation, EEA (se avsnitt

4.2.3 nedan). Sverige bör försöka vinna anslutning till denna.

För oss moderater är det självklart att Sveriges framtida utveckling måste
ske inom ramen för ett enat Europa. Sverige kan steg för steg skapa förutsättningar
för att i framtiden fullt ut delta i det europeiska integrationsarbetet.

Att föra Sverige till Europa kommer inte ske utan motstånd. Varje förändring
kommer att framställas som en försämring av EG-motståndarna. De argument
som dessa använder bygger ofta på mer eller mindre medvetna feltolkningar
av regler och förhållanden inom EG. Efter en tid, när de rätta
förhållandena blivit kända, försvinner argumenten.

7

Mot. 1989/90
U503

4.1.1 EFTA-ländernas förhandlingsmål

Förhandlingarna kring EES kommer att omfatta följande sakområden:

institutionella förhållanden

varuhandel

tjänstehandel

kapitalrörlighet

arbetskraftsrörlighet

Dessutom kommer följande områden att bli föremål för överläggningar:
forskning och utveckling, miljövård, utbildning, arbetsförhållanden och sociala
villkor, konsumentskydd, småföretag och turism, regional utjämning
och politisk dialog.

Målet för EFTA-ländernas förhandlingsuppläggning måste vara att uppnå
så långtgående praktiskt samarbete som möjligt. Villkoren för Sverige bör
bli så likvärdiga som möjligt i förhållande till EG-länderna.

Om en tullunion inte kommer till stånd mellan EG och EFTA kommer
inte gränskontrollerna att slopas mellan Sverige och EG. Då kommer bl.a.
den omfattande ursprungskontrollen av varor att finnas kvar. Att gränskontrollen
bibehålls bidrar också till att svenska företag som inte är etablerade
inom EG-området aldrig kommer att betraktas som medlemmar i EG-familjen
utan alltid som utomstående. Jordbrukshandeln kommer inte heller att
omfattas av avtalet i annan mån än att Sverige kan tvingas lämna koncessioner
beträffande sin jordbruksimport på olika punkter.

Det är vidare mycket oklart om antidumping- bestämmelserna och andra
skyddsklausuler, som nu finns i vårt frihandelsavtal med EG och som Gemenskapen
vid flera tillfällen använt för att diskriminera Sverige, kommer
att försvinna.

4.1 EES - ett steg mot ett enat Europa

Den 19 december möttes EG:s och EFTA-ländernas utrikesministrar i Bryssel.
De enades om att förhandlingar om en Europeisk Ekonomisk Sfär
(European Economic Space) skall inledas under våren 1990. Denna sk EESprocess
är resultatet av ett erbjudande som EG-kommissionens ordförande
Jacques Dclors gjorde i januari förra året. Han erbjöd då att under vissa förutsättningar
skulle EFTA-länderna få deltaga i ett omfattande samarbete
med EG. De viktigaste kraven var att EFTA-länderna skulle acceptera de
regler och förhållanden som EG redan beslutat om (den sk acquis communautaire).
Ett annat viktigt villkor var att de EFTA-länder som ville delta
skulle förhandla tillsammans.

Syftet med de förhandlingar som nu inleds är att EES- samarbetet skall
kunna vara i kraft vid samma tidpunkt som EG:s inre marknad skall vara
fullbordad - vid utgången av 1992. Vid mötet i Bryssel talade de deltagande
parterna om de två pelarna i EES. Den ena pelaren är EG:s existerande
strukturer. Den andra pelaren måste EFTA-länderna bygga upp. Därför
måste EFTA-länderna komma överens om dels EFTA:s gemensamma förhandlingsuppläggning
i förhållande till EG, dels hur EFTA:s framtida organisation
skall se ut.

EG har i den gemensamma kommunikén efter EG-EFTA-mötet accepte- Mot. 1989/90

rat att det finns vissa vitala nationella intressen bland EFTA-länderna som U503

kan komma att medföra begränsningar i samarbetet. Men för att EES skall
kunna komma till stånd är det nödvändigt att dessa invändningar blir så begränsade
som möjligt. Annars kommer EG att uppfatta det som om EFTAländerna
försöker en å la carte-ansats för europeisk integration, dvs att
EFTA-länderna bara väljer att delta i sådant samarbete som de själva finner
gynnsamt. En sådan ansats är inte acceptabel för EG. Inom EG måste länder
för att få del av de allmänna fördelarna också underkasta sig beslut som kortsiktigt
kan vara negativa för det egna landet.

