Sysselsättning och arbetsmarknad i Västsverige

Motion 2003/04:A341 av Carina Ohlsson m.fl. (s)

1 Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att tillgodose efterfrågan på arbetskraft under kommande år.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om offentliga resurser som syftar till att främja sysselsättning och tillväxt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om personalrekrytering till offentlig sektor.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att säkra tillväxt och sysselsättning i hela Västsverige.

2 Motivering

För att säkra en generell välfärd för framtiden måste tillväxten vara stark. Tillväxt och generell välfärd är nära sammankopplade med varandra. För att åstadkomma tillväxt krävs en väl fungerande arbetsmarknad där utbudet av arbetskraft motsvarar den efterfrågan som finns. Avgörande är att arbetsgivare, både företag och offentlig sektor, har tillgång till arbetskraft med rätt kompetens.

Idag har vi den paradoxala situationen att vi inom några år till följd av stora pensionsavgångar kommer att ha brist på arbetskraft inom många områden, inte minst inom offentlig sektor, samtidigt som ett stort antal människor i Sverige är arbetslösa.

Den öppna arbetslösheten i Västsverige uppgick i medeltal till nästan 38 400 människor 2002. Dessutom deltog drygt 21 000 människor i olika arbetsmarknadspolitiska program under förra året. Nästan 60 000 människor stod därmed utanför den ordinarie arbetsmarknaden.

Med den brist på arbetskraft som redan råder inom flera sektorer och som under kommande år väntas växa, är detta ett stort slöseri med både mänskliga och ekonomiska resurser. Därför behövs en omfattande inventering av vilka yrken där rekryteringsproblem väntas finnas under kommande år och en åtgärdsplan för hur efterfrågan på arbetskraft ska kunna mötas. Särskilt bör studeras hur de personer som idag befinner sig utanför den ordinarie arbetsmarknaden kan bidra till att minska rekryteringsproblemen.

För att tillgodose behovet av kvalificerad arbetskraft krävs också en ökad satsning på den högre utbildningen i Västsverige. Västra Götalandsregionen har gjort en analys som visar att arbetsmarknaden i Västra Götaland kommer att nettoefterfråga 100 000 nya högskoleutbildade år 2015, en ökning med cirka 50 procent från dagens nivå. Förändringarna väntas bli snabbast de kommande fem åren, och flest högskoleutbildade kommer också i fortsättningen att efterfrågas inom tjänstesektorerna.

3 Se över och samordna användningen av offentliga resurser

I en tid då drivkrafterna för en stark tillväxt är svaga måste fokus också riktas på användningen av offentliga resurser som syftar till att främja sysselsättning och tillväxt.

Vi konstaterar att de arbetsmarknadspolitiska programmen är många, varav fyra avser olika former av anställningsstöd. Förra året uppgick kostnaderna för alla åtgärder till 4,1 miljarder i Västsverige, varav knappt 1,4 miljarder avsåg insatser till stöd för arbetshandikappade.

Sammanfattningsvis ger insatserna inom de här områdena en väldigt splittrad bild av de statliga åtagandena i sysselsättnings- och tillväxtpolitiken. Ett flertal myndigheter och beslutsfattare är involverade. En mycket stark projektorientering kännetecknar den praktiska verksamheten. Uppföljning och utvärdering av olika insatser sker fortlöpande inom vissa områden men tillmäts inte tillräcklig betydelse – framför allt ur regionala synpunkter.

Regeringen har vid flera tillfällen framhållit betydelsen av sektorssamverkan för att uppnå en helhetssyn och en samordning av resurserna. Ur ett regionalt perspektiv är detta oerhört viktigt för att öka utbytet av de resurser och konkreta insatser som sker för att främja sysselsättning och tillväxt.

De regionala tillväxtprogrammen, som håller på att utarbetats för perioden 2004–2007 är ett av de viktigaste redskapen i det här sammanhanget. Det är inom ramen för dessa som en långtgående samordning ska ske till stöd för de överordnade målen.

I detta perspektiv finns det anledning att pröva om antalet statliga program, insatsområden, åtgärder och stödformer är ändamålsenliga, och ger utrymme för målstyrning.

Även EU-strukturfondsprogram behöver bli föremål för en översyn även om Sverige inte ensamt avgör detta. Initiativ med denna innebörd bör i alla fall prövas i EU-samarbetet.

Samtidigt växer behovet av att fortlöpande följa upp och utvärdera insatserna och värdera utbytet av resurserna med avseende på bland annat effekter på sysselsättningen.

