om teckenspråksutbildningen

Motion 1987/88:Ub269 av Margareta Persson (s)

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Motion till riksdagen
1987/88:Ub269

av Margareta Persson (s)
om teckenspråksutbildningen

Verksamheten med rikstolktjänst permanentades 1 juli 1987.1 årets budget
fördubblas anslaget. Ändå är möjligheterna för döva att kommunicera med
andra genom teckenspråks tolk alltför små. Det grundläggande problemet är
att det finns för få utbildade teckenspråkstolkar. Fler utbildningsplatser för
teckenspråkstolkar krävs.

I specialskolorna för döva undervisas barnen ofta av lärare som inte är
speciellt kunniga i teckenspråk. Barnens hela skolundervisning blir därför
lidande och bristfällig.

Bristen på utbildade teckenspråkstolkar och lärare, kunniga i teckenspråk
på specialskolorna, påverkas också av att det finns för få teckenspråkslärare
som kan undervisa i teckenspråk. Den stora bristen på teckenspråkslärare
måste avhjälpas genom att tjänster inrättas och att utbildningen av lärarna
får nödvändiga resurser.

Striden om teckenspråkets ställning har under årtionden varit mycket
hård. Det är en av orsakerna till att samhället inte tidigare ställt nödvändiga
resurser till teckenspråkets utveckling. I dag är teckenspråket erkänt som ett
språk. Det är synnerligen angeläget att en satsning på teckenspråket görs.
Döva barn får fortfarande inte den undervisning och den språkutveckling
som de har rätt till. Det leder till att de döva barnen blir än mer handikappade
än de skulle behöva vara. Döva vuxna har svårt att delta i samhällets
ordinarie verksamhet, när språkförståelsen är dålig och när det är så svårt
att få hjälp med teckenspråkstolkning.

En satsning på teckenspråket är därför en synnerligen viktig åtgärd för att
förbättra dövas hela livssituation.

I budgetpropositionen under punkten G.5 föreslås ett anslag på
27 269 000 kronor som ersättning till televerket från socialdepartementet för
texttelefoner och vanliga telefoner. I Kultur åt alla i mitten av 70-talet togs
för första gången upp debatten om att varje samhällsgren i princip skall svara
för den handikappanpassning som krävs av det utbud som ges. Fortfarande
är det dock över den sociala budgeten som medel ska anslås för att döva ska
kunna ha telefon. Det borde vara rimligt att den merkostnad texttelefoner
och förmedlingstjänster innebär slås ut på alla abonnenter.

Den summa som socialdepartementet i dag ger till det affärsdrivande verket
televerket skulle i stället kunna användas för att på olika sätt stärka teckenspråket.

Hemställan

Med hänvisning till det ovan anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en satsning på teckenspråket,

[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betalningsansvar för televerket.1]

Stockholm den 25 januari 1988

Margareta Persson (s)

Mot. 1987/88
Ub269

11987/88: So239