EG har överstatliga organ. Det finns en EG-domstol, en kommission med
exekutiva funktioner, ett direktvalt parlament och en beslutsordning som
möjliggör majoritetsbeslut inom ett antal områden. Inom EFTA finns inga
sådana organ eller beslutsprocesser. Detta kommer att leda till komplikationer
när de två pelarna skall förenas till EES.

För att EES skall fungera kommer det dock att krävas någon form av gemensam
juridisk tvistelösningsmekanism. Inte minst för enskilda individer
och företag innebär en sådan lösning en förbättring. Den skulle automatiskt
innebära förstärkt rättstrygghet vid tvister med myndigheter inom vissa
rättsområden. En sådan EES-domstol skulle vara den slutliga uttolkaren av
de lagar som grundas på EES-avtalen. Detta kommer dock att kräva omfattande
förändringar för de olika EFTA-länderna.

Ett betydelsfullt förhandlingsområde gäller EFTA-ländernas möjligheter
att påverka den framtida utformningen av EG-samarbetet. EG är en dynamisk
organisation och samarbetet kommer att utvecklas vidare efter att den
inre marknaden förverkligats. Även inom områden där det finns etablerade
EG-regler kommer utvecklingen att nödvändiggöra en utveckling av reglerna.
EG har i dag en fungerande beslutsprocess som omfattar kommissionen,
parlamentet och ministerrådet. EFTA-länderna vill medverka i EG:s
beslutsprocess och har framhållit:

upprättande av en, både till innehåll och form, verkligt gemensam mekanism
för beslutsfattande är en grundläggande förutsättning för att ett avtal skall
vara politiskt godtagbart och rättsligt effektivt men också motiverad med
tanke på avtalets omfattning (EFTA:s ministerråd, 14 december 1989)

Det är viktigt att denna målsättning så långt som möjligt realiseras.

Från EG:s sida har man dock deklarerat att man inte kan ge avkall på
EG:s beslutssuveränitet.

Även om EFTA-länderna når långt i sina strävanden är det uppenbart att
en EES-lösning är en mellanlösning, eftersom EFTA-länderna inte kan få
det fulla inflytande som ett medlemsskap innebär. På lång sikt är detta inte
acceptabelt - Sverige skulle då förvandlas till en randstat som på många olika
områden tvingas anpassa sig till EG utan att ha något inflytande. På kortare
sikt kan EES dock vara ett nödvändigt mellanläge tills Sverige fullt ut kan
delta i samarbetet.

I det förhandlingsläge som nu föreligger är det viktigt att EFTA-länderna
enas om en förhandlingsuppläggning som söker uppnå en så långtgående integration
som EG kan acceptera. I förhandlingarna är det viktigast att priori

tera de praktiska aspekterna av samarbetet. I första hand är det en fråga om Mot. 1989/90

att säkra de s.k. fyra friheterna och beslutsinstitutionerna. Om EFTA-län- U503

derna ställer alltför långtgående krav på undantag och på institutionella arrangemang
som EG-länderna uppfattar som en inskränkning av deras beslutssuveränitet
finns risken att EES inte kan förverkligas.

EFTA-länder bör eftersträva att det bildas en gemensam EES-arbetsmarknad
i enlighet med de regler som kommer att gälla för EG-arbetsmarknaden.

Passfrihet bör gälla inom hela EES. Beträffande varuhandel måste målsättningen
vara att frihandelsavtalet utformas så att det inte omöjliggör en
framtida tullunion.

Även om fria kapitalrörelser kan åstadkommas genom ensidiga nationella
beslut bör regler som garanterar medborgarnas rätt att fritt flytta kapital
inkluderas i ett EES-avtal. Även rätten att förvärva företag och fast egendom
inom EES bör garanteras.

EFTA-länderna bör vidare eftersträva att fullt ut kunna medverka i EG:s
forsknings- och utbildningsprogram. Det skulle innebära att Sverige
kunde medverka på programnivå i olika forskningsprojekt, liksom att
svenska ungdomar skulle kunna delta i utbytesprogrammen ERASMUS
och COMETT.

De kommande förhandlingarna kommer inte att gälla en anslutning till
EG:s gemensamma jordbruksmarknad. Det är dock viktigt att ett framtida
EES-avtal medför ökad möjlighet till handel med jordbruksprodukter.

