Sysselsättningen i Malmöområdet

Motion 1997/98:A417 av Lars-Erik Lövdén m.fl. (s)

Målen för regionalpolitiken ska enligt riksdagsbeslut vara att skapa hållbar tillväxt, rättvisa och valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Dessa mål gäller självfallet också för storstadsregionerna. I Sveriges tre storstadsregioner bor 30 % av landets befolkning. Storstadsområdena har stor betydelse för hela landets utveckling. Goda utvecklingsmöjligheter i dessa områden gynnar hela landets utveckling.

Malmöregionen är en av de regioner som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen under första halvan av 1990-talet. Under åren 1990–1994 försvann nästan vart fjärde arbetstillfälle. I dag har Malmö landets högsta socialbidragsberoende med 17 % socialbidragstagare. Samtidigt har skattekraften och medianinkomsten under lång tid minskat och ligger i dag klart under riksgenomsnittet.

I dag är ca 30 000 malmöbor utan arbete. Därutöver tillkommer ca 10 000 personer i andra åtgärdssystem som behöver arbete efter pågående insatser. De direkta kostnaderna för arbetslösheten i Malmö är nära 4 miljarder kronor per år. Förvärvsfrekvensen i Malmö har sjunkit kraftigt under 1990-talet. I dag är bara drygt 61 % av den manliga befolkningen mellan 20 och 64 år förvärvsarbetande vilket kan jämföras med motsvarande siffra för hela riket som är 71 %.

Det finns flera skäl till varför arbetsmarknadssituationen i Malmö utvecklats ogynnsamt.

Industristrukturen är föråldrad och utslagning av bl.a. textilindustri och verkstadsindustri utan högteknologiska inslag har lett till hög arbetslöshet. Arbetskraftens utbildningsnivå är låg, andelen invandrare mycket hög och segregationen är omfattande.

Utvecklingen i Malmöområdet är sådan att det krävs betydande tillväxtbefrämjande åtgärder för att åstadkomma en expansion av ett konkurrenskraftigt näringsliv och därmed en nödvändig sysselsättningsökning. I detta inbegrips också kraftfulla utbildningsinsatser och en samordnad arbetsmarknadspolitik utifrån lokala förutsättningar.

Trots den dystra situationen finns det i Malmöregionen en gryende framtidstro. Besluten om Öresundsbron, Citytunneln och Malmös nya högskola har skapat ett underlag för optimism och framtidstro. Den genomgripande strukturomvandlingen i regionen skapar utan tvekan nya förutsättningar för tillväxt och utveckling. Öresundsbron kommer att få stor betydelse. Bron leder till att det skapas en sammanhängande region, Skåne och Själland, med ett befolkningsunderlag på 3,3 miljoner människor. Högskolor och universitet på båda sidor om sundet knyts samman med snabba kommunkationer. Utan tvekan skapar Öresundsbron förutsättningar för en positiv utveckling näringslivsmässigt men också kulturellt och socialt. Högskolesatsningen i Malmö och Kunskapslyftet kommer också att få stor betydelse för möjligheterna att vända utvecklingen.

De möjligheter som öppnar sig med Öresundsbron och högskolesatsningen måste tas till vara genom offensiva satsningar i regionen. Regeringen bör aktivt stödja det arbete som i denna riktning startas i samverkan mellan Malmö kommun, näringslivet och regionala organ. Några av de insatser som behövs för att understödja en positiv utveckling är följande:

• I förslaget till ny högskola i Malmö understryks särskilt att högskolan ska ha en nära kontakt med näringslivet och inte minst de små och medelstora företagen. Ett av de föreslagna utbildningsområdena är konst och kommunikation. I anslutning till högskoleområdet bör det skapas ett Soft Center där utbildning och företag inom TV/film/video, kommunikation, underhållning, reklam och design m.m. samlas.Vid utformningen av högskolan bör också uppmärksammas behovet av utbildning och forskning inom turistområdet.

• I Skåne finns en stor mängd organisationer som på olika sätt stödjer företag och nyföretagande. I syfte att åstadkomma bättre samordning bör ett regionalt utvecklingscentrum för nyföretagande inrättas. Ett regionalt riskkapital bör byggas upp och knytas till utvecklingscentrumet.

• Järnvägs- och väganslutningarna till Öresundsbron måste få en trafik- och miljömässigt god lösning. Beslutet om Citytunneln är ett steg i den riktningen. Regeringen bör medverka till att också godstrafiken ges gynnsamma förutsättningar genom byggandet av ett yttre godsspår.

• Under årtionden har vid Kockums i Malmö byggts upp en avancerad ubåtsbyggarkompetens. Celsius beslut att förlägga utbåtsproduktionen till Karlskrona är ett allvarligt slag mot Malmö. Såväl kostnads-, personal- och effektivitetsskäl talar för att modernisering och nybyggnad av utbåtar även fortsättningsvis bör ske i Malmö. Den kompetens som finns på Kockums inom design, konstruktion och tillverkning av avancerade verkstadstekniska produkter bör förutom för marin och spårbunden produktion kunna användas för produktion av bl.a. tryckkärl, turbinhus, lagertankar, kranar, ramper, broar och produkter för den globalt sett expansiva massaindustrin. För Kockums utveckling skulle det ha stor betydelse om Sverige haft likvärdiga konkurrensvillkor som andra länders varvsindustri. Om inte bindande internationella överenskommelser inom kort leder till avveckling av andra länders varvsstöd bör frågan om åtgärder för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor återigen aktualiseras.

• I dag uppgår Malmös sammanlagda belopp för bidrag till arbetslösa och finansiering av arbetsmarknadsåtgärder till ca 4 miljarder kronor per år. Dessa medel bör få disponeras fritt inom en arbetsmarknadspolitisk frizon, för att utifrån lokala förutsättningar finna de bästa vägarna för ökad sysselsättning på kort och lång sikt. Denna frizon gör det möjligt att satsa på ökad långsiktighet och individuell anpassning av åtgärderna för arbetslösa. Samtidigt som Malmö ges möjligheter att utveckla nya lösningar och stödformer, utan begränsningar av befintliga regelsystem och åtgärdsformer.

• Arbetsmarknaden för kvinnor har utvecklats mycket ogynnsamt. Neddragningarna inom den offentliga sektorn och teknikutvecklingen inom kontor och handel är faktorer som starkt påverkat arbetsmarknadssituationen för kvinnor. Såväl inom arbetsmarknadspolitiken som utbildningspolitiken måste åtgärder vidtas för att stärka kvinnornas situation på arbetsmarknaden. Högskolesatsningen i Malmö måste också utformas utifrån detta perspektiv.

• Segregation och hög arbetslöshet drabbar invandrarna särskilt hårt. Större insatser måste göras bl.a. inom ramen för arbetsmarknadspolitiken för att underlätta för invandrarna att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiska insatser, utbildning och språkträning måste kopplas ihop. Ett av profilområdena för Malmös högskola bör vara att satsa på integrationsforskning och forskning som rör olika kulturers livsvillkor och deras möjlighet att ge bidrag till Malmös utveckling. Den nya integrationsmyndigheten bör lokaliseras till Malmö.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att främja sysselsättningen i Malmöområdet.

Stockholm den 3 oktober 1997
Lars-Erik Lövdén (s)
Birthe Sörestedt (s)	Nils T Svensson (s)
Marie Granlund (s)

Gotab, Stockholm 2002