Tandhygienistutbildningen m.m.

Motion 1990/91:Ub698 av Marianne Andersson i Vårgårda och Stina Gustavsson (c)

Den nu föreslagna förlängningen av
tandhygienistutbildningen till 80 p grundar sig på de försök
med tvåårig utbildning som bedrivits på 5 platser och enligt
UHÄs utvärdering med positivt resultat. Förlängningen ger
möjlighet till fördjupning och träning i självständigt arbete
vilket kommer att få än större betydelse i framtiden. I den
aviserade propositionen om tandvård kommer enligt
socialministern behörighetsreglerna för assisterande
tandvårdspersonal att behandlas. Detta har efterlysts länge
och vi förutsätter att det kommer att innebära utökad
delegering till andra personalgrupper än tandläkare. Vi
välkomnar därför förslaget till förlängning.

Trots denna förlängning och den utredning som gjorts
om tandhygienistutbildning vore det enligt vår uppfattning
värdefullt om denna utbildning omfattas av den översyn av
de medellånga utbildningarna som ska genomföras. Det
finns flera skäl för detta. För det första är det viktigt att
tandvården inte hamnar vid sidan om annan vårdutbildning
utan kommer med i samma sammanhang. Dessutom finns
det anledning att på samma sätt som för övriga
vårdutbildningar pröva den internationella
jämförbarheten. Eventuella behov av
påbyggnadsutbildning har inte heller prövats i den
utredning som gjorts och behöver komma in i detta
sammanhang. Tandhygienistlinjen måste vara en
hälsoinriktad utbildning med utvecklingsmöjligheter.

Vi anser att den föreslagna frivilliga delkursen med
tandsköterskemoment som föreslagits i utbildningen är
olycklig. En sådan delkurs finns inte med i
försöksutbildningen. Allmäntandvård skall ingå, men detta
får inte blandas ihop med den föreslagna delkursen. Denna
saknar internationell motsvarighet och äventyrar därmed
tandhygienisternas internationella gångbarhet och linjens
kvalitet. En sådan lösning förekommer inte i andra
vårdutbildningar. Den tvååriga tandhygienistlinjen ger på
samma sätt som övriga medellånga vårdutbildningar
tillräckliga kunskaper upp till tandhygienistkompetens,
vilket gör en flexibilitet möjlig utan delkurs.

Vi anser också att det är olyckligt om tandvården helt
skulle lyftas ur gymnasieskolan vilket nu förefaller var
avsikten. Även i fortsättningen kommer tandvården att ha
behov av assisterande tandvårdspersonal vilket också
konstateras i budgetpropositionen. Det kan inte vara
ekonomiskt försvarbart och inte heller nödvändigt att
tandvården endast ska ha högskoleutbildad personal.
Tandvården, liksom omsorg och övrig hälso- och sjukvård,
kommer även i framtiden att ha behov av att rekrytera
personal med gymnasieutbildning. Dessa behöver då ha
tandvårdsutbildning. Enligt vår uppfattning bör tandvården
även på gymnasienivå jämställas med övrig vårdutbildning,
och tandvård skulle kunna ingå som ett delmoment i
omvårdnadslinjen. Den föreslagna frivilliga delkursen inom
tandhygienistutbildningen skulle med fördel kunna
förläggas till omvårdnadslinjen. Med en sådan lösning
erbjuds flera valmöjligheter. Man kan antingen gå ut i
arbetslivet direkt efter gymnasiet eller gå vidare till
tandhygienist- eller tandläkarutbildning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tandhygienistutbildningen
skall ingå i översynen av de medellånga vårdutbildningarna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den frivilliga delkursen i
tandhygienistutbildning,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tandvårdsutbildning i
gymnasieskolan.

Stockholm den 25 januari 1991

Marianne Andersson (c)

Stina Gustavsson (c)

i Vårgårda