EG har också inbjudit EFTA-länderna att inom ramen för EES upprätta
en utrikespolitisk dialog. En sådan dialog bör välkomnas.

4.1.2 Anpassning till EG-regler

När svensk lagstiftning och regelgivning skall anpassas till de relevanta delarna
av acquis communautaire kommer detta att kräva en rad förändringar
av lagar och förordningar.

Den s.k. EG-rätten är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Den anses vara
omedelbart gällande rätt och är därför bindande för nationella domstolar
och myndigheter. De EG-rättsliga reglerna har också i stor utsträckning direkt
effekt, dvs de lägger rättigheter och skyldigheter direkt på fysiska och
juridiska personer och kan åberopas av dessa.

Om en sk EES-domstol inrättas innebär det att enskilda individer och
företag i vissa typer av fall kan överklaga ett avgörande i svensk domstol till
EES-domstolen, som då kan pröva bl.a. om svensk lagstiftning står i överenstämmelse
med avtalet. En sådan överklagningsmöjlighet innebär att beslutanderätt
delegeras till en mellanstatlig domstol, vilket är möjligt redan
enligt nuvarande lagstiftning.

4.2 Europasamarbetet i framtiden

När den inre marknaden är förverkligad vid slutet av 1992 kommer EG-samarbetet
att ytterligare förstärkas och utvecklas.

4.2.1 EMS - European Monctary System

EMS växelkurssamarbete - ERM - har varit framgångsrikt. Detta samarbete
innebär att de ingående valutornas växelkursvariationer regleras. Om
marknadskurserna avviker från de tillåtna banden intervenerar centralbankerna
tillsammans. Detta system har bidragit till stabila växelkurser och förhållandevis
låg inflation i de samverkande länderna. Man har även skapat
ett slags gemensam valuta - Ecu - som vinner allt större användning i främst
kommersiella sammanhang.

Ännu ingår inte alla EG-länder i ERM. Storbritannien, Spanien, Portugal
och Grekland står utanför. Nu pågår emellertid en omfattande debatt inom
EG om ett utökat monetärt samarbete.

Vid Europeiska rådets - dvs EG:s regeringschefers - möte i december i
fjol beslutades att EG skall inkalla en konferens till hösten i år. Denna konferens
skall behandla de praktiska förhållandena kring ett fördjupat monetärt
samarbete. Det innebär att även Storbritannien nu accepterat att i framtiden
inträda i det nuvarande växelkurssamarbetet ERM.

Det finns olika tankar om hur det monetära samarbetet skall se ut. Många,
däribland EG-kommissionens ordförande Delors, förespråkar att EG förvandlas
till ett gemensamt valutaområde European Monetary Union
(EMU), där samma valuta är legalt betalningsmedel i de olika länderna.

De enskilda länderna får då inte längre samma möjligheter att utforma en
egen penningpolitik. Även finanspolitiken måste delvis samordnas. Då
krävs också en europeisk centralbank. En förutsättning för att denna skall
kunna vinna förtroende är att den får en självständig ställning i förhållande
till såväl de nationella regeringarna som EG:s olika beslutande organ.

En annan tanke är att en gemensam valuta kan uppstå successivt, som ett
resultat av medborgarnas fria val av valuta. Den valuta som bäst bevarar
köpkraften kommer då normalt att ha störst attraktionskraft.

På sikt finns det betydelsefulla vinster att göra med en gemensam valuta.
Även om det numera finns möjlighet för företag att försäkra sig mot kursfluktuationer
innebär dessa operationer kostnader. Det innebär att ett utländskt
företag har en konkurrensnackdel i förhållande till inhemska företag.
En sann inre marknad förutsätter därför att även växelkursriskerna elimineras.

Sverige tillämpar för närvarande en växelkurspolitik som baseras på den
s.k. korgen. Detta är ett vägt index av de 15 viktigaste valutorna i svensk
utrikeshandel. Dollarn tilldelas en dubbel vikt. Denna växelkurspolitik baseras
enbart på en svensk deklaration att Sverige, genom marknadsinterventioner,
skall försvara en växelkurs som ligger inom den deklarerade spännvidden
i förhållande till korgen.

