Tandvård för vissa sjukdomar

Motion 2009/10:So284 av Laila Bjurling (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ökat behov av tandvård vid vissa sjukdomar och tandskador.

Motivering

Tandvård är en betydande utgift i många hushåll och för många enskilda. Men det finns grupper för vilka tandvårdskostnaderna blir ännu högre, inte på grund av bristande egenvård utan på grund av sjukdom. Det finns i dag 14 grupper som har rätt till landstingsbetald tandvård om den är en del av en behandling. Men ett par grupper faller tyvärr utan för den rätten.

En grupp som drabbats särskilt hårt är de som drabbats av bulimi eller anorexi. Vi har mött konkreta exempel på individer som under långa perioder haft ätstörningar. I vissa fall har det lett till mycket stora tandskador. Brist på näring och frekventa kräkningar leder till att tänderna tillbakabildas och emaljen fräts bort. Detta leder till konstant smärta och kraftigt reducerad tuggförmåga. När man jämförde en grupp anorektiker med en frisk patientgrupp kunde man se att en tredjedel av anorektikerna hade nedsatt salivsekretion. Minskade mängder saliv minskar skyddet mot både karies och tanderosioner. Dessutom hade dessa patienter mer av den kariesframkallande mutansbakterien och betydligt mer karies än de friska personerna.

Anorektiker bör som ett led i vården måste få regelbundna kontroller hos tandläkaren som registrerar skadornas omfattning och ger information om vad som kan göras för att minska dessa skador.

Den som drabbats av anorexi eller bulimi är normalt inte berättigad till ersättning inom ramen för den ersättning för särskilda kostnader som nu utgår till landstingen.

Omfattande behandling av tandskador ingår inte direkt i behandlingen av anorexi och bulimi utan följer normalt på genomgången behandling för grundsjukdomen. För den enskilde är det dock svårt att se skillnaden. Hon eller han har tillfrisknat efter ett långvarigt och livshotande sjukdomstillstånd. Förstörda tänder har samband med sjukdomen och blir ett avgörande hinder för ett normalt liv. Den delen av rehabiliteringen stöds med nuvarande regelverk inte mer än i mycket begränsad utsträckning.

Kostnaderna för totalrenovering av tänderna är mycket höga. Trots viss förhöjd ersättning kan de uppgå till 60 000 kronor efter ersättning från tandvårdsförsäkringen – ett närmast omöjligt belopp för en kvinna eller man som befinner sig i kris och inte sällan lever på sjukersättning.

Folksjukdomen diabetes är ett annat exempel. Det finns gott om forskning som visar att diabetes och tandlossning är två sjukdomar som kraftigt påverkar varandra. Det är viktigt att tandlossningen behandlas för att diabetesen ska kunna kontrolleras och tvärtom. Därför vore det rimligt att också diabetes tillfördes de grupper av sjukdomar som berättigar till tandvårdsstöd.

Stockholm den 30 september 2009

Laila Bjurling (s)