Teckenspråk

Motion 2022/23:1326 av Carita Boulwén (SD)

Förslag till riksdagsbeslut

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör överväga att erkänna svenska teckenspråket som nationellt minoritetsspråk och tillkännager detta för regeringen.

2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att alla barn ska få lära sig teckenspråk i tidig ålder och tillkännager detta för regeringen.

3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka för att få fler utbildade teckenspråkslärare och teckenspråkstolkar och tillkännager detta för regeringen.

Motivering

Den 14 maj 1981 blev svenska teckenspråket officiellt erkänt som ett självständigt språk. Sveriges riksdag beslutade då att teckenspråk skulle vara undervisningsspråk i dövskolan och att svenskan är dövas andra språk. Sverige blev med det första land i världen som erkände teckenspråk som dövas första språk. Dövas rätt till tvåspråkighet i undervisningen infördes i läroplanen 1983. År 2009 fick teckenspråk sedan en starkare status, genom språklagen (2009:600) som jämställer svenskt teckenspråk med nationella minoritetsspråk. Men teckenspråk är alltså inte ett erkänt minoritetsspråk, trots att det uppfyller de krav som ställs för att erhålla dess status.

Det finns cirka 30 000 teckenspråksanvändare i Sverige. För dem, inte minst, är vikten av språkets bevarande för att trygga användarnas rättigheter av största vikt. Teckenspråkets ställning bör ytterligare stärkas och erkännas som nationellt minoritetsspråk.

Kommunikation är en grundförutsättning för delaktighet och gemenskap. Att inte kunna kommunicera skapar ofta känsla av otrygghet och riskerar ett socialt utanförskap. För döva, många hörselskadade eller personer med viss funktionsnedsättning är teckenspråk det enda eller en del för att kunna kommunicera med andra. För dem är rätten till teckenspråk grundläggande och av stor vikt för att uppnå en god livskvalitet. Undervisning på, men även i, teckenspråk är därmed viktig och måste säkerställas att alla som vill och behöver också får det.

Forskning har även visat att hörande barn som lär sig teckenspråk gynnas av det i sin utveckling och att det finns stora fördelar med att kunna två språk, både kognitiva och språkliga fördelar. Att alla barn får lära sig teckenspråk skulle därmed kunna skapa möjligheter både för den enskilde individens utveckling samt för att vid behov kunna kommunicera när det talande språket inte finns eller är otillräckligt.

Det råder dock brist på utbildade inom teckenspråk i landet, både lärare och teckenspråkstolkar. Det finns därmed behov av att se över hur fler kan utbildas och hur arbetsvillkoren kan stärkas för att få fler att vilja välja dessa yrken för att täcka behovet.

Carita Boulwén (SD)