Moderata Samlingspartiet har sedan flera år förespråkat en svensk anknytning
till EMS-systemet. Detta kan ske genom att förhandlingar upptas
om villkor för anslutning. En sådan är fullt möjlig även för ett land som inte
är medlem i EG. Skulle emellertid denna lösning försvåras av pågående utvecklingsarbete
med sikte på EMU, kan Sverige i stället anknyta till ERM
genom att deklarera att växelkursen skall stå i viss relation till Ecun. En sådan
deklaration skulle vara ett tecken på att Sverige eftersträvar integration
med EG och skulle bereda vägen för en senare formell anslutning till ERM.

4.2.2 Frihandel i världen

Bakom EG:s inre marknad ligger en princip om frihandel. Det finns i sig
ingen anledning att inskränka ambitionerna om frihandel till Europa - frihandel
behövs i hela världen. Många av de samarbetsfrågor som nu kommer
att vara föremål för förhandlingar inom EES borde kunna avse inte bara
europeiska länder utan alla de nuvarande OECD-länderna och även de sk
NIC-länderna, vilka skulle kunna förenas i ett gemensamt frihandelsområde
till gagn för alla parter. Den amerikanske utrikesministern Baker har deklarerat
att USA borde få samma relation till EG som nu diskuteras för EFTAländerna.
Även om detta kortsiktigt innebär en komplikation beträffande
EES-förhandlingarna är det glädjande, eftersom det visar en amerikansk
strävan efter ett stort frihandelsblock.

Det för närvarande viktigaste organet för att främja frihandel är GATT.
Sverige kan inom ramen för de pågående GATT-förhandlingarna ta initiativ
till och understödja frihandelsinitiativ. Ett led i detta är att avveckla svenska
avsteg från frihandelspolitiken. Det är därför positivt att Sverige kommer att
avveckla de sk multifiberavtalen som begränsat u-ländernas möjligheter att
exportera textilvaror till Sverige.

Frihandel är viktig för u-länderna. U-länderna kan inte utvecklas bakom
tullhinder och protektionistiska begränsningar. Erfarenheterna visar tydligt
att ju öppnare ett utvecklingsland är desto bättre utveckling har det kunnat
uppvisa. I en särskild kommittémotion om biståndspolitik redovisas våra
synpunkter på u-ländernas utvecklingsmöjligheter.

4.2.3 Miljövård

Förmågan att komma till rätta med miljöproblemen kommer att bli avgörande
för Europas framtid. I delar av Europa, främst i Östeuropa är miljöproblemen
i det närmaste pyramidala och hotar även människan direkt. I
andra delar av Europa är problemen allvarliga: den ekologiska balansen är
rubbad och det finns en uppenbar fara för stora negativa konsekvenser om
inte insatser snabbt görs.

De olika EG-länderna är medvetna om miljöproblemen. Ännu varierar
dock förmågan att angripa problemen dels mellan olika miljöområden, dels
mellan olika länder.

De stora miljöproblemen måste lösas på övernationell nivå. En aldrig så
ambitiös miljöpolitik kan inte skapa god miljö om miljöförstöringen pågår i
grannländerna. I det framtida arbetet med att skapa ett renare Europa kommer
EG att spela en betydelsfull roll.

I Romfördragets artikel 36 finns en bestämmelse om att ett enskilt land får
upprätthålla egna regler, t ex när det gäller skydd för människors, djur eller
växters liv och hälsa. När Romfördraget 1987 kompletterades genom den
s.k. enhetsakten förstärktes miljöskyddet ytterligare. Det fastslogs att EG:s
gemensamma policy beträffande miljö och arbetsmiljö skulle inriktas på en
"hög skyddsnivå. Dessutom underströks genom artikel 100A varje medlemslands
rätt att bibehålla mera restriktiva regler. Förutsättningen för dessa
regler är att bestämmelserna inte diskriminerar varor från andra länder i förhållande
till varor från det egna landet. Argumentet att en EG -integration

skulle medföra att nuvarande svenska miljöskyddsregler skulle försämras är Mot. 1989/90
således felaktigt. U503

Just nu håller EG på att etablera en gemensam miljövårdsorganisation European
Environment Agency. Till att börja med skall detta vara ett organ
för utbyte av information och utveckling av metoder. Enligt planerna skall
organet också vara öppet för länder utanför EG. Sverige bör ansöka om
medlemskap i EEA.

4.2.4 Social dimension

Hittills har de sociala frågorna inte ingått i EG-samarbetet. Att EG nu håller
på att skapa en social dimension innebär inte att sociallagstiftningen kommer
att bli likformig. Varje land kommer även i framtiden att kunna avgöra de
sociala förmånernas utformning inom ramen för de minimiregler som nu
samlas i en social stadga.