4 Stärkt personalrekrytering till offentlig sektor

Rekrytering av personal till den offentliga sektorn är ett snabbt växande problem både för regionen och för hela landet. Brist på personal gäller i nära på all offentlig verksamhet, stora pensionsavgångar gör att behovet av att rekrytera personal kommer att växa kraftigt under kommande år.

De personer som rekryteras är framför allt högskoleutbildade, medan antalet tjänster med lägre utbildningskrav blir färre. Två yrkesgrupper där det kommer att råda särskilda rekryteringsproblem är sjuksköterskor och förskollärare. Även behovet av tandläkare fortsätter att vara stort, liksom behovet av lärare.

Det krävs därför både insatser på kort sikt för att klara personalförsörjningen men också insatser för att långsiktigt tillgodose behovet av utbildad personal till den offentliga sektorn.

Några åtgärder vi i sammanhanget vill lyfta fram är:

• Insatser för grupper som idag står utanför arbetsmarkanden. Människor med utomnordisk bakgrund är en resurs på arbetsmarknaden som borde tas till vara på ett bättre sätt än vad som görs idag. Ett exempel är validering av utländska utbildningar och kunskaper förvärvade på annat sätt som gör att individen får ett papper på sina kunskaper.

• En annan grupp som också utgör en outnyttjad resurs på arbetsmarknaden är människor med funktionshinder. Med dagens teknik och tillgången till bra utbildning kan många människor med funktionshinder stå till arbetsmarknadens förfogande. Hindret för att människor med funktionshinder skall få ett arbete handlar oftast om okunnighet och attityder. Det handlar delvis om ökade informationsinsatser och en politisk satsning för att ändra attityder och för att underlätta för dessa människor att komma in på arbetsmarknaden.

• Öka antalet utbildningsplatser i Västsverige samt genomföra insatser för att intressera ungdomar att arbeta inom den offentliga verksamheten.

• Ökad tillgång till praktikplatser och liknande inom offentlig verksamhet där det under kommande år kommer att råda brist på personal.

5 Satsa på tillväxt och sysselsättning i hela Västsverige

En väl fungerande arbetsmarknad med ett minimum av strukturarbetslöshet förutsätter ökad geografisk och yrkesmässig rörlighet på arbetsmarknaden. Investeringar i kommunikationer och utbildning i vid mening blir i detta sammanhang ofrånkomliga inslag i en politik som stärker enskilda människors ställning på arbetsmarknaden. Det är inte fel att människor är rörliga och flyttar på sig. Det är bra att människor skaffar sig nya erfarenheter, utbildar sig och flyttar till andra orter för att få jobb. Men det är däremot fel om vissa samhällssystem gynnar vissa regionala områden så att flyttlassen bara går i en riktning. Erfarenheter visar att arbetsmarknader fungerar bättre ju större de är. De arbetssökande är då inte heller utlämnade till en arbetsgivare utan har större möjligheter att söka och byta arbete. På samma sätt ökar också arbetsgivarens möjlighet att rekrytera arbetskraft. Det är därför av yttersta vikt att skapa arbetstillfällen för högskoleutbildade i städer men också på landsbygd och i glesbygd i Västsverige.

De regionala skillnaderna i Västsverige har ökat, och skillnaderna mellan olika lokala arbetsmarknader då det gäller utveckling är stora. Nedläggningar och varsel visar hur sårbar Dalslands arbetsmarknad är. Även stora delar av östra Skaraborg visar en hög arbetslöshet.

Göteborgsregionen intar en särställning som en viktig ekonomisk motor för hela Sverige. Som landets andra stad saknar Göteborg idag ett brett utbud av arbetsplatser för akademiker som inte har en teknisk eller ekonomisk examen. För att behålla kompetensen i Västsverige skulle en ökad lokalisering av statliga verk vara en möjlighet.

En fortsatt kraftfull utbildning och arbetsmarknadspolitik är därför nödvändig och får särskilt stor betydelse för de delar av Västsverige som fortfarande uppvisar hög arbetslöshet. Samverkan mellan olika myndigheter är nödvändig för att ta till vara samtliga resurser som syftar till att säkra en fortsatt tillväxt och sysselsättning i hela regionen.

Stockholm den 6 oktober 2003
Carina Ohlsson (s)
Arne Kjörnsberg (s)	Jan-Olof Larsson (s)
Hans Hoff (s)	Nils-Erik Söderqvist (s)
Claes-Göran Brandin (s)