Teckenspråkets ställning

Motion 2000/01:K346 av Ulla Wester (s)

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att utreda teckenspråkets ställning.
Motivering

Sverige var det land som först erkände teckenspråket som de dövas
förstaspråk. Vi har också världens första professor i teckenspråk. Dessa
resurser utgör naturligtvis en stabil grund att bygga vidare på.

Det är mycket svårt för oss hörande att inse att svenska språket är ett
andraspråk för döva. Teckenspråket är hemspråk och detta faktum påverkar
naturligtvis också läsförståelsen. En döv "hör och känner" inte svenskan inom
sig. I och med att läsförståelsen ofta är låg har döva även svårt att
tillgodogöra sig samhällsinformation och debatt. De ställs utanför den värld vi
andra lever i och det demokratiska underskottet blir naturligtvis enormt.

Minoritetsspråkens status har glädjande nog nyligen fastställts i lag.
Rättigheten att få kommunicera på sitt hemspråk är bärande i denna lag och
rätt till tillgång till tolk fastställs. Också teckenspråket borde få status som
minoritetsspråk. Dock medger inte den konvention som ligger till grund för
reformen, att gruppen döva kan hänföras till målgruppen. Bristen på dövtolkar
är akut och det förekommer att lärare som tjänstgör i dövskolor inte kan
teckenspråket. Döva har heller inte tillgång till lärare på universitetsnivå.

Förutom inom utbildningsområdet finns många exempel där samhället
borde ta ett övergripande ansvar för de dövas möjlighet och rättighet till
kommunikation: Psykiatrisk hjälp är så gott som omöjligt att få tillgång till
för en döv. På sjukhem, servicehus, fängelser etc. finns döva som är
utestängda från all kommunikation och information. De tvingas leva i en icke
godtagbar isolering.

Bristen på utbildade tolkar och lärare måste avhjälpas. På nationell nivå är
det möjligt att, med minoritetsspråkskonventionen som modell, erkänna
teckenspråket som ett levande minoritetsspråk med därtill hörande rättigheter
och resurser.

Det ligger i sakens natur att de döva själva har svårt att föra fram sina
behov. Just därför är det extra viktigt att vi andra lyssnar även på det osagda.

Stockholm den 4 oktober 2000

Ulla Wester (s)