Dessa minimiregler kan påskynda utbyggnaden av sociala förmåner i Medelhavsländerna.
För Sveriges del kommer en framtida social stadga knappast
att innebära några höjda krav.

Motståndare till europeisk integration hävdar ofta att svensk socialpolitik
skulle försämras om Sverige deltar i integrationsarbetet. Det är fel. EG-samarbetet
har inskränkts till att tillse att reglerna är sådana att det inte diskriminerar
invånare från ett annat EG-land. För övrigt står Sverige inte alls i någon
särställning beträffande sociala förmåner - flera länder i Västeuropa erbjuder
sina invånare ett motsvarande och ibland bättre skydd.

Ett annat påstående är att arbetslösheten kommer att öka om Sverige deltar
i integrationsarbetet. Det är riktigt att den genomsnittliga arbetslösheten
inom EG-länderna ligger högre än i Sverige, men det finns också länder med
arbetslöshetstal i svensk storlek när man tar hänsyn till de omfattande arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna och förtidspensioneringen i Sverige. Det
finns inget som skulle hindra Sverige från att i framtiden föra en aktiv arbetsmarknadspolitik.
Men i realiteten är deltagande i den europeiska integrationen
en förutsättning för att kunna upprätthålla hög sysselsättning i Sverige i
framtiden.

4.2.5 Institutionella förändringar

Under 1990-talet kan EG förväntas reformera vissa delar av sina arbetsformer.
En sådan traktatförändring kommer troligen att medföra att EG-parlamentet
får en starkare ställning i beslutsprocessen. Sedan direktvalen till
EG-parlamentet infördes har parlamentet blivit allt mera betydelsfullt. I de
olik? EG-länderna försöker man också finna sätt att få bättre kommunikation
mellan de nationella parlamentarikerna och deras kollegor i EG-parlamentet.

Det pågår för närvarande en debatt inom EG om det som kallas the democratic
deficit. Med det menas inte att EG skulle vara odemokratiskt EG
består av demokratier där varje regering är ansvarig inför sitt parlament
och sina väljare. Vad det i stället är frågan om är hur EG-parlamentets roll
skall kunna utvecklas och förstärkas. För att balansera den ökade överstatlighet
som en förstärkt roll för Europaparlamentet kommer att medföra be- 13

tonar såväl EG-kommissionen som ministerrådet principen om subsidia- Mot. 1989/90

rity. Denna princip innebär att beslut i olika frågor fattas på så decentralise- U503

rad nivå som möjligt.

Detta är en viktig princip. Motståndare till EG hävdar ofta att EG innebär
att besluten centraliseras till Bryssel. Genom att tillämpa subsidiarityprincipen
kan det i stället komma att innebära decentralisering av beslut
inom de enskilda länderna.

4.3 Vad skall Sverige göra?

Att förhandlingar om EES nu kommer att inledas innebär inte att Sverige
därmed uppnår ett slutgiltigt förhållande till EG. Det är inte ens säkert att
ett EES-avtal kommer att innehålla de element som nu är aktuella. Men
även om så kommer att bli fallet är inte EES en ersättning för det samarbete
och den integration som EG erbjuder. EES är ett steg som kommer att föra
Sverige närmare till EG och ge oss en del fördelar i utbyte mot en del förpliktelser.
Men EES är inte ett alternativ till medlemskap.

Sverige har på sikt två alternativ: att stå utanför EG:s beslutsprocess eller
att delta fullt ut i de forum där Europas utveckling kommer att avgöras.

4.3.1 Randstat

Väljer Sverige att under nästa decennium stå utanför EG kommer Sverige
att bli en randstat. EES är ett randstatsarrangemang - en dellösning för västeuropeiska
länder som inte önskar delta i det fullödiga samarbetet.

Sverige och övriga EFTA-länder kommer att förhandla med EG som en
enhet, sedan EG-länderna inbördes fattat beslut om sin förhandlingsposition.
Det medför att Sverige och de övriga EFTA-länderna i praktiken kommer
att tvingas anpassa sig till den politik som EG-länderna inbördes bestämt.
Sveriges inflytande på politiken blir begränsat. Om Sverige på lång
sikt kommer att ha en anknytning till EG genom en EES-process i stället för
medlemsskap innebär det att Sverige inte på ett demokratiskt tillfredställande
sätt får en möjlighet att delta i utformandet av den europeiska politik
som direkt kommer att påverka Sverige.

Utanförståendet kommer att begränsa Sveriges möjligheter att delta i byggandet
av det framtida Europa (östpolitiken, miljövården, den sociala välfärden,
forskningen etc.), eftersom EG alltid kommer att utgöra centrum för
alla dessa strävanden. Även i de fall då Sverige inbjuds att delta i europeiska
organ kommer man att finna att EG-länderna redan har kommit överens.

Att vara en randstat innebär inte bara att Svérige därmed avsäger sig möjligheterna
att direkt påverka besluten. Det innebär även att Sverige av omgivningen
kommer att betraktas som ett land utanför den europeiska gemenskapen.
Detta kommer att få följdverkningar för svenskt samhällsliv.

Svenska företag kommer att vilja vinna de fulla fördelarna av den Europeiska
Gemenskapen genom att etablera sig inom EG. På sikt kommer
svenska företag inte bara att bygga tillverkningskapacitet inom EG utan
även välja att omvandla sig från svenska företag till EG-företag. Sverige
kommer inte heller att kunna attrahera investeringar från icke-europeiska
företag. 14

Under 1990-talet kommer de östeuropeiska länderna förhoppningsvis att Mot. 1989/90

ombildas från planekonomier till marknadsekonomier. De kommer med U503

största sannolikhet att genomföra djärva reformer som om ett antal år kan
göra dem konkurrenskraftiga. Som ovan understrukits finns det bland Östeuropas
nya politiska ledare en ambition att deras länder i framtiden fullt ut
skall kunna delta i det europeiska samarbetet. Om Sverige nu stänger dörren
för medlemskap kan Sverige under nästa decennium vara en randstat och
flera östeuropeiska länder vara fullvärdiga medlemmar i EG.

4.3.2 Medlemsland

Det andra alternativet för Sverige är att genomföra EES-processen med siktet
inställt på att Sverige senare skall inträda som fullvärdig medlem i EG.

EG-kommissionen har deklarerat att det inte är aktuellt att behandla frågan
om nya medlemar förrän efter 1992. Österrike har dock redan inlämnat
en medlemskapsansökan. Österrike kommer att delta i förhandlingarna om
EES. Det är inget tvivel om att Österrike verkligen önskar bli medlem av
EG. De båda största österrikiska partierna ingår i den nuvarande regeringskoalition
som har inlämnat medlemskapsansökan.

Nu finns förutsättningarna att bedöma den framtida utvecklingen av Sveriges
relationer med EG. 1990 kommer att bli förhandlingsåret för EES. Under
1991 måste Sverige genomföra anpassningen till aquis communautaire.

Tidigast efter 1992 kan EG förväntas börja behandla Österrikes medlemskapsansökan.
Då kan det också finnas förutsättningar för andra länder
inom EFTA att förhandla om medlemskap. De länder som försitter möjligheterna
att få en medlemskapsansökan behandlad samtidigt med Österrike
kommer troligen att få vänta ytterligare ett antal år innan det finns förutsättningar
för att vinna medlemskap i EG. Sverige måste därför parallellt med
EES-processen analysera förutsättningarna för svenskt medlemskap. I samband
därmed bör självfallet belysas eventuella effekter för svensk neutralitetspolitik.

5. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående stegvis anslutning till Europeiska gemenskapen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de riktlinjer som bör gälla för den fortsatta EESprocessen,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående europeisk passunion,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående gemensam europeisk arbetsmarknad,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående framtida tullunion,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående svensk medverkan i EEA, 15

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående frihandel och GATT-förhandlingarna,1]

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående analys av förutsättningarna för svenskt medlemskap
i EG.

Stockholm den 12 januari 1990

Carl Bildt (m)

Lars Tobisson (m)

Anders Björck (m)

Rolf Dahlberg (m)

Ann-Cathrine Haglund (m)

Gullan Lindblad (m)

Arne Andersson (m)
i Ljung

Ingegerd Troedsson (m)
Görel Bohlin (m)

Rolf Clarkson (m)
Gunnar Hökmark (m)
Bo Lundgren (m)

Sonja Rembo (m)

Mot. 1989/90
U503

0 1989/90:N205

gotab 99449, Stockholm 1990

16